27 kommentarer

• Av Anonym 26 september, 2012

  Porcine Thyroid
  Har läst både här o på andra trådar om Porcine. Orkar inte ens skriva om hela min ”bortkastade” sjukdomshistoria (med förlorade barnaår, sviktande insatser på mitt arbete, värk, trötthet o långa sjukskrivningar för bla depressioner, fibro mm). Skulle ge ”vad som helst” för att känna mej hyfsat normal. Var får man tag i Porcine?
• Av Anne-Sofie 12 augusti, 2011

  Hallo 🙂
  .
  Sååååå härligt att läsa.

  Sorgligt bara att man måste
  hitta sina egna vägar 🙁

  KRAAAAM
• Av Anonym 12 augusti, 2011

  porcine thyroid
  Måste få skriva fast jag själv ej har sköldkörtelproblem, men min man har .
  Började med att han var jättedålig år 2007 ,orkade inget och låg hela dagarna. Sade upp sig från jobbet Svettningar om nätterna, tålde varken ljus eller ljud när det var som värst.
  Utbrändhet löd domen.Depressionsmedicin fick han som gjorde honom till en zoombi .Sköldkörtelproverna visade ok inom sjukvården.
  Inte förrän 2010 vände allt. Birgitta Klemo från Stockholm (naturterapeut)sa att det var sköldkörteln som spökade och han skulle prova porcine thyroid . Han var till en annan naturterapeut som hade en bioresonansmaskin och hon konstaterade att han hade både under och överfunktion på sköldkörtlen. Började ta porcinet och efter 10 dagar blev han som en ny man . Började med avtrappning av depressionsmedicin och slutade helt efter 2 månader.
  Han började jobba igen i augusti 2010 och orkar hur bra som helst.
  Nu har han tagit porcine i 1 år och känner om han har glömt bort att ta en tablett .
• Av Anonym 13 juni, 2011

  Hej Birgitta.
  Du misstar mig
  Hej Birgitta.
  Du misstar mig för läkare och medicinskt kunnig. Det är jag inte. Vad jag reagerat på är hur varje enskild drabbad tror sig veta rätt och utan att de läkare som anklagas får säga sitt och med vetskap om att det inte är ett så enkelt område. Det är tragiska svåra fall jag läser om och beklagar verkligen, i synnerhet om läkarokunnighet lett till ökat lidande.
  Skulle inte du/ni kunna driva denna fråga mot läkarkåren? Kräva vidareutbildning. Debattartikel i DN. Syna och blottlägga brister. vh/M
• Av Anonym 6 juni, 2011

  Vi är många – så många
  Jag ser att det är en del ifrågasättande – och visst ska det vara det. Men en sak som man bör ha i åtanke – OM – jag säger OM – vi alla är hypokondriker (vilket jag kan gissa att de kritiska tror att vi är) – varför tackar vi då inte ja till alla oändliga diagnoser och mediciner som läkare så gladeligen ger oss. Är det inte fibromyalgi, så är det depression. Eller kanske glutenintolerans eller eller eller…

  Om vi ville ha sjukdomsdiagnoser och mediciner – inga problem. Vi kan få dem i massor. Problemet är att de inte hjälper oss. Och det som skulle hjälpa oss – får vi inte.

  Så ja – inte konstigt att man blir irriterad.
• Av Anonym 6 juni, 2011

  Frågor
  Hej Mats
  Jag besvarar inte din text ovan, men den fick mitt blodtryck att höjas (det brukar vara ganska lågt). SSRI innehåller ofta fluor som kidnappar tyrosinreceptorn (eller hur) vilket gör att se snarare sänker än hjälper. Varför finns så det så himla många bloggar, Facebook-grupper, e-postgrupper och forum samt hemsidor på svenska om just denna sjukdom, om vården vore så bra som vi önskade. Läkarna så kunniga och empatiska, Läkemedelsverket så öppna för alternativa behandlingar i stället för öststatens one size fits all, Socialstyrelsen villig att göra något för att kunniga läkare får göra mer än form 1A, den stora bristen på endokrinologer göras något åt och de som finns vara lite mer kunniga än bara i diabetes som verkar vara huvudfåran för samtliga, Försäkringskassan inse att man kan må väldigt dåligt, väldigt länge. Ju längre man gått omedicinerad/felmedicinerad, desto värre mår hela kroppen. Sjukdomen är komplex och komplicerad när 1A inte verkar. De värsta fall jag hört om är 9 respektive 15 år sjukskriven pga utbrändhet – det var sköldkörteln och båda kan jobba idag. Men 15 år en av ung kvinnas liv har gått till spillo för att ingen kollade upp vad som egentligen fattades henne.
  Inge-Mo – som äter Erfa Thyroid sedan tre år och är ”frisk” och mår mesta tiden utmärkt!
• Av Anonym 6 juni, 2011

  inte klokt
  Dr Karin Munsterhjelm har gått i pension och finska Läkemedelsverket har bytt ansvarig person, som räknar vartenda ett litet piller som får skrivas ut. Tuffare även där också.
• Av Anonym 6 juni, 2011

  Sköldkörtelproblem
  Hej
  Jag äter naturliga sköldkörtelmediciner sedan över tre år, ingen kosjuka ännu, men blev ”frisk” – från diagnos och medicin på en dryg månad och gick från tvärdålig till mer än heltid på krävande jobb och det gick. Vissa besvär kvarstår, men jag är frisk, om jag tar mina tre mediciner. Galan kosjukan – bullshit enligt specialister. Instabila hormonvärden – det tar upp till sex veckor för all denna medicin att gå ur kroppen så om det är mer än dag och mindre än annan, spela roll. Jag har ätit allt från 1-2-2,5 till 3, glömt vissa dagar etc, ingen som helst förändring i mitt mående, men aldrig vågat testa att vara helt utan. Provsvaren är 1) oerhört trubbiga, 2) måendet kan skilja ganska mycket från en dag till en anna, sömnen natten innna, infektion i kroppen, stressad m m. Okunniga läkare som inte läser på konstant och en Socialstyrelse och Landsting som inte funkar, gör otrolig skada och detta kostar oss så mycket pengar, för individen, för samhället, för företagen. Kör hårt!!
• Av Anonym 2 juni, 2011

  kommentar till”fler erfarenhetet”
  Tack för ditt inlägg !! Du har så rätt i att vi läser om allt för att vi önskar bli friska !! Och tyvärr blir många läkare ”anti” mot mina frågor o önskemål ang.prover o behandling. MVH Anneli
• Av Anonym 2 juni, 2011

  Fler erfarenheter…
  Jag började må dåligt på olika sätt, först blev jag pigg och senare tvärtom. Jag blev så risig att jag inte klarade av att tillgodogöra mig innehållet i en text, hade otroligt svårt att hänga med i samtal, en upplevelse av att tiden gick jättefort. Sov otaliga timmar om dygnet, svimmade trots att jag satt ner och vid ett tillfälle när jag körde bil insåg jag att jag inte visste hur man gjorde när man körde bil. Utmattad fysiskt, kognitivt och emotionellt. Håret blev risigt och grådaskigt. Gick till VC. Troligtvis utmattningsdepression var beskedet trots TSH på 5,4. Allt berodde på min livssituation (som jag egentligen inte alls tyckte var speciellt besvärlig innan jag blev sjuk). Visst jag hade fyra barn och läste till psykolog, men det hade jag ju klarat lätt innan sjukdomen kom. I stället började jag att (de stunder jag klarade av det) att läsa och forska kring vad som var felet med mig. Ett tag trodde jag att jag aldrig skulle kunna arbeta mer. Jag kom fram till att det visst var sköldkörteln. Bokade nytt besök på VC. Nej, antidepressiva var svaret. Då frågade jag om det möjligtvis var narkotika jag ville prova, eftersom det var så svårt att få chansen. Och det var det ju inte, så till slut fick jag det utskrivet. Och jag mådde bättre på tre dagar. Det blev som en smekmånad, jag tyckte jag mådde toppen. I 3-4 månader, sen var det som att levaxinet bara hjälpte till 50% och symtomen började komma tillbaka. Då accepterade jag antidepressiva, vilka inte hjälpte, så jag slutade med dom efter tre månader. Läste om Liothyronin (T3), och fick dem utskrivna efter ett nytt läkarbesök och argumentation med läkaren. Ytterligare lite bättre, men långt ifrån bra. Men det fanns massor som faktiskt blev bra av naturligt sköldkörtelhormon. Denna gång sa läkaren blankt nej. Så jag provade Porcine Thyroid på eget bevåg. Och efter tredje dagen blev jag bra, och det har jag varit i två år nu (obs, placebo funkar inte så länge!) när jag har slutat med levaxin och enbart äter naturligt sköldkörtelhormon. Vid ett läkarbesök sa läkaren till mig: ”Vad bra du mår, det är flera år sedan jag såg dig så frisk!”. Jag berättade om varför och han erkände att det var jag som hade gjort mig frisk, inte han. Han förklarade samtidigt att han aldrig skulle gå med på att skriva ut AT till mig, men förklarade inte varför. Så visst kan vi patienter vara mer insatta än många läkare. På läkarutbildningen lär man sig fortfarande att hypothyreos upptäcker man via blodprov och botar med levaxin. Så det är ju inte konstigt om dessa villfarelser hänger kvar. Tur att det finns läkare som Stefan Sjöberg med flera som har ett öppet sinne och vill utveckla metoder som fungerar. Hur kan erfarenhet bli beprövad om man aldrig provar? Är det inte så man kommer på de allra flesta nya idéer? Det är ju inte en nyhet att det som cirkulerar i blodet inte alltid tas upp i cellerna, varför skulle det vara så när det gäller just sköldkörtelhormoner? Vid diabetes typ 2 har man ett högt socker i blodet, men inte i cellerna. Konstigt att detta inte gäller sköldkörtelhormon. Med en förmåga att förstå logiska sammanhang och ett sinne som är någorlunda på glänt är det ju svårt att argumentera mot detta. Men det är vanligare med en inställning till oss som har dessa symtom om att vi är hypokondriker. Vi läser på och forskar för att vi vill bli friska, inte för att vi vill gnälla om hur sjuka vi är. Det är en viktig skillnad. /Lena
• Av Anonym 2 juni, 2011

  Kicki
  Jag gick under ett helt år och blev tillsagd att ALLA MINA PROVER VAR BRA!!!! Att det jag kände var psykiskt tex 38graders feber dagligen.

  Jag fick remiss till psyk, men de kunde inte hjälpa mig pga att mina symtom inte var psykiska, jag hade förhöjd kroppstemp (38grader) och antikroppar som stigit från det jag började söka sept -09 (TPO 137) när jag kom i till psyk sommaren -10 låg de på (TPO 908). DETTA ÄR INTE FIBROMYALIG, TRÖTTHETSSYNDROM ELLER DEPRESSION. Detta har med sköldkörteln att göra!!!

  Det är endokrinologer som ska ha hand om mig men även de nekar. VARFÖR!!! (Inte ens de har kunskapen att hjälpa oss med Hashimoto) Men det är inte många av dom som erkänner!!! De har istället mage att skylla allt på att det är psykiskt. INGEN MÅR BRA ATT HA ETT ANGREPP PÅ NÅGOT I KROPPEN OCH DET GÄLLER ÄVEN OSS MED UNDERFUNKTION OCH ANTIKROPPAR!!!

  Jag har tagit Levaxin sedan -93 och det hjälper inte på mig längre. Jag får ingen hjälp från endokrinologerna utan får söka vård privat för att få rätt medicin.

  Jag hoppas det här blir en het diskussion…för det behövs…så vi som lider av vår underfunktion verkligen får den hjälp vi behöver. Vi är alltför många nu som varit med om samma tragiska verklighet.
• Av Anonym 2 juni, 2011

  Svar till Mats
  Anser du Mats att Stefan Sjöbergs rapporter tillhör den samlade vetenskapen? I så fall förstår jag inte varför du envisas med att hänvisa till blodprovsnivåer. Ni är alltför många läkare som totalt nonchalerar patienter som senare får hjälp av naturliga skk hormoner – med gott resultat – och som sänt dessa till psyk för att få SSRI preparat som försämrar deras tillstånd. Att läsa vad du skriver och hur du uttrycker dig – ur ett översittarperspektiv och direkt oförskämt ökar bara vår misstro och vårt förakt (grundat i ett nonchalant bemötande) mot läkarkåren. Men vi känner stor tacksamhet och ödmjukhet gentemot de få läkare som har tillräcklig kompetens för att hjälpa oss och hoppas att alltfler läkare vaknar upp och får vidareutbildning i hur det endokrina systemet verkligen fungerar. Bästa hälsningar/Birgitta
• Av Anonym 2 juni, 2011

  Feldiagnosticerad flera år: Efexor istället för Levaxin
  Jag har ätit Levaxin i ca 12år nu. Det började med att jag gick upp i vikt, från storlek 34 till 42-44 på ca 1år. Hade ledvärk och blev bara tröttare och tröttare. Läkarna bestämde att jag hade fibromyalgi, reumatiskt och var deprimerad. Jag fick Efexor vilket ej hjälpte jag blev avtrubbad i huvudet och ännu tröttare. När jag gick till en ny läkare hade jag nästan ingen puls, var blå om läppar,underarmar och ben samt somnade nästan vid undersökningen. Han tog direkt ett prov på TSH väntade kvar på resultatet som visade på hypothyreos. Han skrev ut Levaxin som jag genast fick börja med. Redan dagen efter var jag något bättre! /P.A
• Av Anne-Sofie 1 juni, 2011

  Hej Mats!
  .
  Jag har inte varit inne på ett tag
  pga att jag just nu mår sämre.

  Jag har redan räknat ut att du är en
  av dom som vill säga sitt i den här
  vidriga historien.

  Jag kommer att fatta mig kort nu för
  jag har varken ork eller fokus att skriva
  för mycket.

  Det jag har att säga är:

  – Det finns många saker jag förlorat &
  kan släppa…..

  MEN!!!!!!!

  – Det finns INGA ursäkter i världen som
  lindrar mina förlorade år med min son
  under hans 5-8 år.

  – Det finns inga pengar i världen som
  lindrar mina förlorade år med min son
  under hans 5-8 år.

  Inga fotbollsträningar
  Inga kalas
  Ingen semester
  Inga badutflykter
  Inga cykelturer
  Inte ens läxläsning

  TÄNK PÅ ALLT MAN GÖR MED SITT BARN
  UNDER UPPVÄXTEN

  För mig är vårdens nonchalans OFÖRLÅTLIG!!!!!
  och det finns INGET som kan ge oss tillbaka
  dessa förlorade år.

  Mvh Anne-Sofie
• Av Anonym 31 maj, 2011

  prover kostar pengar
  Måste bara kommentera ”M”. Har själv sökt hjälp sen januari-09 för autoimmun hypotyreos ( hade en släng efter en abort -03 , mkt vanligt efter graviditet, men själv läkande) hade exakt samma symtom vintern -08 men inte varit gravid. Läkaren tog ej TPO-ak( d var samma läkare som tidigare, och har man haft ”tillfällig” hypotyreos är risken stor att du får tbx d ) Han sa att alla prover var ok ! Och jag trodde på han..Tsh var 3.9 straxt under 4.0 och jag hade tagit ett TSH 2006 som var 2.0 och tyvärr tog det 1 1/2 år innan jag begärde journalkopior på alla labbsvar för jag vart bara sämre o sämre o han skickade mej till gyn för jag var i klimakteriet ( vilket jag ej var enl.gynläkaren) etc etc…. 5:e läkaren tog faktiskt TPO-ak !! Och tllägas bör att han skulle skrivit ut Cipramil direkt till mej om jag inte sagt ifrån…och WOW!! Jag hade hade ju massa antikroppar !! Fick Levaxin o har ätit det i 7 månader nu…blir mkt långsamt bättre… En av läkarna jag träffade tyckte jag skulle ta Östrogen på ”prov” alltså utan att mäta mina östrogen halter ens..?? Såå min åsikt är att man måste vara envis o helst frisk för att vara sjuk i hypotyreos !! MVH / Anneli ps.har en 6e läkare nu ( eftersom jag inte är återställd , han tog nya prover han misstänkte påverkade min sjukdom(har psoriasis) : borrelia. celiaki mm o om dom ej visade nåt ska han remittera mig till Endokrina !! Inte nån av dom andra har velat göra d !! ?? Prestige eller kunskap?? DS
• Av Anonym 31 maj, 2011

  Svar
  Hej.

  Undrar om du vet hur uppfattningen om TPOak-prover är bland läkare, landsting och myndigheter? Finns ett starkt stöd för att detta kommer att bli praxis?

  Jag har även ytterst begränsad kunskap om depression, fíbromyalgi och utmattningssymtom och undrar om det verkligen är så att de allra flesta av dessa orsakats av underfunktion av sköldkörteln? Alla bekanta med dessa diagnoser har iaf inte kopplats till detta.

  Det är många som blir beroende av mediciner, men också av att behöva anpassa sina liv pga sjukdom. Många behöver exempelvis blodtryckssänkning, smärtlindring, ångestdämpning, blodsockerreglering, epilepsiriskreducering resten av livet för att kunna och orka leva. Undrar om inte symtomen i många fall är värre än att bli medicinberoende. När det gäller beroendeframkallande (som vid drogmissbruk) undrar jag om detta är klargjort när det gäller dagens antidepressiva mediciner? Är det många patienter som inte alls kan sluta med dessa pga av abstinens?

  Du påstår att läkare är okunniga om sköldkörtelsjukdomar. Är detta något som diskuteras och klargjorts inom läkarkretsar och medicinsk journalistik, och vad är ditt förslag för att förbättra situationen?

  vh/M
• Av Anonym 31 maj, 2011

  Svar 4
  Att jag ställer dessa frågor och utmanar dig är att delvis pga att det finns en anklagad som (ännu) inte fått säga sitt i fallet. För en läsare är det svårt att få en helhet utifrån den ena partens uttalanden, oavsett om den har helt rätt. Det gäller för varje patient.

  Jag kan se din förtvivlan, men också svårigheten utifrån vårdens perspektiv och ansvar.

  Jag har själv varit där. Vården gav mig inte det jag önskade, varken diagnos eller behandling, och jag fann själv den ena efter den andra orsaken till mina symtom. Det visade sig sedan att både jag och läkarna dragit helt felaktiga slutsatser.

  Finns det något som skulle kunna lindra något av den bitterhet detta skapat? Ursäkter eller en vunnen rättstvist? Att Levaxinet fungerar?

  vh/M
• Av Anonym 29 maj, 2011

  Svar 3
  Det låter möjligt/troligt att man gjort en miss i ditt fall. Man kan tycka att du borde genomgått bättre tester. Har själv blivit allvarligt drabbad pga av diagnostisk miss och känner igen situationen alltför väl.

  Trots det ska vi inte försumma vår egen förmåga att dra egna felaktiga diagnoser och behandlingar och ge vinklade, blinda eller överdrivna slutsatser. Som exempel har du själv satt tillit till näringsfysiolog och sådana resultat trots att det går emot den samlade vetskapen, och glömmer de tusentals människoliv som årligen räddas mha den antidepressiva medicin du anser sätts in alldeles för lätt. Jag tolkar som att du i dessa fall går på magkänsla. Jag tolkar det också att du anser att många (vilka?) av de som är depressiva inte är tillräckligt sjuka för att få medicinering, men att du själv skulle få medicin för symtom som man ännu inte kunnat länka till en sjukdom! Du ser vad jag är ute efter. Även om vi till slut har rätt så är risken att vi misstar oss stor, i synnerhet som vi inte besitter någon grad av medicinsk erfarenhet och kunskap, och i synnerhet när vi har svårtolkade symtom som kan ha många orsaker.

  Det vore intressant att få höra andra specialisters uttalande om ditt specifika fall. Har du någon sådan som stödjer dig i denna process?

  vh/M
• Av Anonym 29 maj, 2011

  http://www.123minsida.se/KickisTyreoidit
  Ett prov som man undrar varför inte vårdcentralerna tar från början när någon kommer och söker för dessa symtom är TPOak.

  Det borde bli taget samtidigt som läkaren tar T4, T3 och TSH. Här ligger en hund begraven.

  Av alla de som fått diagnoser som Depression, Firomyalgi och Trötthetssyndrom så har säkert 75% av dessa problem med sköldkörteln eller är i början av sin underfunktion.

  Detta måste följas upp med ALLA prover på sköldkörteln.

  Allt för många får gå (och tro att de är psykiskt sjuka) allt för länge innan de blir tagna på allvar. Många blir beroende av antidepressiv medicin pga läkarnas okunnighet ang denna sjukdom.
• Av Anne-Sofie 29 maj, 2011

  Hej igen 🙂
  .
  När jag ej fick hjälp från vården så
  gjorde jag i tidigt skede prover via
  Scandlab i stockholm (mkt omdiskuterat)
  samt en hårmineralanalys via min närings-
  fysiolog som skickades till USA.
  Bägge dessa provtagningar oberoende av
  varandra visade en underfunktion i Sköld-
  körteln. Min läkare på Vårdcentralen ville
  inte ens titta på svaren. Jag VET att man
  inte använder sig av dessa metoder inom vården
  men det hindrar inte att han skulle kunna väga
  in detta tillsammans med mina symtom.
  Tiggde & bad om att få göra en biopsi men
  eftersom mina prover låg inom referens så fanns
  det enligt honom ingen anledning att utföra en sådan.
  En stadig viktuppgång trots aptitlöshet tydde
  bara enligt honom på att jag hade ett tillräckligt
  energiintag.
  Jag påtalade även att eftersom jag redan har en autoimmun sjukdom sedan tidigare samt att min mor
  behandlas med Levaxin pga underfunktion så finns
  det ytterligare skäl att misstänka en Sköldkörtelrubbning.
  Sedan kan det ju råda skilda meningar ang en
  provmedicinering av Levaxin.
  Enligt min åsikt sätts det alldeles för lätt in
  antidepressiva mediciner.
  HUR kan man så lätt fastställa psykiska orsaker?
  Utan djupare undersökningar?
  Redan i tidigt skede påvisade jag antikroppar.
  Eftersom man VET att en inflammation kan leda till underfunktion & kunnat inväga mina symton så vore en biopsi på sin plats.

  Kramar Anne-Sofie
• Av Anonym 29 maj, 2011

  Svar 2
  Jag gjorde en snabbsökning på nätet om Hashimotos.
  Det framgår hur svår den är att diagnostisera och att den ofta tar tid att utvecklas. Det förenklar inte för läkarna och patienterna. En tidig biopsi med finnålspunktion hade kanske hjälpt dig.

  Sjukdomen leder i regel till hypotyreos, vilket till en början ger ospecifika symptom som kan vara svåra att sätta i samband med sjukdomen. Insjuknandet kan vara under flera år. Lätt att missa p g a diskreta symtom. Tidiga symptom inkluderar trötthet, depressivitet, glömska och okoncentration. Personer med sjukdomen har oftast antikroppar mot tyreoperoxidas (TPOAk).
• Av Anonym 29 maj, 2011

  Svar
  Tack Anne-Sofie.

  Det är så mycket text skrivit så det var bra att få en bra sammanställning av vad som hänt och hur det utvecklat sig.

  Jag har full förståelse för din jobbiga situation och hoppas att Levaxinet eller någon annan behandling får dig på bättringsvägen.

  Det är också lätt att i en sådan situation lägga skuld på vården. Jag förstår besvikelsen och känslan. Men jag tror inte läget är så enkelt.

  Du utgick från att du i stort sett visste vilken diagnosen var och hur den skulle behandlas, trots att inga diagnostiska test var tillräckligt tydliga och samtidigt som du hade symtom som i stora drag tydde på något psykiskt. Om jag vore läkare skulle jag inte ta en risk att behandla någon för en diagnos som inte är fastställd, ffa när blodprovssvar är negativa och patienten har många symtom som är psykiska. Tänk om det var något annat du var på väg att utveckla och Levaxinet hade förvärrat detta. Kan inte uteslutas trots att vi ser ett ärftligt spår. En förskrivande läkare hade fått ta ansvar för en sådan felbehandling.

  Jag är inte tillräckligt medicinskt kunnig, men det kan ju ligga till så att din diagnostiserade sjukdom utvecklas över en lång tid och att tidiga blodprover inte ger något svar alls. Det kanske är först efter ett par år man ser ett tydligt samband. Då kan man inte lägga bördan på vården, utan snarare på bristen på god diagnosverktyg och en svårdiagnostiserad sjukdom.

  Jag läser in att du anser att du känner din kropp bättre än vad som kan mätas med vårdens diagnostik. Jag kan hålla med i viss utsträckning om det gäller exempelvis hur vi mår och smärtor. Men jag har svårt att tro att det gäller vid alla sjukdomar. Det finns många sjukdomar som är helt symtomfria, åtminstone till en början. Cancer, högt blodtryck etc. Samtidigt känner många av symtom utan att ha en bakomliggande sjukdom. Detta måste läkare ta med vid varje patientbesök. Finns det något av de symtom du hade i början som inte kan länkas till inbillning eller något psykiskt? Om svaret är nej så inser vi hur svårt det är.

  Jag tycker man ska ha respekt för patientens upplevelser. Men samtidigt också ha respekt för att läkare kan en hel del som vi ”vanliga” inte har en aning om och ofta har fel om samt att de bär ansvaret för feldiagnoser och felbehandlingar.

  Att få en tidig second opinion kan vara bra om man är osäker eller känner sig felbehandlad.

  Lycka till /M
• Av Anne-Sofie 29 maj, 2011

  Hej Mats 🙂
  Jag är i min natur en väldigt positiv
  & mentalt stark människa vilket har
  krävts för att överleva denna kamp.

  Om jag själv inte stått på mig & KRÄVT
  vidare provtagningar & utredningar hade
  jag aldrig fått en annan diagnos än utmattnings-
  syndrom & depression.

  Från allra första början när yrsel & panikångest
  attacker började (i samband med menstraution)
  så påtalade jag för läkarna att jag trodde det
  var Hormonellt.
  Men eftersom jag låg inom deras referens i standardproverna
  (främst tsh) så blev det ingen vidare utredning.

  Jag är helt övertygad att de flesta människor
  känner sin kropp bäst själv & i mitt fall så
  kände jag att det var något kroppsligt fel.

  När jag krävde att få ta TPO antikroppar så
  var dom lätt förhöjda men då fick jag bara
  till svar att det kan man ha även om man är
  frisk…. Javisst!!! men jag är inte frisk 🙁

  Vidare har jag fortsatt kräva TPO. Vilka hela
  tiden stigit. Samt att jag blivit sämre & sämre
  trots antidepressiva & KBT terapi.
  Inte förrns jag bytte vårdcentral & läkare så
  fick jag diagnosen Hashimoto & enligt honom så
  fanns det ingen tvekan med tanke på symtom &
  antikroppar.
  Det tog den nya läkaren 10 minuter att konstatera
  vad jag försökt övertyga min förra läkare om i 2,5 år

  SJÄLVKLART är jag fruktansvärt arg & bitter på
  hur jag blivit behandlad…
  Allt detta lidande hade kunnat undvikas om dom
  LYSSNAT & tagit mig som patient på allvar från
  första början.

  För min del är väl det värsta att jag förlorat
  snart 3 år av en mycket viktig ålder i ett barns
  liv. Min son var 5 år när kroppen kraschade &
  nu fyller han 8. År som vi aldrig får tillbaka 🙁
  Att vi har varit tvungna & sälja vårt drömhus,
  förlorat allt socialt umgänge & förlorad avsevärd
  månadsinkomst är inte heller ”kul” men ändå kan
  jag komma över det.

  Läs gärna alla inlägg om min historia från början
  så ser du hur jag blivit behandlad & alla idiotiska
  kommentarer.

  Jag har efter denna bloggstart fått kontakt med
  alldeles för många kvinnor i samma skrämmande
  situation.
  Sjukvården MÅSTE uppdatera sig i denna sjukdom
  för som det är idag är det SKRÄMMANDE.

  Jag har nu fått min diagnos & börjat medicinera
  med Levaxin samt B-vitaminer.
  Nu börjar min kamp TILLBAKA till livet.
  Hittills har det varit en kamp att hålla näsan
  över vattenytan.

  Hoppas du fått svar på en del av dina frågor.

  Kram Anne-Sofie
• Av Anonym 27 maj, 2011

  Frågor
  Jag har läst en del av dina inlägg och beklagar att du hamnat i en sådan situation. Jag undrar vilka troliga diagnoser och behandlingar du från början förutsåg, och på vilket sätt och varför din egen analys var överlägsen vårdens (om det är det du anser)? Vem anser du vara ansvarig för den tråkiga situation du hamnat i och vad skulle man (vården) gjort annorlunda? Är din diagnos klargjord? Är dina blodvärden tillräckligt förändrade för att man ska kunna hitta något och vilka samband ser man generellt mellan dina blodprovsnivåer och sköldkörtelproblem? Jag läser in en stor dos förtvivlan och bitterhet samt svepande och överdrivet kring bieffekter och undrar därför i vilken utsträckning dina symtom är rent psykiska? Du verkar ha läst på en del så jag undrar om du har en lika tydlig bild hur mycket av det du upplever och de potentiella bieffekterna du listar som är vanliga symtom vid psykiska åkommor och sockerpillerbehandling. Kan du själv med säkerhet utesluta något sådant? Finns liknande fall som ditt och vilka behandlingar har fungerat där? Vad säger den samlade vetenskapen? Har du något förslag på hur du från och med nu ska få en bättre situation? Jag frågar en del för att få en klarare bild av din situation och hur mycket subjektivitet som finns med. Med hopp om att du tillfrisknar. Bästa hälsningar /Mats
• Av Anonym 22 maj, 2011

  inte klokt
  Tryptizol skriver läkaren ut utan att blinka. Den långa biverkningslistan ar skrämmande! Jag skulle avstå. Att be om hjälp i Finland, kanske är ett alternativ. Det funderar jag själv på.
  http://www.medwind.kpnet.com/
  Britt-Mari
• Av Anonym 21 maj, 2011

  Du nämner inte vilken medicin
  Du nämner inte vilken medicin som har dessa biverkningar?
• Av Natta006 21 maj, 2011

  Jag måste bara få säga en sak

  Jag måste bara få säga en sak …

   

  Jag tycker det är så bra att hon får medicin som ger biverkningar mot det som hon redan har …hahah hejja läkarvården …

   

   Ett argument som ofta anges för att inte skriva ut NDT är att hormonmängderna i NDT anses vara instabila står det men borde man inte få det då om det är instabilt ???

   

  Love you / N

Comments are closed.