trust

...
Jag kommer sorgligt nog
ALDRIG mer ha tilltro
till vår såkallade vård :-(

Efter allt som hänt har jag
blivit "skadad" för livet.

Höjningen med Levaxin 50 till
75 gjorde att jag totalkrascha :-(

Har nu vart på 50 några dagar &
kroppen börjar bli mer stabil....
Stabil i HELVETET men jag slipper
dom fruktansvärda panikångestattackerna
som började vid höjning till 75.

Ska till min läkare på tisdag för
att diskutera hur vi ska gå vidare....

Misstänker att vi måste "VÄCKA" binjurarna
& hittills har ju mina egna feelings
vart rätt.....

Vi får se hur d går???

...
Jag kommer sorgligt nog
ALDRIG mer ha tilltro
till vår såkallade vård :-(

Efter allt som hänt har jag
blivit "skadad" för livet.

Höjningen med Levaxin 50 till
75 gjorde att jag totalkrascha :-(

Har nu vart på 50 några dagar &
kroppen börjar bli mer stabil....
Stabil i HELVETET men jag slipper
dom fruktansvärda panikångestattackerna
som började vid höjning till 75.

Ska till min läkare på tisdag för
att diskutera hur vi ska gå vidare....

Misstänker att vi måste "VÄCKA" binjurarna
& hittills har ju mina egna feelings
vart rätt.....

Vi får se hur d går???

Kram på er <3

Av Anne-Sofie
18 juni, 2011
Annons

3 kommentarer

  • Av Anonym 19 juni, 2011

    Fakta från Sköldkörtelföreningen
    Om referensvärden för TSH, eller ”Läkaren säger att mina blodprov är bra – varför har jag hypotyreos-symptom?”

    Majoriteten av läkare använder idag blodprov för att diagnosticera hypotyreos (= underfunktion i sköldkörteln) och för att ställa in dosering av det sköldkörtelhormon man ger i tablettform. Innan 1970-talet var dessa blodprov inte tillgängliga och hypotyreos diagnosticerades och behandlades baserat på patientens symptom. Blodprovet som anges som guldstandard, både för diagnos och för att ställa in medicinering, är blodhalten av TSH eller ”Thyroid Stimulating Hormone”. För att förstå hur man kan ha hypotyreos-symptom fast läkaren säger att blodproven är ”bra”, måste man ha följande klart för sig:

    Vad är referensvärden?
    Många variabler, som t.ex människors längd, vikt, poäng på IQ-test och andra variabler inom t.ex biologi, fysik och ekonomi uppträder enligt en statistisk normalfördelningskurva. andra låga och många värden befinner sig någonstans på mitten av kurvan.

    När man tar fram referensvärden för blodprov, så tar man ett antal människor som man antar är friska och mäter vilken blodhalt av t.ex TSH dessa människor har. Sedan tar man, enligt konvention, bort en liten procent av värdena i båda ändarna på normalfördelningskurvan och det man har kvar är då referensvärdena, som anges som ett intervall.

    Detta intervall är inte sällan mycket stort eftersom människor är olika, och det lägsta värdet i intervallen är ofta bara en bråkdel av det högsta värdet i intervallen.

    Intervallen varierar också mellan olika analysmetoder, länder, olika lab och tom mellan olika lab i samma stad.

    Vad är ett ”bra” värde?
    Läkare verkar inte sällan göra antagandet att det är ”bra” och ”normalt” om man ligger i mitten av referensvärdes-intervallet. Om man drar en parallell med människors längd, så är det ungefär som att säga att det är ”bra” att en person är 170cm lång, men det är inte bra om personen är 200cm lång eller 150cm lång.

    Ett bra värde är det normala värdet för just en specifik person. Ett referensvärdesintervall berättar inte var det normala värdet för personen ligger, bara att det är statistiskt sannolikt att det ligger någonstans inom detta intervall. Vissa personer har normala värden som ligger under eller över referensvärdesintervallen.

    En läkare som tar ett blodprov på en patient som klagar på hypotyreos-symptom vet mycket sannolikt inte vad som är det normala värdet för denna person. För att veta det krävs att man tagit ett prov på samma person när den var frisk.

    Vad visar TSH-provet?
    Thyroid Stimulating Hormone/TSH är ett hormon som utsöndras av hypofysen. Enligt nuvarande diagnos och behandlingsmodell ska TSH-värdet öka utanför referensintervallen för TSH, då man har brist på sköldkörtelhormon, för att stimulera sköldkörteln att producera mer hormon.

    Om referensvärdena för TSH anses vara 0.64 – 4.7 mIU/L (ref 1.) och man normalt sett har ett TSH på 0,64 inom referensintervallen, så kan TSH öka med 634% och man anses ändå inte lida av brist på sköldkörtelhormon om TSH används som guldstandard vid diagnos. Däremot om man har det normala värdet 4.7 och ens TSH stiger med 634%, så får man ett TSH på närmare 35 och sannolikt en hypotyreosdiagnos.

    Det finns studier som visar att TSH-värdet inte kan relateras till personers symptom (ref. 2,3,4,5) Om en person har t.ex TSH 15.0 och en annan har 20.0 behöver det alltså inte betyda att personen med TSH 20.0 har värre symptom och större brist på sköldkörtelhormon.

    Personer med TSH inom referensintervall kan ha många och långvariga hypotyreossymptom vid inflammation av sköldkörteln som visar sig genom finnålspunktion (ref.2) eller en atrofisk (=ihopkrymt) sköldkörtel som visar sig på ultraljud efter åratal av symptom. Dessa personer kan alltså ha samma TSH-värden som fullt friska personer fast de är långt ifrån friska (ref 2,3,4,5)

    Sköldkörtelhormon omvandlas med hjälp av olika enzymer (dejodinas) i olika vävnader så att det kan användas i cellerna. Det finns ingen feedback-mechanism som vävnaderna kan använda för att signalera till hypofysen att de behöver mer sköldkörtelhormon. Vävnadsresistens mot sköldkörtelhormon visas alltså inte med TSH-provet. Även om sköldkörtelhormon finns i blodet, betyder det inte att kroppen kan tillgodogöra sig allt, speciellt inte under medicinering med sköldkörtelhormonpreparat som syntetiskt T4 som skiljer sig mycket ifrån din mix av hormon som en frisk sköldkörtel utsöndrar.

    Om man har problem med hypofysen eller med binjurarna kan det också påverka TSH-värdet.

    Bör referensvärdet för TSH-provet ändras?
    Det är ganska befängt att ändra ett referensvärde, eftersom det är vad det är. Det är inte heller logiskt att uppfinna nya sjukdomar som t.ex ”subklinisk hypotyreos” för att försöka förklara att TSH-värdet inte är direkt korrelerat med klinisk hypotyreos.

    I studien inkluderad som Ref. 1 har alla personer med antikroppar mot sköldkörteln exkluderats, vilket betyder att de personer som är kvar sannolikt inte har autoimmun hypotyreos vilket anses som den största gruppen av personer med hypotyreos. Man kan nog anta att flertalet av de personer som återstod är friska från hypotyreos och att variationen i TSH är den som finns i den friska befolkningen.

    Det finns en del patienter och läkare som vill ändra referensvärdena för TSH för att fler personer med hypotyreos ska få chans att få hjälp, men svaret på problemet borde väl ändå vara:

    •att erkänna att TSH-värdet inte är direkt korrelerat med klinisk hypotyreos
    •att omedelbart sluta använda det som en guldstandard vid diagnos/behandling av klinisk hypotyreos
    •att ge läkare en grundläggande förståelse för statistik då de baserar så mycket av sin verksamhet på normalfördelningar
    •att läkare på nytt lär sig att känna igen hypotyreossymptom, som sammantagna inte är så vaga som vissa vill göra gällande.

    Varför infördes TSH-provet och varför finns det kvar?
    Under hela 1900-talet har läkare desperat försökt hitta ett sätt att diagnosticera hypotyreos genom provtagning för att inte behöva förlita sig endast på symptom. Detta då de vet att det inte går att direkt mäta halten sköldkörtelhormon (T3 och T4) i blodet eftersom halten av dessa inte är korrelerade med graden av symptom. Varje frisk individ har en optimal nivå av T3 och T4 i blodet, som kan skilja sig mycket från en annan frisk individs och detta är skälet till att man försökt hitta ett annat prov för att visa på sjukdom.

    Detta för att ha tillförlitliga sk ”objektiva” kriterier (t.ex ett blodvärde) för att ställa diagnos istället för sk ”subjektiva”, där patienter berättar vilka symptom de upplever. Flera olika prov har använts, bl.a kolesterol-prov och Basal Metabolic Rate. Men på 1970-talet kom TSH-provet som lanserats som det alla bästa. Att TSH-provet skulle användas bestämdes genom konsensus-beslut av endokrinologer i början av 1970-talet.

    Idag görs alla vetenskapliga studier om hypotyreos genom att inkludera endast patienter med högt TSH värde. Har de inte högt TSH, så har de ju inte hypotyreos enligt modellen. Och när man ibland gör studier där man försöker medicinera personer med TSH värde inom eller nära referensvärdesintervallen utan att bry sig om symptom, så kommer majoriteten per definition att vara friska och inte bli bättre av sköldkörtelhormon.

    Läkare tycker därför att man har bevisat att en person behöver ha TSH långt över referensintervallet för att bara sjuk och dra nytta av behandling – och anser att nuvarande diagnos- och behandlingsmodell är bekräftad.

    Att det finns personer med TSH inom referensintervall och allvarliga hypotyreos-symptom erkänns inte av majoriteten av läkare och forskare och den enda gången de kommer med i studier är om man forskar på något av de syndrom de blivit ”diagnosticerade” med istället, efter att deras TSH-värde gjort hypotyreos-diagnosen till en omöjlighet: t.ex kroniskt trötthetssyndrom (Ref 2), fibromyalgi (Ref 6,7,8,9) och psykiatriska sjukdomar.

    Vad kan jag göra som patient om jag nekas behandling på grundval av TSH-provet?
    – Läs på allt du bara kan om sköldkörteln och sjukdomen (symptom, diagnos, behandling), så att du kan föra en dialog med läkaren, och kan undvika en monolog där man berättar för dig vad som gäller och du inte har nog med information för att ifrågasätta något.

    •Skriv ned hela din sjukdomshistoria och beskriv dina samtliga symtom.

    •Fråga familjemedlemmar om de känner till någon i släkten med hypotyreos eller andra autoimmuna sjukdomar som hypertyreos, diabetes, vitiligo, MS. En släkt med autoimmuna sjukdomar gör det mer sannolikt att du också har en autoimmun sjukdom. Påtala isåfall detta för läkaren.

    •Säg att du vill ta blodprov för att testa för TPO-, Tg- och TRAK-antikroppar mot sköldkörteln.

    •Säg att du vill ta urinprov på fritt T3 och T4. Endokrionologer använda detta ofta för några år sedan, fast de nu endast förlitar sig på blodprov, möjligen av kostnadsskäl. Urinprov visar låga värden sköldkörtelhormon i vissa fall då blodproven inte gör det och kan tillsammans med symptom visa på hypotyreos.

    •Säg att du vill ha remiss för ultraljud och finnålspunktion. Ultraljudet kan visa om du har en ihopkrympt sköldkörtel (vilket anses vara slutstadiet på autoimmun hypotyreos) eller knölar i sköldkörteln. Finnålspunktion görs för att ta ut några celler ur sköldkörteln och se om de visar förändringar som uppkommer vid autoimmun eller annan inflammation samt för att ställa diagnos på eventuella knölar.

    •Säg att du vill ha en period av prov-medicinering. Om du mår bättre av att äta sköldkörtelhormon så har du sannolikt hypotyreos.

    •Om läkaren insisterar på att det inte är sköldkörteln och inte vill göra någon av punkterna ovan: låt läkaren ta alla prov läkaren bara vill för att utesluta andra sjukdomar. Det är bara att tacka och ta emot. Men när läkaren uttömt alla andra möjligheter, är det inte acceptabelt att bara låta det hela bero.

    •Byt läkare om det är nödvändigt.

  • Av Anonym 19 juni, 2011

    Sköldkörtelföreningen
    Här (http://www.skoldkortelforeningen.se/forskning_debatt.htm) kanske du kan hitta mer info och stöd.
    vh/Urban

  • Av Lotta 19 juni, 2011

    Alternativ till URUSELA vårdcentraler/läkare!!

    http://madelenemma.blogspot.com/

     

    Hittade denna blogg för en tid sedan, hon har liksom jag
    sökt andra vägar när läkarna inte vill tro på hur man mår eller som i mitt
    fall, levaxin hjälper INTE.

     

    Det är dyrt men, värt vartenda öre!

     

    Jag har gjort min tredje analys nu och anar ljuset mer och
    mer. Har även bakslag vissa dagar, några veckor ibland men det är helt normalt
    enligt Heléne på Näringskällan och det är inte av det värsta slaget heller. De
    flesta av oss med dessa problem har massor av gifter som ska ur kroppen, så det
    tar tid.

     

    Tror inte på levaxin för oss som haft detta länge,
    binjurarna först sen kanske det hjälpa.

     

    Tror mer på detta även om det kostar. Hoppas du också får
    ana ljuset snart.

     

    Kramar Lotta

Comments are closed.