I dag åkte morfar Benny, min far, till hälsohemmet Masesgården. I går bestämde han sig för att lämna datorn hemma.

Jag tror inte att han någonsin åkt på semester utan att det varit jobbrelaterat. En konferens eller möte på något av världens universitet han samarbetat med. Men i dag var det dags.

Tåget går till Leksand. Sedan ska han vara på Masesgården, träna varje dag och denna vecka var det simningträning också. Han som alltid varit uppe i sitt huvud, nästan avskärmad från kroppen. Minsann ingen "sportfåne", som det hette på 70-talet. Men magen har växt, olika sjukdomar har smygit sig på och för ett par år sedan var han mycket nära döden, som jag tidigare bloggat om.

Det går att tänka om. Även om man är 77 år. Nu är det alltså hälsohem som gäller.

Jag blir så glad. Hoppas det går bra. Att han har trevligt, inte drunknar, klarar sig utan kaffet... undra förresten om han vet att de inte serverar kaffe?

Det blir tomt däruppe en hel vecka. (Han bor en trappa upp ovanför oss) Ska bli kul att få höra hur han har det.