Blir störd över inställningen att det är bättre med mindre medicin i alla lägen. Som på ledarplats i Dagens Nyheter när de klagar över "medikaliseringen".

 

Det är en åsikt som grundar sig på okunskap, brist på empati och fantasi och, som jag tror, en ganska ung ålder hos skribenten. Nu vet jag inte vem av ledarskribenten som skrivit just den artikeln, men jag tror inte att det är någon över 40 år. Då händer nämligen något. Risken att plötsligt
dö av cancer eller något fel på hjärtat eller hjärnan ökar dramatiskt.

Blir störd över inställningen att det är bättre med mindre medicin i alla lägen. Som på ledarplats i Dagens Nyheter när de klagar över "medikaliseringen".

 

Det är en åsikt som grundar sig på okunskap, brist på empati och fantasi och, som jag tror, en ganska ung ålder hos skribenten. Nu vet jag inte vem av ledarskribenten som skrivit just den artikeln, men jag tror inte att det är någon över 40 år. Då händer nämligen något. Risken att plötsligt
dö av cancer eller något fel på hjärtat eller hjärnan ökar dramatiskt.


Några kilos övervikt,

ovana att motionera eller ärftligt högt blodsocker är som att köra bil utan bilbälte. Är du över 40 har du vänner som helt oförklarligt dött av ovanstående sjukdomar och du känner själv att snaran dras åt.
Samtalsämnet kring vårt middagsbord i lördagskväll var ett av de återkommande - hur mycket ska man kolla upp sig. Vi hade lite olika ståndpunkter, jag tycker nog att det är bra att testa sig. För ärftliga
saker, för sådant du kan faktiskt ha risk att få, däremot tror jag att det är klokt att våga se sina rädslor för vad de är. Inte alltid testa
allt man är rädd för, rädslan i sig är nämligen ingen indikation på att du faktiskt har något som hotar ditt liv. Rädslan minskar heller inte nödvändigtvis i samband med ett glädjande provsvar, den tenderar bara
att flyttas över på något annat, för mig i alla fall.

Säg att du testar dig. Säg
att du får veta att ditt blodsocker svajar, trycket är aningen för högt i blodådrorna och blodfetterna är inte helt perfekta, det vill säga lite mycket LDL och för lite HDL. Inget som känns, inget som märks,
inte förrän helt plötsligt. Många tycker inte själva att de lever ett särskilt ohälsosamt liv, de kanske inte heller gör det i jämförelse med alla runt omkring. Men det värsta är att värdena är inte rättvisa, en människa kan dö av helt igenbäckade ådror, medan personen bredvid, med
exakt samma vanor, har hur fräscha ådror som helst.

 

Den där stackaren (som
kan vara du eller jag) med halvtaskiga värden, ska vi till varje pris gå utan medicin för att undvika medikaliseringen i samhället? Trots att följderna av en allvarlig sjukdom kostar samhället mycket mer än den
förebyggande medicinen? Eller ska folk helt solidariskt bara dö, som vi gjorde förr? Det är dokumenterat svårt att äta, träna och leva rätt,
trots att kunskapen finns. Jag tycker fortfarande att samhället ska stödja, uppmuntra och vara uppfinningsrika i att hitta incitament för
medborgarna till att leva optimalt ur hälsosynpunkt, men vi måste också våga medicinera. Medicinen blir ett bilbälte, i bästa fall på väg till gymmet.

Psst. Jag ska kolla upp vilka tester som är lämpliga att göra,
sedan återkommer jag till er.

Av Hanna Brodda
31 maj, 2010
Annons