14 augusti 2011

14 augusti 2011

Sedan jag blev sjuk så har jag kommit underfund med ett å annat om mig själv, bla min fåfänga.
Jag vet att jag alltid har sagt att jag inte är fåfäng, jag tar tillbaka varenda ord jag sagt om det!
Innan jag blev sjuk gick jag ingenstans utan smink, å då menar jag verkligen ingenstans!
Sjukdomen har på sina sätt  gjort att jag  varit tvungen gå utomhus utan min sminkarsenal i ansiktet, au natural.
I början var det hemskt att se sig själv i spegeln och jag tyckte att jag såg sjukare ut än vad jag faktiskt  var.
Antagligen för att jag inte såg denna bilden av mig själv så mycket innan.
Jag kom på mig gång på gång med att stirra in i spegeln och undra vem det var jag såg?
För inte var detta jag.

Häromdagen uppstod ungefär samma scenario fast med smink på...
Jag fixade till mig och kastade en snabb blick i spegeln, vem är du och var e hon jag brukar se?
Vem är det som är i min spegel?
Hon!!
Hon, den  jag en gång var!
Hon ,som varit på en avlägsen semester så länge nu!!
Hon, fast mer svullen i ansiktet än sist jag såg henne.

Det var en skum känsla att se sig själv i spegeln, som å se en helt annan person fast ändå inte.
Den människan jag saknat så innerligt var ju där i spegeln, mitt framför mig.
Sen  satte på kranen och tvättade bort allt.....