Har varit back on track denna vecka på jobbet, vilket har känts skönt.
Lite som tillbaks till verkligheten igen, fast ändå inte :P

Om jag säger att det har varit en dans på rosor ljuger jag stenhårt.
Det har varit ett rent helvete  för mig ,men jag har bitit ihop och kämpat på.
orkar lixom inte klaga mer...

Hjärtklappningarna  har avlöst varandra i rask takt och strypgreppena är fortf där i vått och torrt!
Har
jag kommit underfund med att när jag stressar järnet i "mariah läget",
då stryps snaran kring halsen åt ännu mer och jag kippar efter andan
tillslut.
Har försökt att ta det lite lugnare som det så fint heter, men ändå finns det där  konstanta trycket över luftstrupen där.
- Gaaaah, vad jag hatar den känslan.
Ibland är det tur att inte omgivningen ser hur  jävligt insidan mår!!!!