2 augusti 2011

2 augusti 2011

I dag har jag verkligen tagit mig i kragen och gått  till en sjö här i närheten för lite bad.
Eller jag var tvungen, för cykeln vägrade å fungera ( min vanliga otur)
Gick  i hela 10 min dit och 10 hem, aldrig förr  har vägen till karstorp varit så förbannat  lååång som idag!
Nu sitter jag här med kramp i benen och ledvärk från hell...
Blir galen snart!!
Är det meningen man ska må  så här på sin semester?

Å jag som tänkte att jag skulle ta nya tag och gå upp i ottan och köra en slow walk.
Tror jag får lägga dom planerna på hyllan ett tag till, på obestämd framtid dessutom.
det känns så fruktansvärt att inte kunna röra på sig som man gjorde
innan den här vidriga skiten helt tog över mig kropp, och jag blir ju
inte direkt smalare av att inte röra på mig.
Räcker med att jag tittar på en lök så går jag lätt upp flera kg, hur sjukt e inte det?

Just nu har jag tappat räkningen på hur många dagar jag varit i det här stadiet, eller vänta....
Jo just det, sen 5 MAJ i år!
Det blir alltså exakt 90 dagar i dag!!
Tänk er 90 dagar av värk och smärta utan att få en endaste gnutta hjälp från sjukvården i princip.
Sjukskrivning på sjukskrivning för att sedan ersättas av semester...
Sjukskrivningarna räknar jag inte som hjälp utan  mer som ursäkter från vårdens sida.
90 dagar som jag inte kunnat spendera och umgås med min familj och mina vänner.
90 dagar som jag inte har varit på mitt arbete.
90 dagar som gjort mig till en helt annan individ i princip och jag hatar varenda minut av det!

Jag hoppas så fruktansvärt mycket på det här läkarbesöket  jag ska på nästa vecka.
Hoppas innerligt att hon kan hjälpa mig, kan hon inte det vet jag inte vad  jag ska ta mig till!
Då är jag verkligen tbx på ruta ett...