21 juni 2011
I dag känner jag mig alldeles TOM!
Vet inte varför men det känns bara som en tomhet kommit över mig.
Huvudvärken,ögonproblemen
och alla andra mindre spännade saker som händer i min kropp håller
fortfarande på å gör uppror där inne.
Ibland önskar jag att jag fick vara någon annan för  ett tag, en frisk och kry individ.
Om så bara för en minut.

Fick frågan häromdagen om vad jag tyckte var värst med att ha det så här?
Helt klart TRÖTTHETEN!

21 juni 2011
I dag känner jag mig alldeles TOM!
Vet inte varför men det känns bara som en tomhet kommit över mig.
Huvudvärken,ögonproblemen
och alla andra mindre spännade saker som händer i min kropp håller
fortfarande på å gör uppror där inne.
Ibland önskar jag att jag fick vara någon annan för  ett tag, en frisk och kry individ.
Om så bara för en minut.

Fick frågan häromdagen om vad jag tyckte var värst med att ha det så här?
Helt klart TRÖTTHETEN!
Det värsta av allt är att inte kunna vara med sina nära och kära och göra allt som man i normala fall kan göra.
Det gör ont i mig när jag hör och ser allt som min omgivning tar sig för.
Inte för att jag missunnar dom det, absolut inte.
Mer för att det påminner mig om hur mitt liv brukade se ut, vem jag en gång var.
Hur jag gick till jobbet och körde på i 180 för att sen fortsätta i samma takt hemma med familj och vänner.
Mina pw s jag gick med musiken dånades i öronen.
Dom här pw s en är numer ett minne blott, i dag får jag vara glad om jag kan ta mig utanför hemmet.

Gaaah vad jag hoppas på en operationstid förbannat snart!!!

Av My Andersson
16 augusti, 2011