19 maj
Skulle aldrig skrivit igår  om koman.... i dag ligger jag nämligen i den.

Vaknade i morse och mådde inte alls bra.
Den totala utmatttningen  ihop med hjärtklappningen har ännu en gång gjort sig påmind.
Känner mig tröttare än tröttast i varenda led i kroppen. halsen gör ONT, och huvudet snurrar.
Och den schyssta huvudvärken finns där som en ond skugga.
I dag är en sådan dag jag önskade att jag vore död.... helst nergrävd!!

Fast det värsta är nog fortfarande nätterna!

19 maj
Skulle aldrig skrivit igår  om koman.... i dag ligger jag nämligen i den.

Vaknade i morse och mådde inte alls bra.
Den totala utmatttningen  ihop med hjärtklappningen har ännu en gång gjort sig påmind.
Känner mig tröttare än tröttast i varenda led i kroppen. halsen gör ONT, och huvudet snurrar.
Och den schyssta huvudvärken finns där som en ond skugga.
I dag är en sådan dag jag önskade att jag vore död.... helst nergrävd!!

Fast det värsta är nog fortfarande nätterna!
Kommer bli galen om jag inte får sova mer på nätterna.
Det här funkar inte, sover en liten stund sen kippar jag efter luft för jag har lyckats vrida på mig i sömnen.
Det där läget jag hade hittat för nätterna verkar inte funka längre......

Sen har vi det här med sjukanmälningarna till jobbet..
Jag får så dåligt samvete  när jag ringer och sjukanmäler mig.
Varför vet jag inte riktigt.
Vad jag däremot vet är att den andra personen kommer vara ensam tills nästa kommer.
Och det får jag  såå dåligt samvete för, att jag lämnar  denna ensam.

Jag vet ju  om  att jag inte pallar att jobba dom dagarna jag är i koman.
Ändå skäms jag när jag ringer.
Det är ju inte direkt så att jag ljuger, jag känner  mig så liten när jag står där med luren i handen.

Varför är det så?

Ändå
har jag förklarat för dom som bör veta på min arbetsplats att det
kommer att vara såhär tills jag får den hjälp jag behöver från
sjukvården.

Tänker jag mer på mitt jobbs bästa än min hälsas bästa?

Av My Andersson
16 augusti, 2011