Jag drömmer om att vakna upp en dag, solen skiner och jag är
frisk.   Frisk från all smärta och allt lidande,  framförallt  allt
lidande 2011 men även det lidande och den smärta  2012 står för.  Vid
slutet på 2011 såg jag fram emot 2012 med öppna armar, jag såg mig själv
stå där i fören på Titanic och ropa ut orden: i´m king of the world och
allt kändes underbart.

Sen kom svimningarna och huvudvärken ifatt mig, och jag inser nu att
2012 inte  är året då jag kommer att bli frisk. Hur gärna jag än vill
hoppas, så vågar jag inte. Vågar inte hoppas att jag ska bli frisk av
rädsla för att bli sviken. Sviken ännu en gång av sjukvården .Sjukvården
som ska stå upp för dom svaga och sjuka.

När man som jag  blivit dissad och undanskuffad så många gånger av
sjukvården så lär man sig tillslut att sluta att hoppas. Jag vet att min
lösning inte var den bästa när jag skulle ta mig ur mitt
sjukdomstillstånd 2011, men jag ville så desperat ha tillbaka mitt liv.

Det liv som jag saknat så länge och som läkarna vägrade mig genom att inte ge mig medicin!