My Anderssons bild
Sköldkörtelbesvär.
Som så många andra har jag problem med min sköldkörtel. Nu kämpar jag för att få en diagnos och behandling så att jag ska må bra igen. utan läkarnas hjälp hittade jag en lösning ur det, men är nu tbx på ruta 1 igen. Och som ni vet så kommer en olycka sällan ensam............

*************************************************************

Uppdaterad: 2012-11-13

6 kommentarer

Att övervinna världen.....igen!

Idag var dagen då jag bestämt mig för att inte ge efter för allt som
pågår inne i min kropp. Bortse från minsta känsla av obehag och
ickevälmående. Hur illa det än är så har jag bestämt mig för att rida ut
den här stormen.  Stålsätta mig som den superkvinna som klarar allt och
som  omgivningen verkligen tror att jag är.  Kämpa emot min kropp och
gå emot allt som den står för. Frågan är hur långe man orkar, hur länge
man orkar att motarbeta maskineriet inom sig?

Jag inser att det inte kommer att bli en lätt resa och bara jag tar
mig igenom dagarna på jobbet så är det för mig ett stort framsteg. Jag
är en person som har en stark vilja och hur gärna jag än vill förändra
min livssituation och må bättre så inser jag att det kommer att ta tid.
Tid som jag inte är beredd att offra när jag ser hur mina vänner och min
familj lider när jag inte mår bra. Tid som jag mest av allt skulle
velat spendera med mina nära och kära istället för att lägga ner all min
tid på att utarbeta en plan för hur jag ska bli frisk nu när läkarna
praktiskt taget vänt mig ryggen.

Att övervinna världen.....igen!

Uppdaterad: 2012-11-13

Kategorier:

print $kategorier; ?>
*/ ?>

Uppdaterad: 2012-01-31

Kommentera

På gränsen till ett sammanbrott

I morse ringde jag upp min vc ännu en gång och frågade vad det
var för stil att bara strunta i att ringa upp sina patienter? Jag fick
ett par olika bortförklaringar när jag tillslut avbröt kvinnan och
frågade om jag skulle behöva boka en tid hos läkaren för att få kontakt
med han, 10.00 fick jag en tid.

Jag gick till jobbet i morse, helt tom av förväntningar och
förhoppningar av vad denna dagen skulle ge. Efter en timma på jobbet
vart jag färdig att lämna in…och huvudvärken bankade på.

Väl i den vita kuben så  kollade vitrockaren blodtrycket vilket
fortfarande inte var bra och förklarade för mig att jag hade
spänningshuvudvärk och skulle gå på sjukgymnastik för att träna
avslappning.

Samtalet avslutades med läkarens ord: att jag var på gränsen till ett sammanbrott.

Sammanbrott vad är det för något? Å hur kan han säga att jag är på gränsen till något som jag inte  ens vet vad det är?

På gränsen till ett sammanbrott

Uppdaterad: 2012-01-31

Kategorier:

print $kategorier; ?>
*/ ?>

Uppdaterad: 2012-01-30

Kommentera

Läkaren vs mig 3-0

Ännu en dag förbi utan ett samtal från läkaren, trots att jag
låg på som en rem kl 08.00 i morse om varför han inte ringt upp i
fredags och att jag var tvungen att ha det där samtalet idag för att min
sjukskrivning gick ut i fredags! Samtalet  där vi skulle diskutera min
framtid  och hur vi skulle gå till väga med jobb osv. Samtalet där jag
själv skulle trycka på om mina undersökningar. Samtalet där jag skulle
få svar på alla mina frågor. Men inte så mycket som ett samtal från
läkaren.. jag finner helt enkelt inte ord för det här längre!

Nu har jag bestämt mig för att gå till jobbet i morgon och FÖRSÖKA 
och bita ihop när det blir för besvärligt. Jag ska inte klaga , jag ska
göra mitt jobb och inte berätta för någon på mitt jobb hur jag
egentligen mår. För det är då man blir en ”belastning” och jag minns
vårat senaste samtal om att underlätta för mig så nej tack. Jag ska dra
på mig fasaden av mitt gamla jag och sen när klockan bli utstämplingsdax
ja då ska jag släppa ridån och mitt rätta jag kan komma fram igen.

Hör jag inget från humbugläkaren i morgon så byter jag  vårdcentral
OCH jag åker in till akuten och söker för min huvudvärk en gång för
alla………….

Läkaren vs mig 3-0

Uppdaterad: 2012-01-30

Kategorier:

print $kategorier; ?>
*/ ?>

Uppdaterad: 2012-01-27

Kommentera

Läkarna vs mig 2-0

I morse  var jag på den vita kuben som jag kallar mitt andra hem
återigen och tog nya prover. Prover som inte hade något gott med sig
överhuvudtaget or what so ever! frågade om mina prover som jag tog i
måndags eftersom jag inte hört något om dom och bad om å få det hela
utskrivet, reagerade på att mina ssk värden var höga som sjutton om man
jämför med mina tidigare värden, dock inom deras knäppa referensram så
någon hjälp kommer jag inte få denna gången heller inser jag. Hela
eftermiddagen har jag suttit och väntat på att min läkare ska ringa upp
mig så vi kan prata om sjukskrivning och en ev skallröntgen,  kl är nu
18:00 och han har inte ringt.

Jag blir så ledsen så jag vill bara
sätta mig mer och gråta, men det kan jag inte för då spränger huvudet
ännu mer. Hur svårt kan det vara att lyfta telefonen och slå dom där
siffrorna ?

Läkarna Vs mig 2-0

Läkarna vs mig 2-0

Uppdaterad: 2012-01-27

Kategorier:

print $kategorier; ?>
*/ ?>

Uppdaterad: 2012-01-26

Kommentera

Jag ger inte upp kampen om mitt liv ..

Nu när jag närmar mig slutet av min sjukskrivning så undrar jag mer och mer vad det ska bli av mig?

Kommer han som yrade om toan i vardagsrummet sjukskriva mig mer?

kommer jag att få  sjukanmäla mig på jobbet var och varannan dag igen?

Kommer
mitt liv alltid att vara fyllt av läkarbesök  hos den vita kuben eller
kommer någon se till att jag blir behandlad en gång för alla?

Det
som plågar mig mest just nu är huvudvärken från den glöd heta helvetets
mitt. Den sprängande, borrande, pulserande värken från tinningarna.
Känslan av att någon borrar sig rakt in i huvudet börjar bli olidlig och
det var ju faktiskt den som gjorde att jag sökte hjälp denna gången pga
svimningarna! Ändå så låter min läkare det vara, och jag ska behandla
mig själv med treo. Något som skrämmer mig och som ligger och gror bak i
huvudet är OM det är något fel inne i mitt huvud?

Hur stolt jag
än är och hur gärna jag vill gå tillbaka till mitt arbete så måste jag
nog släppa taget om den tanken, inse det faktum att jag inte är redo för
den uppgiften än. För på mitt arbete har vi utvecklat någon sorts noll
tolerans vad gäller att underlätta för   människor som behöver det
istället för att visa hänsyn och underlätta. Det går bra att lova guld
och gröna skogar men i praktiken var det bara snack.... Man kan säga så
här, det är skillnad på människor och människor sen lämnar vi det där.

Pirret
i magen ökar för varje dag som kommer närmare dagen då jag ska tillbaka
för ny provtagning.  Dagen D då jag hoppas att jag får svar på mina
thyroideaprover och en hel del andra frågor jag har i min bubblande
skalle bla är mitt mål att få igenom en skallröntgen.

Jag vägrar
låta läkarna köra över mig en gång till, den "förra resan" välkomnade
jag  med öppna armar i sjukvårdens förfärliga gap och jag svalde hela
konceptet med hull och hår. Som sjuk litade jag på att människorna som
kallar sig sjuksköterskor och läkare skulle göra sitt yttersta för att
hjäpa medmänniskorna. Idag vet jag bättre.

Som sjuk ska man inte
bara vara sjuk idag, man ska orka att stå upp i sin kamp mot sjukvården
dessutom. Hur i helvete ska man orka ? Av egna erfarenheter så ska jag 
berätta det  för er, det gör man tillslut  inte!!!

Jag ger inte upp kampen om mitt liv ..

Uppdaterad: 2012-01-26

Kategorier:

print $kategorier; ?>
*/ ?>

Uppdaterad: 2012-01-25

1 kommentar

Älskade och hatade våg.

Min våg och jag har en mycket speciell relation till varandra,
antingen så är vi haters eller lovers .  Sedan jag blev sjukskriven
igen så har vi varit lovers, helt klart, då vågen bara visar minus minus
å åter minus!

Det som jag kämpat så mycket för innan, har nu runnit av mina
fettreserver  på knappt 2 veckor. Utan blod, svett och tårar på gymmet.
Utan stenhårda dieter och framförallt utan mina preparat. Jag fattar
ingenting??

Det känns skönt på ett sätt  och på ett annat sätt oroar det mig vansinnigt mycket……..

Älskade och hatade våg.

Uppdaterad: 2012-01-25

Kategorier:

print $kategorier; ?>
*/ ?>

Uppdaterad: 2012-01-24

Kommentera

Överkörd..

Sitter här med en huvudvärk som inte är av denna värld.
Huvudet pulserar som ett utslitet pumpande hjärta och jag känner mig
helt utmattad. Utmattad och slutkörd på varenda liten gnutta ork som
någonsin funnits i min kropp.
Ungefär som om en lastbil kört över mig, backat tillbaka för att se vad
han kört över för att sedan sätta fart i lastbilen köra över mig
igen…..
I morgon är det jag som ringer till den vita kuben!

Kategorier:

Smärta

Överkörd..

Uppdaterad: 2012-01-24

Kategorier:

print $kategorier; ?>
*/ ?>

Uppdaterad: 2012-01-24

Kommentera

Den vita kuben som kan kallas mitt " andra hem"

Igår intog jag den där vita kuben som kallas vårdcentral , som så
många andra gånger senaste året har jag öppnat handtaget och klivit in
på det stället som numer kan kallas mitt "andra hem". För så känns det
när man har sprungit där varje vecka i nästan ett års tid. Ett års tid
av telefonsamtal, läkarbesök och stick i armen !

Personalen i
repan är alltid lika trevliga och artiga när jag kommer och frågar hur
det är och om det inte ska bli något slut på mitt elände snart?  Den
frågan har jag ställt mig själv och min läkare så många gånger att jag
tappade räkningen för länge sedan...

Å jag hoppas innerst inne att
mina thyroideaprover visar något den här gången så att jag får den
hjälp jag behöver för att få tillbaka stafettpinnen över mitt liv.

Den vita kuben som kan kallas mitt " andra hem"

Uppdaterad: 2012-01-24

Kategorier:

print $kategorier; ?>
*/ ?>

Uppdaterad: 2012-01-23

Kommentera

Tiden läker inga sår, bara vi lär oss leva med smärtan......

 

Jag drömmer om att vakna upp en dag, solen skiner och jag är
frisk.   Frisk från all smärta och allt lidande,  framförallt  allt
lidande 2011 men även det lidande och den smärta  2012 står för.  Vid
slutet på 2011 såg jag fram emot 2012 med öppna armar, jag såg mig själv
stå där i fören på Titanic och ropa ut orden: i´m king of the world och
allt kändes underbart.

Sen kom svimningarna och huvudvärken ifatt mig, och jag inser nu att
2012 inte  är året då jag kommer att bli frisk. Hur gärna jag än vill
hoppas, så vågar jag inte. Vågar inte hoppas att jag ska bli frisk av
rädsla för att bli sviken. Sviken ännu en gång av sjukvården .Sjukvården
som ska stå upp för dom svaga och sjuka.

När man som jag  blivit dissad och undanskuffad så många gånger av
sjukvården så lär man sig tillslut att sluta att hoppas. Jag vet att min
lösning inte var den bästa när jag skulle ta mig ur mitt
sjukdomstillstånd 2011, men jag ville så desperat ha tillbaka mitt liv.

Det liv som jag saknat så länge och som läkarna vägrade mig genom att inte ge mig medicin!

Tiden läker inga sår, bara vi lär oss leva med smärtan......

Uppdaterad: 2012-01-23

Kategorier:

print $kategorier; ?>
*/ ?>

Uppdaterad: 2012-01-23

Kommentera

Läkarna vs Mig 1-0

21 / 01
13 : 32

 

Igår var jag på återbesök för att kolla om mina värden hade
ändrats å visst hade det ena gått ner lite men det var långt ifrån bra.
Bra i den benämningen att jag är” hjärtinfarktsfri” och kan köra på å
träna å jobba som innan, no no no!

Både över och undertryck är sjukt höga, men framförallt undertrycket
har det inte hänt ngt med alls. Inte heller vid detta besök gjordes det
någon riktig undersökning av mig, inte ens då jag berättade om hur det
känns efter jag börjat äta medicinen.

Jag tog upp det här med att kroppen går på högvarv och att jag
svettas som en gris och har gått ner 5 kg under förra veckan och undrade
om vi kunde ta nya thyroidea prover för att se om det slagit över?  
kvinnan tittade på mig och avfärdade mina konstateranden, å jag ville
bara sjunka ner under jorden ännu en gång.

Vitrockarna vs mig 1-0.

Läkarna vs Mig 1-0

Uppdaterad: 2012-01-23

Kategorier:

print $kategorier; ?>
*/ ?>

Annons