Lars Lundström som föddes 1962 var en av de sista i Sverige som drabbades. "Ibland undrar jag om samhället lärt sig någonting, men mycket är bättre förstås", säger han.
Det är 50 år sedan neurosedynskandalen. Medicinen som hjälpte gravida kvinnor att slippa illamåendet visade sig ge svåra fosterskador. Lars Lundströnm som föddes 1962 var en av de sista i Sverige som drabbades. Se TV-inslaget med Lars Lundström som tagit både OS - och VM-guld tots sina korta armar. Producerat av Scanpix:
Av redaktionen
25 april, 2012

1 kommentarer

  • Av anonym 6 maj, 2012

    Inte bättre – läs på, bilda egen uppfattning!
    Tyvärr, tror jag inte att vi lärt oss så mycket.
    Nu för tiden, kan man göra mer spektakulära operationer osv, men hur ser det ut på läkemedelsfronten t.ex.?

    Jag växte upp med en pappa som man nog får kalla ”försökskanin”.

    Han var en av de första som ställdes på kortisonbehandling bl.a.

    Den fortsatte rent slentrianmässigt och till slut tog hans egen kortisonproduktion slut och han blev tvungen att ta kortisoninjektioner varannan dag resten av livet.

    Men på den tiden kunde han – och vi andra – bara förlita oss på läkarna.

    2003 drogades en närstående på ett äldreboende och jag hade just fått Internet. Där kunde jag se att en av de tillkommande medicinerna redan var indragen i England eftersom man kunde drabbas av allvarlig hjärtrytmrubbning/plötslig hjärtdöd bl.a. Ja, biverkningslistan var mycket, mycket lång.

    Då förstod jag att ett visst läkemedel kan anses nyttigt i ett land och livsfarligt i ett annat.

    Sedan dess har jag lärt mig mer och mer och insett hur naiva och ”förförda” vi blivit.

    Det bästa man kan göra för sig själv – och närstående – är att läsa på och att försöka att bilda sig en egen uppfattning. Man skall också använda sitt sunda förnuft.

    Söka information i böcker och på nätet – på många olika ställen.

    Kom ihåg – det är läkemedelsbolagen som har de ekonomiska resurserna och det är de som gör de flesta läkemedelsstudierna. Fundera på hur det kan påverka slutresultaten.

    Man anlitar, dessutom, reklambyråer och s.k. ”spökskrivare” för att få produkten att framstå så bra som möjligt.

    För några dagar sedan började jag läsa en nyutkommen bok – Pharmageddon (David Healy) som jag vill rekommendera.

    Varför skrivs inte sådana böcker på svenska/eller översätts?
    Man kan undra.

    Det finns en bra bok – Hur läkare tänker – som översatts. Jag ringde till förlaget och frågade om de inte skulle kunna tänka sig att översätta fler. Men det hade de inte råd med eftersom den här typen av böcker inte får någon uppmärksamhet i media och därmed inte säljs.

    TV-programmet Fråga Doktorn skulle kunna göra ett helt bokprogram, men de aktar sig för att vara ”kontroversiella”.

    Nedan tipsar jag om ytterligare böcker:

    Piller & Profiter (John Virapen)

    Forskningsfusket (Ralf Sundberg)

    Hur kolesterolmyten hålls vid liv (Uffe Ravnskov)

    The Statin Damage Crisis (Duane Graveline)

    The Great Cholesterol Con (Anthony Colpo)
    Bok med samma titel (Malcolm Kendrick)

    Vettigare Vård (Ragnar Levi)

    Malignant Medical Myths (Joel M. Kauffman)

    Overdosed America (John Abramson)

    Our Dailt Meds (Melody Petersen)

    Overdiagnosed (Welch mfl – googla)

    White Coat, Black Hat (Carl Elliott)

    Overtreated (Shannon BrownLee)

    Toxic Psychiatry (Peter R. Breggin)
    Your Drug May Be Your Problem (Peter R. Breggin)
    The Antidepressant Fact Book (Peter R. Breggin)
    The Ritalin Fact Book (Peter R. Breggin)

    Confessions of an RX Drug Pusher (Gwen Olsen)

    Jag vill också rekommendera böcker av:
    Annika Dahlqvist, Sten-Sture Skaldeman och Lars-Erik Litsfeldt (diabetes2 och lågkolhydratkost).

    Googla författare och titlar så kommer Du att finna mer information. De flesta finns på svensk nätbokhandel till en låg kostnad.

Comments are closed.