Helt ofarliga vävnadsutväxter, vätska eller skinn som sitter i vägen kan vara en orsak till att befruktning inte sker. Det här är de tillstånd som vanligen kan åtgärdas med kirurgi.

Kirurgi kan ibland behövas som komplement till annan behandling eller som enda behandling. Kirurgi kan man till exempel behöva om man har något av följande:

  • Utebliven ägglossning som inte svarar på tablettbehandling. Då kan man få gå igenom en enkel titthålsoperation, en så kallad laparoskopi, av äggstockarna. Vid operationen görs små hål i äggstockens yta för att underlätta ägglossning. Operationen leder oftast till att man får en fungerande menscykel med egen ägglossning.
  • Polyper och muskelknutor i livmoderhålan. Sådana bör tas bort för att öka chansen för ett befruktat ägg att fästa inne livmodern och för att minska risken för missfall. Operationen utförs via ett titthålsinstrument som förs in via slidan och livmoderhalsen, en så kallad hysteroskopi.
  • En skiljevägg i livmodern. Den kan delas för att minska risken för att man ska få upprepade missfall. Det görs också genom en så kallad hysteroskopi
  • Vätskefyllda äggledare, så kallade säcktubor. Säcktubor kan man få efter en infektion och de bör tas bort innan man får provrörsbefruktning för att öka chansen till en lyckad behandling. Det görs genom en titthålsoperation i buken
  • Sammanväxningar kring äggledarna. Lätta eller måttliga sammanväxningar kan opereras för att öka chansen till spontan graviditet. Det görs via en titthålsoperation i buken
  • Endometrioscystor i äggstockarna behöver ibland opereras innan en provrörsbefruktning. Ytlig endometrios på bukhinnan i lilla bäckenet kan opereras för att öka chansen till spontan graviditet. Det görs via en titthålsoperation i buken
  • Myom, muskelknutor, i livmoderns vägg behöver sällan opereras. Ett undantag är om de är stora eller påverkar livmoderslemhinnan.

Källa: 1177.se

Av redaktionen
14 maj, 2012