davideberhard250ny

Nu startar Dina mediciners sommarintervjuer. Vi pratar med spännande, kunniga och aktuella människor inom vården, om deras åsikter om behandlingar. Varje Fredag. Först ut är psykiatriken David Eberhard.

Det har mediebrusat kring St:Görans akutpsyk och deras före detta chef David Eberhard. Först skrev han boken ”I Trygghetsnarkomanernas land” där han bland annat ifrågasatte våra heliga cykelhjälmsvanor. Våren 2009 blev det mer Eberhard när han försvarade sina anställdas handlingar vid polisanmälan av konststuderande Anna Odell under hennes installation som psyksjuk. 
 
 
Vilka mediciner föredrar du? 

- Det är inte så himla ofta jag sätter in nya läkemedel eftersom jag är akutläkare. Många av de jag träffar har förstås läkemedel de fått av sina ordinarie läkare. Om de har någon sådan. 
 
Någon du tycker verkar fungera bättre? 

- Nej, det är generellt svårt att säga med god evidens att det ena preparatet, inom de enskilda läkemedelsgrupperna, är bättre än det andra. Det beror också på patienten. Men om vi säger att en människa är deprimerad så blir den första frågan; är tillståndet överhuvudtaget kopplat till en depression? Eller finns det något i livssituationen som ger patienten en känsla av nedstämdhet. Då är det kanske inte läkemedel som behövs utan andra åtgärder. Det är inte ens säkert att det ska behandlas inom psykiatrin överhuvudtaget. 
 
Vad är en behandlingsbar depression, enligt dig? 

- Jag tittar på tre faktorer: 1. En depression som inte har en utlösande faktor, när känslan ha kommit oavsett  livssituation. 2. När den är över tid ihållande. 3. Patienten har alla de symptom som är definitionen, det vill säga sömnsvårigheter, ångest, initiativlöshet och så vidare. 
 
Får den inte ha en utlösande faktor, för att kallas depression? 

- Jo, det finns väldigt många undantag. Men om alla de tre faktorerna är uppfyllda då är det självklart depression. Om livssituationen är förjävlig, då hjälper ingen medicin i världen. Det vill säga om den psykosociala situationen, eller en sorg ligger till grund, då går depressionen över när sorgen eller situationen är löst. 
 
- Även här finns undantag. Ibland kan depressioner utlösas av posttraumatisk stress syndrom, det vill säga en chockartad och mycket svår händelse, då kan medicin ibland få människan att uppleva sin situation lite bättre med en medicinering. Likaså kan man utveckla en behandlingsbar depression efter långvariga yttre svårigheter i livet. 
 
 
Vad är bra mot depression? 

- Alla antidepressiva läkemedel i FASS har visat sig bättre än placebo. Vid bipolär sjukdom kan det vara mer lämpligt att behandla depressionen med stämningsstabiliserande medel istället för med traditionella antidepressiva läkemedel. De svarar bra på stämningsstabiliserare som Valproat, Lamictal, Karbamacepin och Litium. 
Såväl Karbamacepin, Valproat som Lamictal är alla antiepileptisk medicin som stabiliserar nercellernas membraner. Det förefaller också stabilisera humöret. 
 
Vad är egentligen Litium? 

- Det är egentligen bara ett salt, man vet inte hur det fungerar. Det har inte med ett bristtillstånd att göra att det fungera som stämningsstabiliserare. Det kan vara ganska giftigt i stora mängder, men de mängder man får som patient är väldigt små. 
 
Är det inte bara uppmärksamheten, omtanken och erkännandet som fungerar när människor får antidepressiva, som Ingrid Carlberg skrev om i boken Pillret? 
- Nej, nej, alla de läkemedel som jag nämner har evidens i studier och är bättre än placebo. Placebo är ändå väldigt bra. 
 
 
Varför fungerar placebo? 

- Placebo är kroppens självläkningssystem, det är fantastiskt. Det fungerar även stundtals vid cancer eller andra sjukdomar, det vet vi, men det är mycket vi inte vet. 
  
Hur fungerar placebo? 

- Hjärnan är föränderlig. Det immunologiska systemet är kopplat till hjärnan som sedan är kopplad till varje kroppsdel. Om du verkligen tror på något i den stund en hjärncell ska skjuta iväg en signal, sker en kaskadreaktion som kan påverka cellens struktur. Har du då t ex ett välfungerande immunförsvar, kan hjärnan förmodligen påverka immunologiska celler som bekämpar cancercellerna.  
 
Varför används inte placebo inom landstinget? 

- Nej, det skulle vara svårt. Det går inte att lura människor, rätt ska vara rätt. Jag skulle aldrig kunna säga att "det här pillret är väldigt bra för dig" om det inte hade en verksam substans. Det är ju så homeopaterna gör och det är jag helt emot. Det är i stort sett bara vatten i deras mediciner, och det står emot hela mitt rättsmedvetande att lura människor som de gör. Vi läkare har ett ansvar gentemot patienten. 
 
Positive thinking alltså, det är det som gäller? 

- Nej, det är för orealistiskt. Det går inte att, som vid s.k. positive thinking, titta sig i spegeln och säga "Jag är jättesnygg, jag är jättesnygg" om du är helt säker på att du är ful. Om inte emotionerna, känslorna, är med på riktigt uteblir placeboeffekten. Kognitiv beteendeterapi däremot bygger på att känslan ska följa tankarna vilket ger en realistisk bild av världen. Det är så att säga positive thinking som du verkligen tror på. Det fungerar bra har man sett. 
 
 
Samtalsterapi, är det bra? 

 
- Det beror på vad man menar med samtalsterapi. Om vi pratar jag-stödjande psykodynamisk terapi, som är väldigt konkret så finns det en del evidens för att det fungerar. Den gamla psykodynamiska insiktsterapin saknar däremot all evidens och borde, enligt min mening, inte förekomma inom den offentligt finansierade vården. Och rena psykoanalyser kan få hålla på med sina icke vetenskapligt visade terapier på något egenfinansierat ställe - Sigtuna kanske, ungefär som antroposeferna i Järna. De hör verkligen inte hemma i landstingets regi, de har kostat samhället enorma summor och människor har fått gå i terapi flera gånger i veckan i över tio år utan minsta krav på effekt. Det är helt absurt. 
 
 
Är det fel med analys alltså? 

- Ja, gamla former av insiktterapi och psykoanalys borde man kasta på soptippen direkt. Alltså de terapier som handlar om att leta efter oförrätter i barndomen eller dolda budskap i det undermedvetna. Det är helt bortkastade pengar, för både de som gör det och för de kommuner och landsting som bekostar dem. Det ger ingen effekt. Förutom att en del av de personer som gått i terapi i ett par år blir självupptagna och fixerade vid sina problem. De tenderar att fastna i ett negativt tänkande och får inte någon ordning på sina liv. För att klara den sortens terapi behöver man nämligen vara psykiskt frisk! 
 
Hur ser en bra terapi ut? 

- Att få hjälp med att påverka ett destruktivt beteende är bra. Eller om det handlar om gamla känslor och tankar som verkligen även i vuxenlivet fortsätter att plåga en dagligen, då kan de vara bra att ta upp. Men sedan gäller det snabbt att lägga det dåliga bakom sig. Uppväxten är avklarad. Nu är du vuxen och har en chans att göra något med ditt liv, inte bara grubbla bakåt. Det är sorgligt när folk i medelåldern ältar oförrätter från barndomen trots att den som utsatt dem för det kan ha varit död i åratal. 
 
 
Mediciner som skulle kunna användas mer inom psykiatrin, enligt David Eberhard: 
 

 
* SSRI preparaten eller Efexor
i första hand. Voxra är absolut bra om de första inte fungerar. Det påverkar dopaminet och ökar lusten att leva. Voxra är samma substans som Zyban vilket används som hjälpmedel för att sluta röka. Det började användas för minst tjugo år sedan som antidepressiv medicin i USA. 
 
* Nardil (en irreversibel MAO-hämmare). Synd att det inte används oftare inom den specialiserade vården. Tyvärr kan man inte äta ost, vin eller mörk choklad tillsammans med det. Men det är fortfarande det bästa antidepressiva medlet vid verkligt svåra depressioner. Men det finns även andra verksamma preparat att testa. De gamla tricykliska antidepressiva preparaten (som t ex Anafranil) har mycket god effekt, men lite mycket biverkningar.  
 
 
 
 

Av Hanna Brodda
17 juni, 2010

5 kommentarer

  • Av Marta 21 juni, 2010

    Jag tror på positivt tänkande
    Jag tror på positivt tänkande o att man ska försöka vara så lycklig som man kan mest hela tiden. När man mår dåligt är det bra att promenera eller simma. Piller är också bra tror jag om man mår är riktigt dåligt.

  • Av Bokmal 31 oktober, 2010

    Hamna inte i medicinfällan!
    Det borde vara ett krav att man också går igenom personens medicinlista och ser om det kan finnas något där som kan ha förosakat depression.

    Det finns många läkemedel som kan ge depression som biverkan t.ex. statiner (=kolesterolsänkande) som Lipitor, Simvastatin etc. Även vissa blodtrycksmediciner.

    Det bästa man kan göra för sig själv och andra är att läsa på och ha ett kritiskt tänkande samt inte hamna i ”medicinfällan”.

    Sök information på många olika ställen.
    Läs böcker t.ex.:

    Anatomy of An Epidemic, Magic Bullets, Psychiatric Drugs and the Astonishing Rise of Mental Illness in America
    Författare: Robert Whitaker

  • Av anonym 9 oktober, 2014

    goddag yxskaft.
    jag tror man ska satsa på misantropiskt tänkande och sträva efter att vara så bitter som möjligt..

  • Av anonym 17 januari, 2015

    Eberhards undersåtar
    Eberhards undersåtar är mycket sparsamma med potentiellt hjälpsamma preparat. Jag har gett dom full tillåtelse att testa ut lite lattjo preparat som phenelzine, tranylcypromine och Marplan, Subutex och metylfenidat för en mycket smetig depression eller iaf något väldigt apatiskt tillstånd sedan 1994, Men vad gör dom? Är t o m på en specialistklinik.Ta ett exempel här, ponera att någon har någon allergi mot bupropion och det visat sig fungera bra. Mycket tyder på att mekanismen främst är dopaminåterupptagshämning! Då bör ju Metylfenidat ligga ganska nära till hands? Men NÄ!!! det går inte för då måste man ha någon ADD/ADHD diagnos.. hur fan vore det att vara lite pragmatisk ? Tack. Och nej modiodal är för klent.

  • Av Utbildad kemist 17 maj, 2016

    Evidensbaserad forskning/auktoritetstänkande
    Om inte kartan stämmer med verkligheten , så är det kartan som gäller. Det tycks vara den militära, stelbenta devis som gäller inom den svenska läkarkåren.Jag får Voxra mot min depression och extrema trötthetsom som följt i kölvattnet efter enorma personliga problem. Voxra är ett amfetamininliknande preparat som gör mig stressad, höjer mitt blodtryck(är 60plus) och gör mig illamående och stenhård i magen. Men det är det som gäller. I USA har man testat Metylfenidat även mot extrem trötthet och depression och funnit att det fungerar alldeles utmärkt. I många fall mkt bättre än Voxra. Problemet är att Voxras patent inte gått ut än och läkemedelsindustrin tjänar otroliga pengar på bl a detta farmakum. Vilket man inte gör på Metylfenidat(vars patent gått ut för länge sen), alltså är Voxra bra och Metylfenidat dåligt mot allt utom ADHD/ADD. I Sverige, kanske man ska tillägga. Sen spelar det ingen roll vad patienterna säger, för vi är ju dumma i huvudet allihop per definition. Jag har testat Metylfenidat och har aldrig mått så bra, tagit itu med mina problem, sluppit magproblemen, kort sagt känt mig som en människa igen. Problemet är att jag självmedicinerat. För läkarna vet ju vad som är bäst för mig, inte jag själv. De vet hur jag mår,bättre än vad jag själv gör. One pill fits all! Jag tycker de borde tänka om och kolla in omvärlden lite. Exempelvis USA. Federal Drug Agency (FDA) skulle aldrig godkänt Metylfenidat mot Depression/extrem Fatigue om inte det fanns klar evidens att det är effektivt mot dessa besvär. Vad säger auktoriteten Eberhardt om detta? Är FDA också dumma i huvudet? Ska vi fortsätta bita oss fast i auktoritetstänket och skippa den evidensbaserade forskningen, som de flesta andra länder har som rättesnöre numera.

Comments are closed.