Ellinor fick Roaccutan och blev fri sin plåga - finnarna

Jag fick ganska sent i livet finnar. När vännerna började finnar på näsan vid 14 årsåldern var jag finnfri. Men när deras små plitor sakteliga började försvinna började problemen för mig.

Jag var 17 år och gick på gymnasiet. Det kom inte finnar i hela ansiktet eller över hela ryggen som vissa andra. Nej, jag fick finnar runt munnen och på hakan och lite senare på bröstet.

Dessa finnar har allt sedan första dagen varit ett problem för mig, ett problem som gjorde att jag valde kläder efter finnarna och hade ibland så ont att jag inte kunde le.

Mina finnar var ofta inåtvända och varfyllda bölder som gjorde ont. Det gick alltså inte att spräcka dem så lätt och tömma dom på var och de finnar jag hade på bröstet kunde ibland bli så stora som 1-2 centimeter i diametern. Dessa finnar försvann inte i första taget, utan kunde stanna kvar i månader.

När det gäller på vilka sätt jag har kämpat för att få bort dem så kan jag säga att jag nog har provat på det mesta. Men det var inte förrän jag började äta Roaccutan som problemet försvann helt.

När jag började få problem vet jag att mamma köpte receptfri kräm mot finnar på apoteket. Men det var något ämne i krämen som jag inte tålde vilket gav mig utslag likt eksem. Jag gick långa tider utan att behandla mina finnar överhuvudtaget, utan tvättade huden med rengöringsmedel som bara torkade ut huden, och sedan använde jag täckstift.

Mer smink på huden gick inte, likt foundation. Då kom bara mer finnar.

Min syster hade liknande problem som mig och gick på en receptbelagd medicin med antibiotika. Jag var 21 år och ville inget annat än att bli av med mina finnar så jag gick till läkaren för att själv få denna medicin utskriven.

Jag fick bara äta denna medicin i 6 månader åt gången. Under denna tid var min hud ganska bra. Jag fick emellanåt inga finnar alls och om jag fick det under medicineringen var finnarna betydligt mindre än innan.

En tid efter avslutad behandling återkom problemen. Och jag märkte en markant försämring när jag var stressad men även när jag tränade allt för mycket. Båda dessa saker höll jag på mycket med under den här tiden vilket gjorde att jag fick väldigt dålig hud, framförallt på bröstet. Det gjorde att jag klädde mig efter finnarna, tog exempelvis aldrig på mig tröjor som hade en viss urringning.

Så här höll jag på i något år tills jag fick höra om en naturläkare som sades kunna behandla acne på ett annat sätt än med mediciner.

Han menade att något organ i kroppen inte mår bra yttrar det sig på olika delar av huden. Han menade även att mitt sätt att leva och den kost jag sätter i mig påverkar acnen.

Enligt hans test var det min lever som inte fungerade som den skulle. Jag skulle därför stärka upp den med bland annat b-vitamin. Och för att bli kvitt finnarna var jag tvungen att ändra min kost radikalt:

Natuläkarens råd:

• Jag fick inte äta mejeriprodukter.

Inget socker (varken godis eller frukt).

• Inte dricka alkohol, inte nöt- och fläskkött.

• Det jag däremot fick äta var bland annat bröd, ägg, sojaprodukter, bär, nötter och rotfrukter.

Efter 3 månader hade jag ett återbesök för att se hur allt hade gått. Jag mådde visserligen bättre i kroppen, men min hud var fortfarande full av finnar.

Jag började känna mig ganska likgiltig. Jag fick fortfarande finnar men hade samtidigt ärr från de tidigare.

Jag började leva mitt liv lite mer i tron om att jag kommer se ut så här hela livet, alternativt att någon gång kommer de avta. Jag började se finnarna som en del av mig.

En dag kom mamma hem och sa att det fanns en hudläkare i närheten av hennes jobb. För att komma dit var jag tvungen att ha en remiss. En remiss som min läkare vid min lokala vårdcentral kunde skriva ut. Min husläkare tyckte inte att mina finnar var så farliga och ville istället skriva ut medicin likt min första medicin med antibiotika. Men jag stod på mig och fick jag min remiss och jag kunde boka tid hos hudläkaren.

Allt föll på plats när jag fick komma till hudläkaren. Han undrade varför jag hade väntat med att gå till en hudläkare med min acne. Han menade att den medicinen som han ville skriva ut till mig skulle ha sparat mig mycket leda och värk.

Han var tydlig med att det var en stark medicin och jag skulle bli tvungen att regelbundet lämna blodprov för att se att alla värdena var okej.

Medicinen jag fick hette Roaccutan, och jag var tvungen att äta den i sex månader. I början av medicineringen var jag tvungen att äta kortison då Roaccutan till en början kunde ge ökad mängd finnar men skulle sedan avta.

Nu har det gått ett år sedan jag började äta Roaccutan och jag min hud i ansiktet är så perfekt den kan bli. Jag har inte heller några ärr kvar.

Däremot så finns några ärr från mina finnar jag hade bröstet, och ibland kan små finnar träda fram även här. Men det är väldigt sällan.

De biverkningar jag fick av medicinen var känslig och torr hud. Väldigt torra läppar men även lite nedstämd i mellan åt. Det var ingentingmot hur jag hade känt mig när huden var fylld av varbölder.