.
Tusen tack till alla ni som läser
& skriver i Bloggen <3 Det ger mig energi att fortsätta kampen för oss alla. BAMSEKRAMAR . Tusen tack till alla ni som läser & skriver i Bloggen <3 Det ger mig energi att fortsätta kampen för oss alla. BAMSEKRAMAR

Av Anne-Sofie
24 februari, 2011
Annons

4 kommentarer

  • Av Anonym 24 februari, 2011

    Längtar också….
    Här är en till som längtar…Följer dig med spänning! Håller verkligen med om att detta inte är mycket till liv. Har precis som du antikroppar men i övrigt normala prover. Har trots det lyckats få behandling och hoppas att du också snart ska få iallafall levaxin. Har också åkt in på akuten vid flera tillfällen pga häftiga panikattacker, det händer ju så mycket i kroppen att man inte kan hejda det. Dock har en del av den häftigaste ångesten lättat lite med levaxin och liothyronin, även om jag inte är uppe i så hög dos ännu. Har nu åkt på en rejäl infektion som satt sig i halsen och bihålorna och naturligtvis rejäl migrän på det. Då kommer ångesten igen för nu vet jag inte vilka av symptomen som är vilket osv… Har också sökt hjälp överallt och blivit illa behandlad emellanåt. Droppen var hos en endokrinolog som sa att visst jag hade en kronisk inflammation i sköldkörteln, men INGA av mina symptom berodde på det!! Dessutom skällde hon ut mig för att jag gick på en hästkur kortison och sa att jag blivit felbehandlad!Gick gråtande därifrån och konsulterade privat hjälp där jag blev trodd på alla punkter och fick behandling. Värt varenda krona! Skulle kunna skriva hur mycket som helst men orken tar ju slut…
    Såå du är inte ensam och vi får hjälpas åt med kampen! Kram Marie

  • Av Anne-Sofie 24 februari, 2011

    <3 <3 <3
    Tack Marie 🙂

  • Av Anonym 24 februari, 2011

    Privata läkare
    När man sedan tar kontakt med privata läkare och skaffar sina provsvar genom Scandlab…då är det helt plötsligt inte bra och bla bla bla. MEN VA BLIR MAN ERBJUDEN FÖR HJÄLP AV VÅRDEN??? INGEN…MAN BLIR INTE ENS TRODD. Man får inte ens ta de prover som behövs. Skulle man råka få ta dom och de visar på något, då har de i allafall inte med sköldkörteln att göra. Inget av det symtom man säger att man har, kommer från sköldkörteln, säger läkarna. Men hur kan det då komma sig att vi alla känner samma, fast vi inte känner varann.
    Tror dom att man läser sig till symtom och säger de, bara för att man vill ha kontakt med dom.
    Nej ja skulle kunna göra vad som helst för att slippa ha med dom att göra. Det känns som om jag kryper på knä, för att bli trodd och få hjälp.
    Den ena läkaren säger si den andra så!!! Att kroppen inte bara lägger sig ner och dör, är för mig en gåta! Det måste vara för att vi älskar våra liv och för att vi vet att vi har rätt!

  • Av Natta006 25 februari, 2011

    DÖ ?

    Ok nu vet jag inte riktigt vart jag ska börja. Men pratade med AS i telefon som vanligt. Först en gång på morgonen och då hade vi en disskussion om huruvida läkaren var tvungen att ha samma diagnos som AS har idag för att hon ska få förlängd sjukskrivning. Hennes diagnos är utmattningssyndrom. Hahaha ett skämt? Ja, verkligen. Hon måste ha det för att annars kommer inte Försäkringskassan godkänna. Men lyssna nu noga farbror läkare jag, Nathalie har haft utmattningsdepression för några år sen. Jag var utbränd och allting var arbetsrelaterat. Jag vet vad det innebär. AS har inte den diagnosen inte en chans. Hon har något helt annat.

    Men i alla fall … Vi fortsatte prata och skratta och så la vi på då jag fick ett annat samtal som väntade.
    Efter ett tag ringer AS upp och säger att jag ska titta på en intervju med Babben på tv4. Jag slår på tv:n och vi ska höras igen om en stund. En stund går och AS ringer upp igen för att tala om vad hon hade tänkt att skriva i bloggen om och undrade om jag tyckte det lät bra.

    Vi pratar på och AS säger:

    -Hahaha jag känner mig nästan full (skratt) och jag har dammsugit halva lägenheten och klippt mig lite så hela badrummet är fullt av hår. (vi skrattar ihop)
    -haha vad sjukt säger jag, det är kaos och man skrattar åt det men det är väl så att man måste det åt något så tragiskt egentligen. AS instämmer.

    Vi fortsätter prata och AS börjar beskriva hur hon gör med sitt kaffe på morgonen och helt plötsligt från ingenstans börjar hon asgarvar rakt ut, hjärligt och högt precis som när man är onykter. Jag tänker ”vad gör hon? E hon full på riktigt? ”
    -Hahaha jag är i badrummet nu och skulle ta på mig en tröja när jag märker att jag inte har telefonen i handen.(asgarvar) jag ser mig i spegel och ser att den liksom ligger kvar på min axel. (hysteriskt garv precis som när man är onykter) Vi skrattar ihop åt den totala förvirringen.

    Sen blir det en total vändning. Från skratt till yrsel, illamående och gråt på en sekund. Jag spänner mig och undrar ”vad händer nu” det är andra gången jag HÖR det på riktigt och förstår att det är allvar.

    -Jag måste lägga mig Nathalie. Det blev helt svart piper hon från andra ändan av telefonen.Jag förstår ingenting.FÅr lite smått panik och undrar om det jag hör är på riktigt.
    -Ska jag va kvar i luren eller ska vi höras sen? Hör jag mig själv säga.
    -Nä jag ringer dig när jag vilat klart säger AS med gråtande röst. Så liten och så bräcklig.Hon avslutar med att viska:
    -Jag älskar dig !
    SHit shit shit shit …ska hon dö? Vad i helvete händer??? I skrivandets stund vet jag inte om jag vågar ringa henne eller om jag ska vänta en stund så hon får vila? Det lät så fruktansvärt , precis som om hon skulle lägga sig ner och dö. Som att detta var det sista samtalet för alltid och vi skulle aldrig mera prata. Det värsta samtalet jag haft på länge. De sista sekunderna vill jag spola tillbaka. Jag vill att hon ska säga jag älskar dig med trygghet och lugn i rösten. Att vi ska säga hej-då och puss och kram som vi alltid gör. Det här var något helt annat. Usch jag ryser när jag skriver det.

    Jag blir helt galen på det här. Jag känner sådan frustration inom mig så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Varför i H-vete låter läkare och andra inblandade detta fortgå? Varför är det ingen som vill ta ett biopsiprov så är det hela får ett slut? ska det vara SÅ JÄVLA SVÅRT???

    Nu blev jag alldeles trött och det är inte ens i närheten av den trötthet som AS känner … jag har sådan god lust att säga både det ena och det andra till de som utrett AS diagnoser MEN …till Marie på Försäkringskassan i Skövde vill jag bara säga tack , jag har förstått att du är en av de få som har lyssnat på AS och verkligen förstått vad hon pratar om.

    Du, jag ringer dig om en liten stund för det här samtalet var nog det värsta hittils …

    Älskar dig Anne-sofie
    / Din vän för alltid

Comments are closed.