Om den nya läkarrollen handlade det om på Läkaresällskapet seminarium förra veckan.

Det var inte roligt.

Efter att ha hört ett antal läkare som berättade om sin situation på arbetsplatsen fick jag bara en klump i magen. Det lät hemskt för dem, hemskt för deras patienter och hopplöst att bedriva vård under de premisserna.

Om den nya läkarrollen handlade det om på Läkaresällskapet seminarium förra veckan.

Det var inte roligt.

Efter att ha hört ett antal läkare som berättade om sin situation på arbetsplatsen fick jag bara en klump i magen. Det lät hemskt för dem, hemskt för deras patienter och hopplöst att bedriva vård under de premisserna.

Nu var inte alla Sveriges läkare på plats, det var ingen studie och de läkare som var där kanske inte ens var representativa, men de pekade på felaktigheter i det nuvarande systemet som inte kan vara bra. Det tycker nog ingen.

Vi har i dag ett system där primärvården ska träffa varje patient. Primärvården kan vara privat eller i landstingets regi, men det ska vara marknadskrafterna som styr. Det kallas Vårdval Sverige och infördes 2010. Det vill säga patienterna ska kunna välja vilken läkare eller vårdinrättning de vill ha. Det ska automatiskt göra att varje klinik gör sitt bästa för att göra patienterna nöjda.

1) Valfriheten fungerar ej.

Patienterna kan i praktiken inte välja. Man har inte underlag att välja mellan läkare A eller B eller klinik A eller B. Det görs ingen reklam eller annan differentiering mellan vårdcentralerna. De behöver inte. Husläkaren finns dessutom sällan på plats om man plötsligt får ryggskott. Vill man träffa en specialist får man heller inte välja det. Allt för få väljer dessutom att byta specialistläkare om man väl fått träffa en.

2) Marknadsekonomin fungerar ej.

Någon fri kapitalism är det inte som rår. Det vore säkert ännu värre, men alternativet just nu är en väldigt styrd ekonomi med en enda kund; Landstinget. Valfriheten blir bara liberal fernissa. (Några mottagningar är helt privata, eller har möjlighet att fungera helt privat mot vissa kunder, men det hör till undantaget.)

Ett besök ger vårdcentralen 460 kronor ur landstingets plånbok. Fler besök ger mer klirr i kassan. Varje läkare kan ta emot 8 patienter varje för och eftermiddag, om de inte går på toaletten.

- All vår tid måste kopplas till en patient och en behandling. Det går inte att komma till en vårdcentral eller sjukhus utan att gå förbi kassan, säger professor och barnläkare Gisela Dahlquist.

Dahlquist gav ett sorgligt exempel. En av hennes patienter dog. En femårig flicka. Efter det behövde föräldrarna träffa läkaren för att få allt förklarat, orsakerna, vad hade man kunnat gjort mer, och liknande demoner som de brottades med. De var skilda och det krävdes flera möten med både mamman och pappan. I smyg. Eftersom patienten var död fanns ingen diagnos eller behandling att koppla till halvtimmarna de satt och grät hos henne.

- Jag blev tvungen att smuggla in dem bakvägen, berättar Gisela Dahlquist.

Ovärdigt förstås.

Hon menar inte att alla patienter måste stanna jättelänge eller att vården inte får bedrivas effektivt, men som hon sa "effektiviteten i dag hotar att drabba de svagaste och mest behövande"

Sedan kom förklaringen till varför så många nekas prover i dag. Att få en biopsi i till exempel sköldkörteln är för de flesta helt omöjligt.

När nyutexaminerade läkaren Johan Zelano började på sitt nya jobb fick han höra av vårdcentralens chef hur mycket ett patientbesök gav i kassan - och att ett blodprov kostar ungefär hälften. Två prover spräcker budgeten. "Bara så att du vet", förklarade chefen och fortsatte: "Barn och gamla har frikort, de kan du sätta upp hur många gånger som helst".

Om jag var diktator och styrde Sverige skulle jag ögonblickligen vilja ändra systemet. Men till vad? Egentligen tror jag att helt privata alternativ där patienten betalar för varje prov, undersökning och behandling vid sidan om en helt offentlig vård som ägs av staten, vore det bästa. Att staten borde äga och långsiktigt driva några sjukhus och att några andra är helt privata.

Även de privata borde nog vara anslutna till Försäkringskassan förresten och kunna erbjuda skattefinasierade operationer och ingrepp. Men vänta nu, det är ju så vi har i dag!

Det jag inte gillar är det kvasiliberaljämlika som kommuniceras. Patienten själv vet inte att vårdcentralen har ekonomiskt incitament att låta bli att ta alla prover som finns som skulle kunna ge förklaring till symptomen. Patienten får till exempel inte frågan om den själv vill bekosta en biopsi eller ett blodprov. Även om det handlar om prover under hundra kronor. Nej, där ska vi vara "jämlika", alla har kanske inte råd att köpa ett prov. Istället går tusentals kvinnor omkring med antidepressiva mediciner istället för att behandla sin underfungerande sköldkörtel. (För somliga sköldkörtel-patienter räcker det inte med blodprov, utan det kan behövas biopsi för att hitta felet.) Att skriva recept är nämligen gratis.

Det är inte rätt att landstingsägda fastighetslåtsasbolag som Locum ska gå med vinst år efter år och att de lika landstingsägda sjukhusen inte har råd att bedriva vård. Det är inte rätt.

3) Valfrihetsläkaren passar inte i Sverige

En läkare ska inte vara bekväm och mysig. Hen ska vara professionell. "Du behöver banta, nu dricker du för mycket, nej det ska inte vara mer värktablettet där" och så vidare. En läkare måste kunna ta samtalen som förändrar våra liv, gärna med ett motiverande sätt. De ska inte låta mysiga för att vi ska komma på återbesök.

Vilket kan vara fallet i dag, misstänker Jan Halldin, socialläkare och pensionerad specialist inom missbrukvården, som jag fick tillfälle att prata med under seminariedagen.

Jämförelsevis i USA vet man att alla prover tas, allt undersöks och varje detalj uppmärksammas för att läkaren juridiskt ska ha ryggen fri. Någon svensk motsvarighet har vi inte.

Av Hanna Brodda
8 oktober, 2012
Annons

4 kommentarer

  • Av Anonym 10 januari, 2013

    Hypotyreos-patienter är känsliga
    Vi är känsliga, men inte som strumapatienter som blir väldigt överaktiva eller mycket nervösa så dom har överproduktion av sköldkörtelhormoner, vi är känsliga för stress. Det är sju år sen jag fick hjälp och jag kan säga att jag är frisk, tål Levaxin gudskelov fortfarande, har bra matsmältning, kan sova osv. Men jag blir kraftigt störd om jag måste hålla tider, träffa folk, för mycket emails, långt julfirande med annan mat ex. Jag är intelligent och behöver folk omkring mig, diskutera, läsa, surfa, Det är synd att jag måste leva så lugnt för att må så där d-a bra. Men tystnad kan vara bra men inte 100 % av tiden. Skillnaden är väldigt stor och det tar ett par veckor för mig att bli lugn igen. Men det kanske är bättre att vara relativt ensam och frisk men sjuk i sällskap. Någon mer som har samma problem? 66 år

  • Av Anonym 14 november, 2012

    Många läkare mår dåligt
    Eftersom jag försökt få hjälp hela livet (till 59-årsåldern) har jag träffat otaliga läkare och varje läkare så gott som signalerade på olika sätt att de var utmattade och flera tom berättade hur det var, deras kamp med försäkringskassor, arbetsgivare, att det är en överenskommelse allmänläkare emellan att inte gå in i någon patients case för mycket, att dom själva har tillräckliga problem redan,Listan kan göras lång. Jag såg någon annas läkare gå runt på kliniken och skratta hysteriskt och klagade på att patienter inbillar sig att de mår dåligt när dom eg bara inbillar sig. Neej ändra vårdvalseländet och låt läkare syssla med det dom är bra på. Låt dom specialisera sig. Sköldkörtelkunskapen var visst bättre förr, som någon sa. Då stannade läkarna på arbetsplatsen länge och fick mycket kunskap och lärde sig att kommunicera och lärde sig att människor inte är frånstötande eller konstiga utan medmänniskor som verkligen behöver hjälp. Bort med systemet som knäcker läkarna och fråntar dom bra arbetsplatser, fortsatt utbildning, lugnare arbetsklimat och sekreterare som avlastar. Ruth

  • Av Anonym 14 november, 2012

    USAs läkare
    Läste att USAs läkare gör allt för patienterna för att slippa bli stämda. Det är kanske något för oss i Sverige där det inte är bra att vara patient. My share PR

  • Av Anonym 14 november, 2012

    Den nuvarande reformen är apati
    Man ska inte behöva hålla på ett 2/3 liv och söka allmänläkare som ändå inte kan hjälpa en. Fram med specialister som kan sin sak. Speciellt när det gäller sköldkörtelproblem. ”Jag förstår att du har ont i struphuvudet, det sticker som nålar och du är trött… ” Neej mina 30 år ca med dom problemen har förstört mitt liv eftersom jag inte kunde hantera allt omkring mig som jag borde. Hoppas man lever flera liv (tänkt ofta) så att ett bortkastat liv inte gör så mycket. Nu ska min pension vara bra och läkaren får remittera mig till alla instanser jag behöver. Man kan nämligen inte leva utan fungerande sköldkörtel och utan medicin. Jag ser framåt och mår bra nu. Man har rätt att få all hjälp i detta landet, det ska vi alla säga. RP

Comments are closed.