I början var jag livrädd om vad som skulle hända med mig och jag blev mer och mer rädd för varje symptom som kom smygandes.
Notera att det här var i början allt kom sakta, sen jävlar kom det det ena efter det andra som på löpande band.
Visserligen är jag fortfarande rädd om vad som komma skall men inte på samma sätt som innan.
Rädslan är numera kontrollerad och jag vet att det kommer att finnas ett slut på dom här vidrigheterna.
Någongång i framtiden kommer jag att må bra igen.

En dag bestämde mig för att nu ska jag ta reda på allt vad som går om denna förbannade skiten.
Det var då jag kom i kontakt med Anne sofie, underbar kvinna som dessvärre oxå har denna skiten.
Denna
vänliga kvinna  guidade mig igenom det här träsket med sköldkörteln
och allt vad det innebär.( för jag hade ju inte en aning om vad det
innebar då läkarna skickade hem mig med en lapp där det stog hashimoto
och jag kunde googla om jag ville)
Därigenom kom jag oxå i kontakt med sköldpaddesidor på bla fejjan och så då oxå andra sköldpaddekvinnor.
Å
jag måste säga att även om jag inte känner  alla dessa kvinnor  så är
det en enorm trygghet och ett enormt stöd att ha dessa människor runt
omkring sig, att  bla kunna dela erfarenheter och utbyta information.
Dessa människor är guld värda för mig, tack för att ni finns.

Ensam är stark heter det ju.
Inte
i det här fallet, det är nu  mer än någonsin som man behöver allt stöd
och alla sina vänner för att finna styrkan och ta sig tillbaka igen.