Tills
jag en dag  i våras, då jag  sökte för att halsen svullnat upp som en
brottarnacke i princip, och trycket var såpass svårt att det var
omöjligt att ens ligga på rygg och det gjorde fruktansvärt ont att
svälja.
Den gången fick jag diagnosen halsfluss med mig hem.
Dagarna gick och antibiotikan jag fick hjälpte inte ett yota!

Så
jag tog kontakt med min vc ännu en gång och bad om att få en annan
läkare än den jag normalt brukade ha, så jag fick en läkarstuderande den
gången.
Hon gjorde en grundlig genomgång av hela mig  och konstaterade att jag hade sköldkörtelbesvär!
Utan att ens ha tagit alla dessa prover som allmänläkarna stirrar helt blint på idag!
Hon
hämtade även den läkaren som för endast några dagar tidigare gett mig
diagnosen halsfluss, för att visa och känna på min hals.
Denne man höll denna gången med om att det var något fel på min sköldkörtel.
Så jag blev även denna gång hemskickad, fast denna gången skickade läkaren en remiss till dom som gör ultraljuden på kss.
Redan då sa han till mig att göra mig beredd på en operation, detta var någon gång i  februari- mars om jag inte minns helt fel.

Några veckor gick och jag väntade fortf på en kallelse för ultraljud.
Jag mådde förhållandevis bra och svullnaden hann lägga sig och jag var inte längre lika mkt sjuk.
jag tänkte inte mer på det och tiden flöt på..

Tills
en dag i maj  då trycket över halsen kändes som om någon hade en snara
och drog åt, rösten hade varit borta till och från i flera veckor.
Det kändes som om jag hade en riktig jävla  flunsa rent ut sagt.
Så jag tog återigen kontakt med vc och denna gången fick jag en akut remiss till kirurgen.

Uppsökte akutmottagningen och fick genomgå en rad undersökningar.
Här togs bla dom prover på sköldkörteln som ingen annan någonsin tagit.
Blev bla skickad till öron för att få  en sån kamera på slang genom näsan för att se ner i svalget.
sen fick jag höra från överstekuckun där att jag hade "bara halsbränna" och att jag genast skulle sluta dricka kaffe.
Till detta hör att jag inte dricker kaffe, så man undrar ju vad han grundade det på?
Jag
var upprörd och satt där och lipade och förklarade för människan att
jag varken dricker kaffe eller har  den här halsbrännan han snackade om.
Han gav sig inte och sa att jag kunde ha den på natten, när jag sov.
Utan att veta om det dessutom.
Jag
fortsatte och förklarade att jag är uppe på toaletten minst 2-3 ggr på
nätterna, eftersom jag har så mkt vatten i kroppen  så jag borde ha
vetat om jag hade denna  halsbränna.
Han gav sig ej och jag ville ha
en förklaring på hur en halsbränna bara kan sluta när man vaknar för
att sedan fortsätta när man somnar igen.
Behöver jag säga att jag inte fick någon förklaring på det :p
Den här människan kommer jag aldrig glömma namnet på!

Blev sedan vidare skickad på  någon form av magnetröntgen och sedan tbx till akuten igen.
Fick sedan prata med den läkaren som haft hand om mig hela dagen och han gav mig sedan  diagnosen Hashimoto.
Blev hemskickad med min diagnos och blev tillsagd att en finnålsbiopsi skulle göras inom kort.
kallelse skulle komma i brevlådan.

Den här helgen var nog den värsta i hela mitt liv!!
Jag mådde så fruktansvärt dåligt så jag finner inte ens  ord för hur jag ska förklara det.
Jag mådde inte dåligt för att jag fått en diagnos, utan för att kroppen inte mådde bra och gjorde ett sjuhelvetes uppror.
Hashimoton hade jag inte en blekaste om vad det var  vid den tiden och på vilka  sätt det skulle påverka mig.

Någon
dag senare svullnade min tunga upp och jag hade en stickande känsla i
läpparna, blev livrädd och ringde 1177 som bad mig åka in genast.
Väl där hamnade jag på medicinsidan som fick för sig det var någon ellergisk reaktion.
Så jag fick en massa beta pred utskrivna som jag skulle käka ett tag framöver.
n
Jag mådde fortf dåligt och kämpade på, tröstade mig med att det skulle komma en kallelse snart.
Kämpade på och försökte att klara av mitt jobb så gott det gick, även dagar som jag mådde mindre bra kämpade jag mig igenom.
Förklarade för dom på min arbetsplats som bör veta vad jag sysslar med när jag kommer en dag men kanske  inte nästa osv.

Då
jag bara blev sämre och sämre så ringde jag min vc och frågade vart
jag skulle vända mig när läget var som det var och jag varit i kontakt
med kss.
Jag fick då höra att jag stog under utredning som det så fint hette.

Träffade min läkare på vc ett flertal ggr och han sjukskrev mig gång på gång i väntan på utredning från kss.
Så hette det hela tiden.
Jag förklarade hur jag mår och han förklarde tbx att det fungerar så med denna sjukdomen.
Upp
å ner bara att acceptera. Inget man kan göra för att påverka den, bara
låta det ha sin gilla gång under utredningstiden tills man vet hur man
ska behandla eller operera bort det.
Så nu har jag varit hemma sjukskriven i nånstans 6-7 veckor och mått skit rent ut sagt.
Fick vid ett tillfälle frågan om hur jag ställde mig till levaxin, Hell yeah!
vid denna tidpunkten hade gjort vad som helst för att få må bra igen.
Efter rådgöring med denna kss kontakt så var svaret blankt NEJ!
Denna gången lämnade jag min vc med ytterligare en diagnos på läkarintyget: Toxic diffus struma!
saaay  whaaat?
Ingen har någonsin nämt det för mig!
Det var av en ren slump jag kollade på intyget  och upptäckte det.

Senast
i dag var jag i kontakt med min vc för att få svar på mina frågor, men
blev som sagt hänvisad till denna utredningen som kss håller på med.
Så inga svar idag heller!
Frågade
om dom här proverna som skulle tas regelbundet, vad som hände med
det?Denna gång fick jag till svar att han skulle rådgöra med han  på
kss!!