Det är knepigt att ha hypotyreos. Och det vet alla som har drabbats. Mycket vanligt ute i världen liksom i detta land. Ngn skrev att kanske hälften av USAs inv har sköldkörtelproblem.

Det är knepigt att ha hypotyreos. Och det vet alla som har drabbats. Mycket vanligt ute i världen liksom i detta land. Ngn skrev att kanske hälften av USAs inv har sköldkörtelproblem.

Jag vill veta varför människan drabbas så hårt av detta. Varför är sköldkörteln så känslig och varför ligger den just nära svalget och strupen. Man borde slå med stora släggan eftersom det är en dödlig sjukdom om skökö. slutar fungera helt och man inte får medicin. Varför finns det inte stora kliniker i varje land specialiserade på enbart sköldkörteln där bara intresserade specialister finns.

De allmänpraktiserade läkarna hinner inte inta kunskap tillräckligt eftersom de inte specialiserar sig eller vidarareutbildar sig i ämnet. Det uppfattas allmänt bland oss drabbade att vi inte har ett tillräckligt intressant eller viktigt eller högt prioriterad sjukdom. Som ex kan jag nämna att en läkare ville sätta in alla resurser för hon var säker på att jag hade MS. Ringde hem till mig tom. Men jag visste att det inte var MS och efter det tog det många år av svåra problem fysiskt, mentalt och socialt innan jag träffade en läkare med erfarenhet som såg direkt vad det var.

Den förra läkaren tog ju blodprov men av de 50-tal allvarliga problem jag hade räckte hennes erfarenhet inte till att tänka sköldkörteln, trots att strupen var ett stort problem på alla sätt. Jag uppfattade det som att det är "finare" att upptäcka MS och andra svåra sjukdomar, än min svåra hypotyreos. Den läkare som direkt fattade, sade, att det går hur många som helst där ute med alla slags diagnoser för att läkarna inte kollar sköldkörteln. Det är allvarliga problem med kroppen man får och jag överdriver inte om jag säger att om läkarna struntade i sin prestige och tog de rätta proverna så skulle vi spara pengar åt samhället. Men slöseri med pengar är inte viktigt för landstingspolitiker.

Mycket är dåligt i USA, men läkarna där tar alla prover och undersökningar som finns på patienterna för att utesluta allt som tänkas kan, för där stämmer nämligen patienter sjukvården.

Kanske man skulle bli litet mer tuffare. Vi snälla svenskar. Just nu står jag inför en läkare som vill sänka min dos Levaxin från 150 mg till 100.

Det är faktiskt riktigt på ett sätt; lågt TSH 0,01 och förhöjt tyroxin T4 25 betyder 3 saker; antingen inflammation i sköldkörteln eller Basedows sjukdom eller överdosering av Levaxin.

Det ska bli intressant när jag besöker min hårt arbetande doktor vad han tänker göra. Det är det här som är intressant. Jag föredrar att se det som ett intressant problem som skall lösas. Men JAG mår bra sen dosen höjdes ca en månad sen och innan dess hade jag själv smyghöjt till ca 150 för att se hur effekten skulle bli. Doktorn är tveksam om det är bra. Men jag har inga kunskaper på om det är farligt på något sätt. Jag undrar om det är fel att kunna gå fort uppför trappan, att kunna promenera fortare, att kunna cykla även då gatan sluttar något uppåt, att matsmältningen inte är så trög, jag andas djupare och blir inte yr, jag helt enkelt andas utan att behöva tänka på att andas. Det går av sig självt. Jag orkar ha en gäst hemma några dagar och sover, känner mig inte trängd i tunnelbanan, orkar sitta vid datorn, och skriva som nu, orkade själv sätta upp ljusslingan på balkongen i ett huj (innan tog det ett par timmar), Varför ska jag inte orka utföra normala uppgifter i livet? Jag skulle kunna räkna upp i det oändliga vilka fördelarna är.

Om någon vet om 150 mg är farligt för mig så skriv gärna och tala om. Jag kan förstå varför läkare inte har större kunskaper om detta, det är ju faktiskt rätt avancerat och knepigt. Jag skriver vidare och berättar hur det går. Du med egen erfarenhet av samma problem hör av dig. Är det viktigt att kolla kortisol? Hur märks det om det behövs?

RPersson