Även om kvinnor i snitt har lägre vikt än män och därför får något högre läkemedelshalter vid samma dos så verkar kön generellt sett spela en liten roll för exponering och omsättning av läkemedel, det är det som är farmakokinetik.

Farmakokinetiska könsskillnader är oftast kliniskt betydelselösa och betyder att dosanpassningar inte behövs. Olikheter i hur snabbt läkemedel bryts ned, metaboliseras och försvinner från kroppen mellan män och kvinnor ligger generellt inom 50 procent.

Även om kvinnor i snitt har lägre vikt än män och därför får något högre läkemedelshalter vid samma dos så verkar kön generellt sett spela en liten roll för exponering och omsättning av läkemedel, det är det som är farmakokinetik.

Farmakokinetiska könsskillnader är oftast kliniskt betydelselösa och betyder att dosanpassningar inte behövs. Olikheter i hur snabbt läkemedel bryts ned, metaboliseras och försvinner från kroppen mellan män och kvinnor ligger generellt inom 50 procent.

Det finns undantag där könet spelar roll. Kvinnors omsättning av vissa läkemedel kan variera beroende på nivåer av könshormoner, vilka generellt bryts ned av enzymet CYP3A4. Det innebär att graviditet, menstruation, klimakteriet och p-pilleranvändning kan ha en viss inverkan och leda till något snabbare försvinnande av läkemedel i kvinnor.

Det finns också fall där kvinnor istället har något lägre nedbrytningskapacitet än män, och därför högre koncentrationer i blod och vävnad vid samma intagna mängd. Ett exempel är etanol.

Förutom kön är det några enzymers kapacitet att metabolisera vissa läkemedel som är en betydligt viktigare faktor för individuella skillnader. Upp till tjugo gångers skillnad i nedbrytningshastighet och exponering mellan individer ses ibland för läkemedel som metaboliseras av enzymerna CYP2C9 och CYP2D6.

För läkemedel vars metabolism i huvudsak sker via dessa enzymer måste generellt sett doser individanpassas.

Det blodförtunnande medlet Waran är ett exempel på ett läkemedel som bryts ned av CYP2C9 och där doser sätts individuellt. Skillnaden i nedbrytningshastighet för Waran mellan så kallade snabba och långsamma metaboliserare är 10-faldig.

Inte heller för läkemedlets effekter (farmakodynamiken) ser man oftast några uppenbara könsskillnader alls.

Vid undantagen är män något mer känsliga än kvinnor eller tvärtom.

När det gäller läkemedels effekter finns studier som visar på olika känslighet för biverkningar av morfin, muskelavslappnande mediciner och lokalbedövande medel hos män och kvinnor.

Man har också påvisat att kvinnor oftare drabbas av smärtsjukdomar, har lägre smärttröskel och är mer känsliga för smärtstimuli. Män och kvinnor kan svara olika på opioidbehandlingar. Orsakerna till det anses vara genetiska, neurokemiska och hormonella skillnader mellan män och kvinnor.