Det har varit sparsam kritik av avregleringen av apoteken i media generellt. Hela debatten, som jag antar pågick i någon korridor någonstans, inför avregleringen gick mig förbi och jag skulle tro att det gjorde det för ganska många av mina journalistkolleger också. Vi missade grejen helt enkelt.

Det har varit sparsam kritik av avregleringen av apoteken i media generellt. Hela debatten, som jag antar pågick i någon korridor någonstans, inför avregleringen gick mig förbi och jag skulle tro att det gjorde det för ganska många av mina journalistkolleger också. Vi missade grejen helt enkelt.

Apoteksavregleringen hade kunnat bli en ny kärnkraftfråga, istället blev det en ickefråga. Det fanns säkert många som höll nere debattviljan eftersom en icke-fråga är klart mer lätthanterad än till exempel en eurosamarbets-fråga. När ingen orkar sätta sig in i frågan så att alla säger nej för säkerhets skull.

 

Att debatten inte blossade upp kanske också beror på att fotfolket tidigt varit inställda på att det skulle bli något bra. Många apotekare jag träffat har verkat riktigt positiva.

Kanske har det med deras roll i samhället och på arbetsplatserna att göra.

På Läkemedelskongressen 2009 var beslutet för avregleringen ny, inga etableringar hade ännu hunnit göras och jag skulle säga att hela mässan pulserade av nykläckta entreprenörer och en plötslig och lite oväntad möjlighet för många att få förverkliga sig själv.

Apotekare är som läkemedelsbranschens bibliotekarier. De systematiserar och hämtar burkar på rätt plats och de ska helst göra det tyst för att inte genera någon. Apotekaren har en gedigen utbildning den alltför sällan får användning.

Utvecklingen, att medicinerna är blandade redan när de köps, är kanske praktisk. Men om du fått lära dig 600 örter och deras verkningsområden utantill som farmacevtutbildningen bland annat gick ut på för 50-60 år sedan, då blir kanske burkhämtandet lite tråkigt.

Förra hösten blev apotekaren någon. En som alla vill ha. För att få öppna ett apotek måste det finnas en utbildad farmacevt och platsannonserna har avslöjat en huggsexa om de tillgängliga examinerade farmacevterna. I andra fall har apotekaren blivit entreprenör. “Hur vill jag att mitt apotek ska se ut, vad gör mig unik och vad vill jag erbjuda den här världen”, har många statligt anställda apotekare kunnat fråga sig och jag vet hur underbart det är att få förverkliga det där som svaret på frågorna blir.

I dag kom Konkurrensverket med sin slutrapport om avregleringen. De gnäller på att de bolag som fortfarande är statliga, som Apoteket AB som fortfarande driver apotek, Apodos och Apoteket Farmaci, försvårar konkurrenssituationen. Sedan föreslår de en “kokbok” för hur det ska gå till att starta apotek för småföretagare. Hade kanske varit bra innan de tre giganterna, Hjärta, Kronans droghandel och nu Boots satte tänderna i köttbiten.

I elfte timmen börjar nu också kritiken komma igång. Branschmedia är fortsatt positiva, men ledarskribenter, oppositionspolitiker och brädade entrepenörer vågar försiktigt göra sina röster hörda. Missnöjet pyr lite varstanns. Åhléns lägger ner sin apotekssatsning och ingen, allra minst kunderna, är riktigt nöjda. Än finns det tid att fixa till saker som gått lite fel i avregleringen. Jag åter kommer om det.

Vad tycker du? Har du några tips eller klagomål att framföra till politiker, bolagsledningar och farmacevter som engagerarar sig i avregleringsfrågan? Kommentera här nedan eller skicka mig ett mejl:

hanna.brodda@dinamediciner.se

Av Hanna Brodda
11 januari, 2011