Jag åt frukost med Michael och Åke (läs Treschow och Wallenberg) imorse. Vi var på samma frukoststund om biotekniken i Sverige som IVA anordnade.

Seminariet hade forskning och näringslivsfokus och det är förstås alltid intressant, men ibland kan det kännas långt ifrån mina läsare som vill bli friska, hitta en bättre behandling eller bara få en diagnos. Nu. Inte om fem år eller i framtiden.

Idag kändes det lite annorlunda.

Jag åt frukost med Michael och Åke (läs Treschow och Wallenberg) imorse. Vi var på samma frukoststund om biotekniken i Sverige som IVA anordnade.

Seminariet hade forskning och näringslivsfokus och det är förstås alltid intressant, men ibland kan det kännas långt ifrån mina läsare som vill bli friska, hitta en bättre behandling eller bara få en diagnos. Nu. Inte om fem år eller i framtiden.

Idag kändes det lite annorlunda.

Talaren Mathias Uhlén har en varm ton och det låter som om han tänker en del på patienten och mänskligheten varje dag, i allt han gör.

Mathias Uhlén är ingenjör men inte professor i bro- eller vägbygge, utan i människans byggstenar. Proteiner är hans största intresse och om två år hoppas han och hans forskargrupp på att de känner till var alla proteiner finns och vad de gör i människokroppen.

När kartläggningen är färdig börjar forskningen, eller ska vi kanske kalla det praktiken. Då ska man lättare kunna se varför vissa människor blir friska av en viss behandling och varför några inte påverkas alls av en viss medicin. Redan i dag vet vi att det finns fyra olika typer av bröstcancer till exempel och att en av de typer ska behandlas med Tamoxifen. Får en patient med viss gentyp och proteinuppsättning medicinen ger den ingen som helst effekt. Nu vet läkarna det och behandlar inte patienter med de byggstenarna.

- Snart kommer vi att kunna särskilja hundratals bröstcancertyper som var och en ska behandlas med olika mediciner. Fortfarande i dag famlar vi i mörkret och får prova medicin efter medicin, säger Mathias Uhlén.

I slutet på frukosten fick Åke Wallenberg frågan om varför han vågar satsa på den här typen av forskning, Wallenbergstiftelsen är medfinansiärer till Proteinatlasen som projektet heter, och det kunde han svara på. Det var för att många utländska universitet och institut hade varit intresserade, då visste han. Det var schysst att han bjöd på att det inte var han själv som kommit fram till att det här var en toppengrej. Exakt var allt kartläggande tar vägen rent kommersiellt vet nog ingen ännu.

Jag tycker det låter hoppfullt att folk får veta mer om sig själva innan de tar en medicin. Viktigt att inte låta tiden gå med fel behandling. Tid är ofta det till exempel cancerpatienter har minst av.

- Det är fortfarande 1800-tal, när det kommer till personaliserad medicin, men är det något land som ska kunna genomföra det är det Sverige. Vi har en fungerande infrastruktur inom vården, med vana att implementera avancerad IT, avslutade Mathias Uhlén vår frukost.