Avregleringen är på många sätt ett misslyckande. Så här långt. Jag tycker det är bra att farmacevter, egna företagare och privata bolag ska kunna äga och driva apotek, men hela marknaden har blivit onödigt vilda västern under övergångsperioden. Mängder av resurser har slösats på fel saker.

Apoteksgruppen har lockat småföretagare med falska förhoppningar och framgångsrika storbolag tog beslut som de helt säkert ångrar i dag.

Avregleringen är på många sätt ett misslyckande. Så här långt. Jag tycker det är bra att farmacevter, egna företagare och privata bolag ska kunna äga och driva apotek, men hela marknaden har blivit onödigt vilda västern under övergångsperioden. Mängder av resurser har slösats på fel saker.

Apoteksgruppen har lockat småföretagare med falska förhoppningar och framgångsrika storbolag tog beslut som de helt säkert ångrar i dag.

Före 2009 ägdes alla apotek av staten. Efter en utredning beslutade regeringen och statsminister Fredrik Reinfeldt att apoteken skulle privatiseras och marknaden skulle avregleras. "Avreglering" är egentligen ett felaktigt uttryck då det förstås ska finns lika mycket regler kring hanteringen av läkemedel och relaterad information, men apotek skulle i alla fall kunna ägas av företag och privatpersoner. Precis som apotek i de andra europeiska länderna och som de gjorde här i Sverige innan 1970.

Misslyckandet är egentligen syftet som det formulerades:

"Syftet med omregleringen är att erbjuda bättre service, bredare
tjänsteutbud samt åstadkomma bättre tillgänglighet för konsumenterna
genom fler apotek och längre öppettider."

Det gamla statliga apoteket var nämligen väldigt bra. Inte särskilt dyra produkter, stort förtroende hos sin kundgrupp och hyfsad tillgänglighet. Nu sätter väl glesbygdsbefolkningen kaffet i vrångstrupen. Många svenskar hade ju en miljard mil till närmaste apotek, men just avstånden trodde man inte ens från början att marknadsekonomin skulle kunna ändra på. Ett apotek kostar ändå en cirka en miljon kronor i IT-system, sedan personal och lokal och går fortfarande inte att etablera i en för liten stad. På landsbygden är det fortfarande staten som regerar.

Riksrevisionen konstaterar i sin rapport i maj att staten fortfarande har en särställning på apoteksmarknaden trots att många apotek "privatiserats". Majoriteten av alla apotek är fortfarande statliga eller drivs genom någon av de två statliga huvudmännen, Apoteket och Apoteksgruppen.

Båda kedjorna erbjuder franschise-liknande uppgörelser och samordnar reklamsatsningar och information.

Apoteksgruppen liknar ICA i sitt erbjudande och ger småföretagare möjligheten att ta fördelaktiga lån för att köpa sina apotek och sedan driva dem med storbolagets fördelar i form av samordnade inköp, egenbrandade varor och kundlojalitetserbjudanden.

Det går fortfarande bra att bjuda på något av de 20
apotek som finns kvar (utöver alla de apotek som nu återigen finns ute
på försäljning, men de har förstås inte samma fördelaktiga lån). Själv behöver då du bara stå för tio procent av priset, sedan kan du låna 40 procent av Apoteksgruppen och ytterligare 50 procent av någon av bankerna om du passerar kreditkontrollen. Som Apoteksgruppen skriver på sin hemsida:

"Apoteket utgör säkerheten för finansieringen och du tar därför ingen personlig risk."

(I praktiken ägs ju apoteket fortfarande av Apoteksgruppen tillsammans
med banken och all vinst förväntas gå dit innan du själv kan ta ut lön,
men det är nog inte det de menar.)

Hur kan ett eget företagande garanteras "ingen risk"? De kan väl inte veta att det inte öppnar ett konkurrerande apotek vägg i vägg med det som de säljer ut?

Att inte ta någon risk är till exempel att inte våga profilera sin verksamhet någonting. Det är förstås ingen garanti för att verksamheten kommer att nå ekonomisk framgång, men det kanske känns tryggt. Kanske är riskoviljan en orsak till att apotekskunderna i Stockholm inte fått någon som helst differentiering av utbudet. Det går inte att skilja ett apotek från ett annat. Alla försöker bara härma det gamla Apoteket. Hur ska något kunna bli bättre, mer tillgängligt och bredare om alla bara härmar det gamla?

Vid Hornstull där jag bor öppnade piggt tre apotek inom ett år. Två av dem är borta nu.

Det var Apoteket Hjärtat som satsat hårdast och köpt in sig i den befintliga verksamheten, det var den som låg klart bäst och som finns kvar än i dag. De hade de bästa öppettiderna och det bästa utbudet, av både receptbelagt och receptfritt (allt identiskt med apoteket som låg där innan avregleringen). Att köpa de dyra men befintliga apoteken ser ut att vara en vinnande strategi.

Det var också Kronans Droghandel som hyrt in sig i den billigare lokalen på andra sidan gatan (sett från där alla människor går), en märklig strategi de gjort på flera håll i stan och som flera av deras andra satsningar nu fått stänga igen. Boots, jätten från England som alla apoteksidkare fruktade, tog en lokal högre upp på Hornsgatan och satsade stenhårt på billigt smink. En satsning som inte lockade.

Så här ser ägandet i Sverige ut i dag:

Ägare/antal apotek

Apoteket (gamla Apoteket) / 370

Apoteket Hjärtat / 270

Kronans Droghandel / 200

Apoteksgruppen / 150

Medstopp / 70

Övriga fristående aktörer / 160

Sammanlagt antal apotek: Cirka 1200

Sammanfattning: Staten samordnar fortfarande största delen med 520 apotek.

Om syftet med utförsäljningen hade formulerats annorlunda. Som till exempel att staten skulle frigöra energi och resurser till annat, att löneutvecklingen och attraktionsförmågan i apoteksbranschen skulle öka och att olika typer av specialistapotek skulle få möjlighet att etablera sig, då hade både processen och analyserna sett annorlunda ut i dag. Har vi tur kan det bli så ändå.