I morse ringde jag upp min vc ännu en gång och frågade vad det
var för stil att bara strunta i att ringa upp sina patienter? Jag fick
ett par olika bortförklaringar när jag tillslut avbröt kvinnan och
frågade om jag skulle behöva boka en tid hos läkaren för att få kontakt
med han, 10.00 fick jag en tid.
Jag gick till jobbet i morse, helt tom av förväntningar och
förhoppningar av vad denna dagen skulle ge. Efter en timma på jobbet
vart jag färdig att lämna in…och huvudvärken bankade på.
I morse ringde jag upp min vc ännu en gång och frågade vad det
var för stil att bara strunta i att ringa upp sina patienter? Jag fick
ett par olika bortförklaringar när jag tillslut avbröt kvinnan och
frågade om jag skulle behöva boka en tid hos läkaren för att få kontakt
med han, 10.00 fick jag en tid.
Jag gick till jobbet i morse, helt tom av förväntningar och
förhoppningar av vad denna dagen skulle ge. Efter en timma på jobbet
vart jag färdig att lämna in…och huvudvärken bankade på.
Väl i den vita kuben så kollade vitrockaren blodtrycket vilket
fortfarande inte var bra och förklarade för mig att jag hade
spänningshuvudvärk och skulle gå på sjukgymnastik för att träna
avslappning.
Samtalet avslutades med läkarens ord: att jag var på gränsen till ett sammanbrott.
Sammanbrott vad är det för något? Å hur kan han säga att jag är på gränsen till något som jag inte ens vet vad det är?