Hur kan man inte vilja vara en förebild för en viktig sak, det kan jag bara inte förstå. Har Anja Pärson kämpat sig till guld och berömmelse bara för den personliga tillfredsställelsen? I min enfald trodde jag att människor som vill stå i rampljuset ville betyda något för människor. Kanske till och med förändra världen lite grann till det bättre.

Hur kan man inte vilja vara en förebild för en viktig sak, det kan jag bara inte förstå. Har Anja Pärson kämpat sig till guld och berömmelse bara för den personliga tillfredsställelsen? I min enfald trodde jag att människor som vill stå i rampljuset ville betyda något för människor. Kanske till och med förändra världen lite grann till det bättre.

Men nej. I sitt sommarprogram berättade vår slalomstjärna Anja Pärson att hon lever i ett homosexuellt förhållande. Hon är lycklig med sin butiksföreståndare från Umeå och de har fått deras olika liv att fungera tillsammans. Kanon tycker jag. Sedan kommer massa konstigheter som låter som 50-tal i mina öron. De har hållit sin relation hemlig i fem år. Anja är en stjärna och blir säkerligen behandlad som det var hon glider fram. Var hon rädd att hennes familjesituation skulle ändra på det?

Var de rädda för närgångna journalister? Jag tror säkert att de flesta av Sveriges sportjournalister har vetat om deras "hemlighet", men respekterat deras önskan att få ha den ifred. Homosexualitet är inte längre en stor nyhet. Jo, EN DAG är det ett givet löp, men sedan är storyn ute och inte mycket att skriva om. Se på Kajsa Bergqvist/Kristina-storyn. Mycket har förändrats sedan Eva och Efva kom ut ur garderoben, då jobbade jag på Aftonbladet och nyheten räckte i flera dagar vill jag minnas. Sedan dess har nyhetsvärdet på homosexualitet devalverats till dess verkliga värde, det vill säga ett ganska lågt. (Sedan är kärlek, sex och allt där i mellan av stort nyhetsvärde generellt, men kärlek till det egna könet är bara snäppet värdefullare än kändisar som berättar om kärlek till någon av det motsatta könet.)

Anja och hennes flickvän valde ändå att hemlighålla sin relation i fem långa år. Men varför? Det är skillnad på Södermalm där jag sitter och skriver och landsbygden. Här på Söder har vi Pridefestivalen, flatkafféer och en lång tradition av att ta emot homosexuella par som inte längre kan eller vill bo kvar i sin homofoba hemby. Jag fattar att det är skillnad. Men hur ska de som är rädda för homosexualitet, till exempel hemma i Tärnaby, bli upplysta om schyssta vanliga människor med given stjärnstatus som Anja inte berättar om sin läggning (och hur lite den betyder för hur hon är som människa). Det är ju precis sådant som får människor att tänka till och kanske våga omvärdera sin egen rädsla.

- Jag vill absolut inte bli en ikon eller en förebild, läser Anja från sitt manus i sommarprogrammet.

Men Anja, varför? Det tar ingen tid att vara en ikon, det kostar inga pengar och en ikon behöver inte ställa upp på massa intervjuer - en ikon blir man om man uppnått en stjärnstatus och har ett (oftast religiöst) eller annat viktigt budskap. Det är förstås ytterst få som har möjligheten att bli en ikon men Anja Pärson skulle lätt kunna vara en av dem. Ikonstatus är inte heller möjligt att välja bort. Anja, nu nybliven mamma, kanske ändå blir den förebild hon aboslut inte vill vara för alla de små helt vanliga flickor ute i landet som känner att de nog inte kommer att bli kära i någon kille.

Men till er vill jag då säga: Låt henne inte bli er förebild. Det är inte 50-tal längre. Gör inte som Anja Pärson och gå och smuggla undan er kärlek i flera år.

Att berätta för sina föräldrar om sin homosexuella läggning kan säkert vara en skärseld och föräldrarna kan behöva lite tid, och grundläggande fakta, för att smälta informationen. Men om den håla ni bor i inte accepterar homosexuell läggning är det nog läge att flytta. Det krävs en stjärna för att ändra människors fördomar och om våra stjärnor fegar ut - då är det lättare att bara dra.

Anja Pärsons sommarprogram i radio p1 hittar du här.