Äggdonation kan vara en hjälp för barnlösa par, när barnlösheten beror på att kvinnans äggstockar inte fungerar normalt. Paret och donatorn måste gå igenom en lämplighetsprövning och en medicinsk bedömning innan behandling kan erbjudas. Både ägg och spermiedonation är inte samtidigt tillåtet enligt lagen.

Så här går behandlingen till:

1. Donatorn lämnar ägget. Kvinnans äggstockar stimuleras med hormoninjektioner som hon tar själv för att flera äggblåsor ska mogna ut samtidigt. Med ultraljud undersöks äggstockarna för att följa tillväxten av äggblåsorna. När de blivit tillräckligt stora ges ett ägglossningshormon och ungefär 36 timmar senare sugs äggen ut.

2. Mottagaren görs redo. Den mottagande kvinnan får östrogentabletter för att livmoderns slemhinna ska växa till för att ta emot ägget som befruktats med mannens spermier. Samma dag som donatorn lämnat sina ägg börjar mottagaren att ta slidpiller innehållande gulkroppshormon för att ägget ska kunna fästa. Ett befruktat ägg väljs ut och förs sedan in i livmodern med hjälp av en tunn kateter. Om det finns fler befruktade ägg av god kvalitet kan de frysas ned för senare behandlingar.

Parets ska vara lämpligt

Innan ett par blir godkänt som mottagare för äggdonation måste de bedömas vara lämpliga som föräldrar. En läkare tillsammans med en beteendevetare gör en särskild prövning med hänsyn till medicinska, psykologiska och sociala förhållanden. De utreder om paret: 

• Har en stabil och bestående relation. 
• Har förmågan att vårda och uppfostra ett barn under goda förhållanden under hela barnets uppväxttid. 
• Förstår innebörden av lagar och förordningar vid äggdonation, och att barnet har rätt att få veta sitt genetiska ursprung.
• Är medvetna om att både barn, föräldrar och donator i framtiden kan ha funderingar kring de förhållanden som uppstår vid en donation. 
• Är fria från smitta av HIV, syfilis, hepatit B och C samt HTLV I och II. En provrörsbefruktning får bara göras om det bedöms som osannolikt att smitta förs över till kvinnan eller barnet.

Bakgrund

Det var den första januari 2003 som en ny lag trädde i kraft som tillåter dels provrörsbefruktning med donatorspermier, dels provrörsbefruktning med donerade ägg, så kallad äggdonation.

Även lesbiska par får sedan 2005 göra provrörsbefruktning med donerad sperma.

Ägg- och spermadonationsbehandlingar görs framför allt vid universitetssjukhusen och även andra kliniker kan komma ifråga, men inte privata kliniker. En donator kan vara någon paret själva valt, eller väljas av kliniken. Är det någon okänd får paret inte veta vem donatorn är. Däremot har barnet rätt att få veta vem donatorn är och kan få veta det när barnet själv vill veta. Studier visar att det är viktigt för barnet att få veta sitt ursprung om äggdonationen och att föräldrarna själva berättar det. Många bryr sig sedan inte om att ta reda på vem donatorn är.

Läs mer: Fler behandlingar som hjälper dig bli gravid

Källa: Vårdguiden, 1177.se,