David Eberhard om antidepressiva, terapi och positive thinking

Det har mediebrusat kring St:Görans akutpsyk och deras före detta
chef David Eberhard. Först skrev han boken ”I Trygghetsnarkomanernas
land” där han bland annat ifrågasatte våra heliga cykelhjälmsvanor.
Våren 2009 blev det mer Eberhard när han försvarade sina anställdas
handlingar vid polisanmälan av konststuderande Anna Odell under hennes
installation som psyksjuk. 
 
 
Vilka mediciner föredrar du? 
- Det är inte så himla ofta jag sätter in nya läkemedel eftersom
jag är akutläkare. Många av de jag träffar har förstås läkemedel
de fått av sina ordinarie läkare. Om de har någon sådan. 
 
Någon du tycker verkar fungera bättre? 
- Nej, det är generellt svårt att säga med god evidens att det ena
preparatet, inom de enskilda läkemedelsgrupperna, är bättre än det
andra. Det beror också på patienten. Men om vi säger att en människa
är deprimerad så blir den första frågan; är tillståndet överhuvudtaget
kopplat till en depression? Eller finns det något i livssituationen
som ger patienten en känsla av nedstämdhet. Då är det kanske inte
läkemedel som behövs utan andra åtgärder. Det är inte ens säkert
att det ska behandlas inom psykiatrin överhuvudtaget. 
 
Vad är en behandlingsbar depression, enligt dig? 
- Jag tittar på tre faktorer: 1. En depression som inte har en utlösande
faktor, när känslan ha kommit oavsett  livssituation. 2. När den är
över tid ihållande. 3. Patienten har alla de symptom som är definitionen,
det vill säga sömnsvårigheter, ångest, initiativlöshet och så
vidare. 
 
Får den inte ha en utlösande faktor, för att kallas depression? 
- Jo, det finns väldigt många undantag. Men om alla de tre faktorerna
är uppfyllda då är det självklart depression. Om livssituationen
är förjävlig, då hjälper ingen medicin i världen. Det vill säga
om den psykosociala situationen, eller en sorg ligger till grund, då
går depressionen över när sorgen eller situationen är löst. 
 
- Även här finns undantag. Ibland kan depressioner utlösas av posttraumatisk
stress syndrom, det vill säga en chockartad och mycket svår händelse,
då kan medicin ibland få människan att uppleva sin situation lite
bättre med en medicinering. Likaså kan man utveckla en behandlingsbar
depression efter långvariga yttre svårigheter i livet. 
 
 
Vad är bra mot depression? 
- Alla antidepressiva läkemedel i FASS har visat sig bättre än placebo.
Vid bipolär sjukdom kan det vara mer lämpligt att behandla depressionen
med stämningsstabiliserande medel istället för med traditionella
antidepressiva läkemedel. De svarar bra på stämningsstabiliserare
som Valproat, Lamictal, Karbamacepin och Litium. 
Såväl Karbamacepin, Valproat som Lamictal är alla antiepileptisk
medicin som stabiliserar nercellernas membraner. Det förefaller också
stabilisera humöret. 
 
Vad är egentligen Litium? 
- Det är egentligen bara ett salt, man vet inte hur det fungerar. Det
har inte med ett bristtillstånd att göra att det fungera som stämningsstabiliserare.
Det kan vara ganska giftigt i stora mängder, men de mängder man får
som patient är väldigt små. 
 
Är det inte bara uppmärksamheten, omtanken och erkännandet som fungerar
när människor får antidepressiva, som Ingrid Carlberg skrev om i
boken Pillret? 
- Nej, nej, alla de läkemedel som jag nämner har evidens i studier
och är bättre än placebo. Placebo är ändå väldigt bra. 
 
 
Varför fungerar placebo? 
- Placebo är kroppens självläkningssystem, det är fantastiskt. Det
fungerar även stundtals vid cancer eller andra sjukdomar, det vet vi,
men det är mycket vi inte vet. 
  
Hur fungerar placebo? 
- Hjärnan är föränderlig. Det immunologiska systemet är kopplat
till hjärnan som sedan är kopplad till varje kroppsdel. Om du verkligen
tror på något i den stund en hjärncell ska skjuta iväg en signal,
sker en kaskadreaktion som kan påverka cellens struktur. Har du då
t ex ett välfungerande immunförsvar, kan hjärnan förmodligen påverka
immunologiska celler som bekämpar cancercellerna.  
 
Varför används inte placebo inom landstinget? 
- Nej, det skulle vara svårt. Det går inte att lura människor, rätt
ska vara rätt. Jag skulle aldrig kunna säga att "det här pillret
är väldigt bra för dig" om det inte hade en verksam substans.
Det är ju så homeopaterna gör och det är jag helt emot. Det är
i stort sett bara vatten i deras mediciner, och det står emot hela
mitt rättsmedvetande att lura människor som de gör. Vi läkare har
ett ansvar gentemot patienten. 
 
Positive thinking alltså, det är det som gäller? 
- Nej, det är för orealistiskt. Det går inte att, som vid s.k. positive
thinking, titta sig i spegeln och säga "Jag är jättesnygg, jag
är jättesnygg" om du är helt säker på att du är ful. Om inte
emotionerna, känslorna, är med på riktigt uteblir placeboeffekten.
Kognitiv beteendeterapi däremot bygger på att känslan ska följa
tankarna vilket ger en realistisk bild av världen. Det är så att
säga positive thinking som du verkligen tror på. Det fungerar bra
har man sett. 
 
 
Samtalsterapi, är det bra? 
 
- Det beror på vad man menar med samtalsterapi. Om vi pratar jag-stödjande
psykodynamisk terapi, som är väldigt konkret så finns det en del
evidens för att det fungerar. Den gamla psykodynamiska insiktsterapin
saknar däremot all evidens och borde, enligt min mening, inte förekomma
inom den offentligt finansierade vården. Och rena psykoanalyser kan
få hålla på med sina icke vetenskapligt visade terapier på något
egenfinansierat ställe - Sigtuna kanske, ungefär som antroposeferna
i Järna. De hör verkligen inte hemma i landstingets regi, de har kostat
samhället enorma summor och människor har fått gå i terapi flera
gånger i veckan i över tio år utan minsta krav på effekt. Det är
helt absurt. 
 
 
Är det fel med analys alltså? 
- Ja, gamla former av insiktterapi och psykoanalys borde man kasta på
soptippen direkt. Alltså de terapier som handlar om att leta efter
oförrätter i barndomen eller dolda budskap i det undermedvetna. Det
är helt bortkastade pengar, för både de som gör det och för de
kommuner och landsting som bekostar dem. Det ger ingen effekt. Förutom
att en del av de personer som gått i terapi i ett par år blir självupptagna
och fixerade vid sina problem. De tenderar att fastna i ett negativt
tänkande och får inte någon ordning på sina liv. För att klara
den sortens terapi behöver man nämligen vara psykiskt frisk! 
 
Hur ser en bra terapi ut? 
- Att få hjälp med att påverka ett destruktivt beteende är bra.
Eller om det handlar om gamla känslor och tankar som verkligen även
i vuxenlivet fortsätter att plåga en dagligen, då kan de vara bra
att ta upp. Men sedan gäller det snabbt att lägga det dåliga bakom
sig. Uppväxten är avklarad. Nu är du vuxen och har en chans att göra
något med ditt liv, inte bara grubbla bakåt. Det är sorgligt när
folk i medelåldern ältar oförrätter från barndomen trots att den
som utsatt dem för det kan ha varit död i åratal. 
 
 
Mediciner som skulle kunna användas mer inom psykiatrin, enligt David Eberhard: 
 
 
* SSRI preparaten eller Efexor i första hand. Voxra är absolut bra
om de första inte fungerar. Det påverkar dopaminet och ökar lusten
att leva. Voxra är samma substans som Zyban vilket används som hjälpmedel
för att sluta röka. Det började användas för minst tjugo år sedan
som antidepressiv medicin i USA. 
 
* Nardil (en irreversibel MAO-hämmare). Synd att det inte används
oftare inom den specialiserade vården. Tyvärr kan man inte äta ost,
vin eller mörk choklad tillsammans med det. Men det är fortfarande
det bästa antidepressiva medlet vid verkligt svåra depressioner. Men
det finns även andra verksamma preparat att testa. De gamla tricykliska
antidepressiva preparaten (som t ex Anafranil) har mycket god effekt,
men lite mycket biverkningar.