Ha rvarit för jävligt  och jag hoppas innerligt att 2012 blir ett så mycket bättre år på alla plan!

År 2011 har jag varit nere på helvetets botten och vänt kan man säga…

Jag kommer att minnas 2011 som året jag fick ta lärdom av hur det är att vara sjuk i ett ”modernt” sverige.

Ha rvarit för jävligt  och jag hoppas innerligt att 2012 blir ett så mycket bättre år på alla plan!

År 2011 har jag varit nere på helvetets botten och vänt kan man säga…

Jag kommer att minnas 2011 som året jag fick ta lärdom av hur det är att vara sjuk i ett ”modernt” sverige.

Hur läkarna helt ignorerar människan och stirrar blint på deras
”manualer”  och facit hur en människa ska vara, så fort människan inte
följer deras kurva ja då är du frisk.

Innan jag blev sjuk på riktigt hade jag inte ens kunnat föreställa
mig  hur det är att behöva stå upp för sig själv och sin egna  kamp 
helt ensam igenom ett sjukdomstillstånd.

Idag vet jag!

Jag minns att jag satt och läste om alla dessa kvinnor som hade samma
tillstånd som jag och som läkarna ignorerade helt, och jag tänkte gång
på gång att så blir det inte med mig  nej, nej jag skulle ju få min
operation och  allt skulle  bli bra igen…

Sen blev jag inskuffad i ett” fack” precis som alla dessa kvinnor jag läst om, ett” fack” som är omöjligt att ta sig ur!

Tills jag bestämde mig för att ”självmedicinera” mig med preparat  som det så fint heter.

Världen öppnades för mig igen och jag fick livet åter, den jag en gång varit var tillbaka igen =)

Så här i efterhand har jag insett att sjukdomen förde faktiskt  med
sig något positivt.” Ur allt negativt kommer alltid något positivt
”heter det ju.

Positivt för att det lärde mig vilka människor som är ”med mig” i
motvind och vilka som vänder kappan efter vinden när det stormar åt fel
håll. Människor som jag trodde var mina vänner, lyste helt plötsligt med
sin frånvaro.

Dessa människor sårade mig  djupt och det tar fortfarande emot att
ens skriva dessa rader av ett oväntat kapitel ur mitt liv 2011.Jag lärde
mig att som sjukskriven blir man bortglömd! Bortglömd som en möglig 
pantflaska i den där  skrotbilen bakom tippen..

Människor som jag absolut inte trodde engagerade sig i mitt liv och
min hälsa ploppade upp med värmande ord och omtanke, det är dessa
människor som betyder oerhört mycket för mig idag. Jag hade turen att
halka in på ett forum och komma i kontakt med människor som går igenom
samma sak som jag och dessa nya människor älskar jag från djupet av mitt
hjärta.

Vi har stöttat varandra i vått och torrt och speciellt en tjej kom
att betyda mycket för mig, världens bästa Anne-Sofie! Utan henne vet jag
inte  hur jag hade tagit mig igenom detta. Hon har fungerat som en ”
extramamma”,  mentor,  coach, lärare och framförallt en  underbara vän
<3

Sjukdomstillståndet lärde mig oxå vad som är viktigt här i livet, att
arbeta ihjäl sig är inte allt och min hälsa kommer faktiskt i första
rummet. Sen kommer min familj och mina vänner!!

Idag vet jag bättre och jag lyssnar till vad min   kropp försöker säga mig.

Jag ser tillbaka på 2011 som ett sjuktdomsfyllt och smärtsamt men samtidigt lärorikt år. (vilket jag förstått nu i efterhand)

Och jag håller tummarna att 2012 blir så mycket bättre!!!!