Ibland blir jag så fruktansvärt frustrerad när jag tänker på hur korthuset sakta men säkert rasat samman för mig.
"livet är som ett korthus, det tar tid att bygga upp det. Men när det rasar, då rasar det alldeles för fort"

Ibland blir jag så fruktansvärt frustrerad när jag tänker på hur korthuset sakta men säkert rasat samman för mig.
"livet är som ett korthus, det tar tid att bygga upp det. Men när det rasar, då rasar det alldeles för fort"

Den människa jag en gång var och den människa jag blivit i dag.
Hade jag vetat om i förväg att jag skulle bli sjuk och mest ligga i döda
fisk läget8 som jag gör nu) så hade jag lätt utnyttjat varenda minut
till max.
Idag finns det  så mycket jag önskar att  jag kunde göra, vissa saker har jag längtat sjukt mycket efter.
Saker som för friska människor är en självklarhet.
Saker som att tex  ta en pw ute  i skogen.

Jag känner mig så fruktansvärt hjälplös och jag vet att i vissa lägen borde jag inte göra vissa saker.
Men jag gör det i allafall, jag vägrar att acceptera vad jag blivit.
Som tex när det gäller hemmet,även om det är ett smärre helvete med
hjärtklappning, yrsel och trycket över halsen och det gör förbannat ont
att dra runt dammsugaren så gör jag det i allafall även fast jag vet att
jag ska VILA.
jag vet att jag ska VILA å allt  det där som doktorn påpekar jämt men jag accepterar inte att det är som det är.
Det här är inte så jag brukade leva mitt liv, det här är INTE jag!
Jag är så trött på att leva det här döda fisk livet !!