So far, so good!
18 maj 2011
18 maj 2011
Denna veckan har jag inte varit liggandes i "koman" en enda gång å vänt., jäääy!
Håller det på å vända kanske?
Ska jag ha några "bra" veckor utan att vara i koman?
Förr
så har det ju varit förr, det har gått månader veckor och dagar
mellan varven för att sen slå ner som en blixt från klar himmel.
Ska nog kanske inte hoppas på för mycket e jag rädd för.
Har varit back on track denna vecka på jobbet, vilket har känts skönt.
Lite som tillbaks till verkligheten igen, fast ändå inte :P
Om jag säger att det har varit en dans på rosor ljuger jag stenhårt.
Det har varit ett rent helvete för mig ,men jag har bitit ihop och kämpat på.
orkar lixom inte klaga mer...
Hjärtklappningarna har avlöst varandra i rask takt och strypgreppena är fortf där i vått och torrt!
Har
jag kommit underfund med att när jag stressar järnet i "mariah läget",
då stryps snaran kring halsen åt ännu mer och jag kippar efter andan
tillslut.
Har försökt att ta det lite lugnare som det så fint heter, men ändå finns det där konstanta trycket över luftstrupen där.
- Gaaaah, vad jag hatar den känslan.
Ibland är det tur att inte omgivningen ser hur jävligt insidan mår!!!!
Som tur e så har jag så förstående arbetskamrater som gör det möjligt för mig att jobba.
Dessvärre har jag börjat att "glömma bort" saker mer och mer, vilket inte känns allt bra...
Men som tur är så ska jag ju till sjukan på fredag igen!!
16 augusti, 2011