3 augusti 2011

3 augusti 2011

I förmiddags bestämde vi oss för att dra iväg och bada.
Eftersom min cykel var fixad så tog vi och trampade, hjärtklappningen började redan i den lilla uppförsbacken upp till sjön...

Känner att jag börjar må så där kasst igen som den helgen när jag var ensam hemma, då det var som värst!!
Jag hoppas innerligt att det bara är ytterligare en dålig dag å inte just det helvetet en gång till.
Den helgen var det värsta jag varit med om någonsin!!

Jag försöker att bita ihop och inte låta det här dra ner min familj oxå pga att jag inte orkar vissa saker.
Dom dagarna det går, biter jag ihop och gör det vi ska för att sedan ligga helt i koman med värk på eftermiddag/kvällen.
Ibland
kommer jag på mig själv att jag vill göra så himla mkt, jag föreslår
det ena på det andra innan jag inser att jag inte pallar det.
Och det är en stor sorg.

Hade ett samtal med en kvinna idag som sa till mig :du måste acceptera läget, släpp alla måsten!!
Jag vet att jag är urkass på det, men jag försöker verkligen att släppa allt och vila.
Acceptera läget kan jag helt ärligt säga att det har jag inte gjort, å kommer nog inte heller att göra!