Något
som däremot" stör "mig lite är när människor i min omgivning frågar
mig gång på gång "är du frisk nu?" flera gånger under en dag.
Visst jag förstår att dom bara vill väl, men nu börjar det bli  lite jobbigt med alla frågor.

Bara
för att jag är på min arnbetsplats och försöker att göra mitt bästa
för att ha någon form av ekonomisk trygghet och min sjukdom inte syns
på utsidan betyder INTE att jag är frisk.
Inte på långa vägar...

Jag kämpar mig igenom arbetsdagen och gör det jag klarar av helt enkelt.
Så roligt är det inte att ha konstant hjärtklappning så fort man anstränger sig.
Sen verkar det finnas vissa som inte förstår/ vill förstå  min situation av att jag inte klarar av vissa grejjer.
Jag beklagar men så är det just nu, det blir inte bättre.
Den energiska mariah  ni tror er se när ni ser på mig är just nu någonstans långt långt borta.
Bara för att min sjukdom  inte SYNS PÅ UTSIDAN !!

I
går bestämde jag mig för att jag skulle peppa mig till att vara
positiv inställd till allt, men det är svårt när det är som det är med
hashiomoton  å allt runt omkring mig nu.
Varför ska allt komma på en å samma gång?

En olycka kommer ju sällan ensam heter det ju.

Så just nu lever jag efter mottot: