Första gången Flemming Hansen erbjöds fysisk aktivitet på recept tackade han nej. Men två veckor senare gick han tillbaka och bad om ett.

- Sen gick jag till gymmet för första gången på många år och fick en mental kick, berättar han.

Svårt med eget initiativ

Diagnosen som Flemming Hansen har är bipolär sjukdom typ 2, vilket innebär att han ibland går in i maniska faser som följs av depression. Han har alltid tyckt om att röra på sig, men det krävdes en uppmaning från någon som han uppfattade som en auktoritet för att han skulle komma i gång. Att han först tackade nej berodde på att han trodde att han skulle börja träna av egen kraft.

- Men när man är inne i en depression så är man inte så företagsam. Jag hade dessutom förlorat självkänslan och behövde någon som puffade på mig. Det finns också en glädje i att någon bryr sig om och månar om ens hälsa.

Flemming Hansen märkte en klar skillnad redan efter en månads styrketräning. Musklerna stärktes och allt gick plötsligt lättare. Han behövde inte längre sätta sig på stolen med en smäll eller försiktigt kravla sig upp ur fåtöljen.

- Man kan också sätta sig upp i sängen och kliva ner från den istället för att rulla ut ur den. Numera går han på gymmet tre gånger i veckan för att behålla de muskler han byggt upp, inte för att se ut som en "spärrballong".

Bra för anhöriga

Han promenerar också dagligen för att förebygga depression. I telefonen har han en app som mäter hur långt han går och visar en kartbild över området.

- Jag har alltid varit intresserad av kartor och tycker att det är kul att se var jag befinner mig. Kroppen vänjer sig dessutom vid att gå vissa sträckor så jag byter då och då och går på lite andra stigar för att förbättra konditionen.

Han får ibland höra att det verkar överdrivet att både promenera och gå på gym tre gånger i veckan, men då kontrar han alltid med frågan: Hur många timmar i veckan sitter du framför teven? 

- Jag gör en investering i kropp och själ för min egen skull. Ju oftare och mer regelbundet jag tränar desto bättre klarar jag mig. Och när jag mår bra så blir också allt lättare för mina närmaste.

Flemming Hanssen insjuknade första gången 1980 i samband med en svår livssituation och har sen dess haft flera maniska skov som följts av depressioner. I dag är han medarbetare i Balans, en förening för personer med unipolära (depressiva), bipolära besvär och deras anhöriga. Han brinner för att påverka andra, men alla måste hitta sitt eget sätt att motionera på, betonar han.

- Det måste vara roligt och stimulerande om man ska fortsätta. Men ofta går det av bara farten när man upptäcker att man mår bättre mentalt.

Fotnot: Föreningen Balans nås via www.foreningenbalans.se

Namn: Flemming Hansen Ålder: 58 år Bor: Gävle Familj: Hustru Birgit, sönerna Jens, 34 och Joel, 29 med familjer, två barnbarn. Gör: Utförsäkrad, arbetar ideellt i Föreningen Balans. Intressen: Motion, friluftsliv, familjen och ideellt arbete. Drömmer om: Att bli frisk och få känna att jag räcker till.