Det är ett år sedan min mamma dog av skrumplever. Hon dog den 12 april,
två dagar före sin 67 års dag.

Det är ett år sedan min mamma dog av skrumplever. Hon dog den 12 april,
två dagar före sin 67 års dag.

Sista året gjorde läkarna två EEG och två helkroppsröntgen. Jag undrar så vad de letade efter. Om de trodde att de skulle hitta något annat än det en blind kunde se. Att hon var komplett marinerad i rödvin. På armarna hade hon röda fläckar, det kanske tydligaste tecknet på levercirros för en läkare. Hon hamnade på sjukhus flera gånger sista åren eftersom hon ramlat "så olyckligt". Läpparna var blå. Blicken simmig som efter en mycket, mycket lång fest och den svaga luften från hennes mun var inte direkt äcklig, utan snarare antiseptisk.


Jag undrar hur mycket
hennes egen doktorsgrad betydde för läkarnas respekt inför hennes beslut att dricka till hon dog. Att hon samtidigt varit en framstående forskare.

Jag önskar så att någon av dessa läkare lagt fram en remiss till behandlingshem istället för röntgen. Det hade lastat av ansvaret från
oss anhöriga och hennes älskade man hade inte förblindats av hennes bön om ett sista glas rödvin, nu när hon ändå förmodligen hade hjärntumör, som hon själv lade fram det. Men det är mänskligt. Att säga till en dam att hon borde sluta dricka, innan några andra sjukdomar utreds, är inte bekvämt. Särskilt om det inte finns något behandlingshem att föreslå. Hon satt i rullstol på slutet och några rullstolsanpassade behandlingshem finns inte i Sverige.

 

Mamma blev ändå nykter sina sista två månader i livet utan särskild behandling. Det var fint för oss alla.

Av Hanna Brodda
14 april, 2010