antidepressiva
Depression kan delas in i minst två olika huvudgrupper, menar psykiatrikern Lars Häggström. De energilösa och de med panikångest. - Behandlingen blir väldigt olika beroende på vilket sätt du är deprimerad, säger han.
Var tionde kvinna behandlades förra året med medicin mot sin depression, det är inte fullt lika vanligt bland män, men anti depressiva läkemedel är vanligt i alla åldrar och samhällsskategorier. I dag går de allra flesta deprimerade som söker vård till vårdcentralen. Där utreds symptomen och ofta blir diagnosen fel. Ungefär hälften av alla deprimerade missas, visar undersökningar, när de sedan får ett preparat, blir bara omkring 30-40 procent hjälpta. - Det här är verkligen en katastrof, kostnaden för samhället är enorm, för att inte tala om lidandet för de här människorna, säger Lars Häggström, som bland annat skrivit Bipoläroboken. När en diagnos väl är satt, eller patienten har en misstänkt depression, blir rekommendationen först ett så kallat SSRI-preparat. Det är den grupp av läkemedel som hämmar upptaget av serotonin i hjärnan. Ibland är hjärnans förmåga att ta upp och transportera serotonin nedsatt och hjärnan blir ledsen. SSRI-preparaten förbättrar användningen av serotonin, men det fungerar inte för alla. I 38 procent av fallen bland de patienter som fått SSRI-preparat inom svensk sjukvård avbryts behandlingen, utan att erbjuda något annat. - Det är inte så konstigt att det ofta blir fel, många deprimerade har inte alls det problemet, utan lider mer av brist på noradrenalin och dopamin, förklarar Lars Häggström. En depression kan ha många olika orsaker och utlösande faktorer. Var tredje människa drabbas någon gång i livet av en depression, visar Folkhälsorapporten, men långt ifrån alla får eller behöver medicinsk behandling, men fler borde få hjälp, anser Häggström. Depressioner kostar samhället omkring 32 miljarder kronor. Unga kvinnor mår sämre i dag, fler säker hjälp, och antalet självmord bland unga män ökar, visar Folkhälsorapporten vidare. - Man ska inte acceptera att inte bli bra, säger han, vi läkare måste hitta och bota alla som går och mår dåligt ett längre tag. I dag går många obehandlade helt i onödan. Lars Häggström var tidigare chef för Södra Hallands psykiatrivård men jobbar i dag som föreläsare, författare och utbildare av läkare inom primärvården. Han talar om vikten av att lära sig känna igen olika sorter depressioner. - En del är orkeslösa, energilösa och har oerhört svårt för att ta egna initiativ, andra är mer energiska och har stark panikångest. De här människorna behöver helt olika behandlingar. Inte bara medicin, utan också terapi, fortsätter Lars Häggström. Tre saker är viktiga att kartlägga för en läkare som har en misstänkt deprimerad patient framför sig, menar Häggström. 1. Sjukdomshistorien och kanske en tidigare depression. 2. Symptomen i dag. 3. Skattningsskalor, hur illa det står till. Varför har depressionerna ökat, tror du? - Bristande sammahang och mening är en starkt bidragande orsak, sedan är vissa individer mer känsliga för den ökade negativa stressen som det för med sig, eller för otydliga krav i samhället. Serotoninhämmarna: * Fluoxetin - exempelvis Fontex, Prozac och Sarafem. * Sertralin - exmpelvis Zoloft och Sertranat. * Paroxetin - Seroxat och Paxil. * Fluvoxamin - Fevarin, Fluvosol, Luvox. * Citalopram - Cipramil och Celexa. * Escitalopram - Cipralex, Lexapro och Seroplex. Dopamin- och noradrenalin-stabiliserare: * Bupropion - Tillexempel Voxra och Magerion Ett mellanting mellan ovanstående: * Venlafixin - Efexor, som också stabiliserar noradrenalinet Fakta: 78 procent av patienter med misstänkt depression som får ett recept går hem med något av SSRI-preparaten. 20 procent får något av de andra, till exempel Mirtazapin, Remeron och Mianserin eller Tolvon eller Efexor. Källa, socialstyrelsen, Läkemedelsverket och Folkhälsorapporten.
Av Hanna Brodda
4 september, 2009

33 kommentarer

  • Av anonym 16 augusti, 2017

    Fint skrivet! Jag tror vi är
    Fint skrivet! Jag tror vi är många som kan relatera. Lycka till med kärleken! Kärleken är trots allt en ros, och varje ros har sina taggar. Trots det är rosen vacker och betydelsefull. Kramae

  • Av anonym 14 december, 2016

    Byte av antidepressiva
    Jag har blivit deprimerad av flera händelser i mitt liv på senaste tiden. Upplevde att Fluoxetin (serotoninhämmare) inte hjälpte. Min läkare böt ut det mot Venlafaxin ( serotonin- och noradrenalin hämmare) och jag har blivit klart mycket bättre.

  • Av anonym 1 juni, 2016

    Bra skrivet. Jag är i kaos
    Bra skrivet. Jag är i kaos just nu och tackar dej för att du skriver att det går att ha ett fungerande liv trots depressioner. Kram

  • Av NYSSE 19 maj, 2016

    Scientologidravel.
    Tro inte på dylik gallimatias. Använd medicin vid behov.

  • Av anonym 15 januari, 2016

    vad bra
    Och vad gör man om läkarjävlarna vägrar skriva ut metylfenidat eller MAO-hämmare om man svarar bra på bupropion men utvecklar allergi?

  • Av Gunilla 25 september, 2015

    Medicinen har verkligen hjälpt mig
    Många gånger har jag önskat att frågan om antidepressiv medicin kunde diskuteras med större ödmjukhet. De som inte vill äta medicinen har en tendens att uttrycka sig som om de talade för alla, som de visste allas bästa, inte bara sitt eget. Jag har lidit av depressioner till och från hela mitt liv, men allra värst var det åren mellan 18 och drygt 30. Jag gick i psykodynamisk terapi i många år under 90-talet, vilket var personlighetsutvecklande, men botade eller lindrade inte mina depressioner särskilt mycket. Jag har haft en otrygg barndom och upplevde många negativa händelser i ungdomen och det tidiga vuxenlivet, men det finns också psykisk skörhet och depressioner i släkten. Att man inte skulle ha kontakt med sina känslor och därför tar till medicin, som man kan läsa i flera inlägg här, tycker jag mest liknar en ogenomtänkt fördom. Jag är snarare en fullkomligt hudlös människa och många gånger har jag tänkt att jag har för mycket kontakt med mina känslor för att passa in i den här världen. Nu är jag 54 år. Ett nytt skov med depressioner har kommit de senare åren, mycket beroende på de hormonstormar vi kvinnor ofta genomlider i den här åldern, men också pga existensiella tankar som väckts. Jag kan ändå blicka bakåt på mitt liv och se att det gick mycket bättre än jag fasade för, men intressant bra som jag drömde om och hade velat. Jag har ändå haft ett aktiv liv med utbildning, yrkesliv, vänner och älskade husdjur. Under alla de här åren med depressioner har jag varit sjukskriven förvånansvärt lite. Medicinen, som jag ätit sen 97, har hjälpt mig att få mer stabilitet och inte så avgrundsdjupa dippar och det har varit väldigt viktigt för att jag har kunnat bygga upp ett så pass ok liv. Det jag haft för lite av i mitt liv är män och kärlek. Det försöker jag ta igen nu och det hotar naturligtvis min känslomässiga stabilitet. Relationer kan ju sätta igång väldigt jobbiga känslor för en kvinna med otrygg anknytning. Men jag verkar klara det nu och medicinen fortsätter att hjälpa mig.

  • Av anonym 10 mars, 2015

    Depression beror inte på serotoninbrist
    Det har gjorts studier där personer fick serotonindämpande eller serotoninhöjande medel. De som fick dämpande medel blev inte deprimerade i högre grad än övriga…
    http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=16969

  • Av Marcus 3 januari, 2015

    Rekommenderar alla att läsa detta!
    Läs detta innan ni börjar med SSRI/SNRI eller dylikt!

    http://www.mynewsdesk.com/se/kommitten_for_manskliga_rattigheter/pressreleases/psykiatrisk-expert-psykofarmaka-aer-laangt-farligare-aen-vi-naagonsin-anat-1102056

  • Av Emelie 2 januari, 2015

    så sant
    Jag rekommenderar starkt att man läser kommentaren över. Hade inte kunnat säga det bättre själv.

    Jag har varit med om saker som har gjort att jag har varit deprimerad mestadels av mitt liv. Mycket av det pågår fortfarande och inget läkemedel kan få det att försvinna. Ändå har jag testat några olika och verkligen gett dem en ärlig chans för att folk runtomkring mig har tjatat så länge att jag ”behöver” dem. Jag, och många andra i liknande situationer, behöver hjälp i form av terapi eller bara en vän eller familjemedlem som bryr sig. Det behöver inte vara så svårt som det är.

  • Av Maggan 13 oktober, 2014

    deppig vid olika händelser som gäller mig själv
    Det kan vara en ynklig liten sak som gör att jag stannar hemma jag oroar mig i dagar före och springer på toa känner stickningar i kropp o torr i munnen jag tar serotenin var dag kanske borde byta el gå till psyket har det jättebra för övrigt men detta problem är jobbigt det känns så fånigt för ofta är det även roliga saker som kalas resor o födelsedagar för att inte tala om sjukhusbesök som är svåra att ta sig ush vad jobbigt

  • Av spetsåvolanger 28 januari, 2014

    anonym!
    Jag håller med dig i allt! Är man med om en kris måste man ju få känna den och gå igenom den ordentligt och inte drogas ner under den. Då lär man sig ju ingenting av det. Så har det blivit för mig tyvärr.

  • Av inmorteheart 27 januari, 2014

    Svar
    Jag är 33 nu och har kastat bort hela mitt liv på utanförskap och dåligt mående, känsla av att jag aldrig passat in. Dåliga betyg men 116 i IQ, svårt att somna, ständigt en hjärna som tänker men det blir inget av det. Känner du igen dig något kanske du skulle kolla upp ADHD. De lyssnade på mig nu för en gång skull och jag väntar på min första screening för att sedan eventuellt få remiss till neuropsyk för utredning. Lycka till! MVH

  • Av Mark 1 oktober, 2013

    Här länkas det för glatta
    Här länkas det för glatta livet… härligt! Tar tillfället i akt och lämnar ett bidrag jag med.

    Hämtad från PubMed.

    Inflammatory and neurodegenerative pathways in depression: a new avenue for antidepressant development?

    Ur sammanfattningen

    ”The latest advancement in neurobiological research provided an increasing evidence that inflammatory and neurodegenerative pathways play a relevant role in depression. (…)

    ”In addition, it should be also clarified the role of the existing anti-inflammatory drugs in the treatment of depression, and those compounds with the anti-inflammatory and anti-oxidative properties should be examined either as monotherapy or adjunctive therapy. In conclusion, the molecular inflammatory and neurodegenerative pathways might provide new targets for antidepressant development and might be crucial to establish a rational treatment of depression aimed, hopefully, to its causal factors.”

    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21110802 [Curr Med Chem. 2011] – PubMed – NCBI

  • Av JoF 7 maj, 2013

    Kortisolbrist? Antidepressiv medicin ett dåligt val!
    I K’s inlägg (16/8) uppmärksammas Lundaforskarnas depressionsstudier. Inflammation i hjärnan kan förorsaka depression och i slutänden självmordshandlingar.

    Jag länkar till en annan artikel som något mer ingående beskriver de fynd som Lundaforskarna funnit.

    Artikel (2010), ”Biologiska förändringar hos självmordsbenägna”:
    http://www.vetenskaphalsa.se/biologiska-forandringar-hos-sjalvmordsbenagna/

    Bl a har låga halter av kortisol observerats.

    En fungerande kortisolutsöndring är av väsentlig vikt för immunförsvaret och kroppens förmåga att hantera stress. Psykiskt lidande försätter kroppen i ett stresstillstånd, vilket ger en för hög utsöndring av kortisol. På lång sikt kan binjurarna (som producerar kortisol) tröttas ut. Resultatet blir en för låg kortisolhalt och ett problematiskt tillstånd av ”utbrändhet” (utmattning).

    Nedan artikel uppmärksammar en studie (2011) som kanadensiska stressforskare gjort.

    Artikel:
    http://www.suntliv.nu/Amnen/Stress/Artiklar-om-stress/Sa-vet-du-om-du-riskerar-att-bli-utbrand/

    Citat:
    ”Antidepressiva läkemedel används ibland mot utbrändhet men, påpekar forskarna, det kan vara helt fel väg att gå eftersom sådana läkemedel sänker redan låga kortisolnivåer ytterligare.”

    Att erbjuda personer med ”utbrändhet” (d v s utmattningssyndrom) eller depression, åtminstone långtidsdepression!, läkemedel av antidepressiv typ kan alltså förvärra tillståndet avsevärt. Kortisolnivåerna sänks ytterligare!

  • Av anonym krister gustafsson 5 november, 2012

    svårt hitta rätt medicin
    jag har provat cipramil,och några andra .provade cipramil när jag bodde hemma.hjälpte inte ett dugg .flyttade till ett harmoniskt behandlingshem .höjde cipramilen lite och det hjälpte.mot depresionen men inte mot cocialfobi.omgivningen är viktig rätt mäniskor i min omgivning blir jag bra av fel människor blir jag sämre av .omgivning plus kombination av medicin tycker jag är suverän kombination.jag fick tag på rätt medicin äfter tips från en kompis läkarna skrev bara ut fel mediciner man bör ha lite tur för att lyckas.äter iktorivil samt seroxat ,imovane i dag har hjälp mig nogot oerhört i 13år.

  • Av anonym krister gustafsson 3 november, 2012

    re medecin
    vist barndomen formar oss jag har bott på ett behandlingshem för psykiskt sjuka 5 år av terapi jobba med mig själv och blev starkare av det jag är glad att jag inte använde medecin under behandling det var väldigt jobbigt men när jag kom hem skulle jag bo i stödboende men fick hemhjälp förnedrande personal så min mamma hjälper mig nu men jag fick benzo och seroxat utskrivet och det förändrare mitt liv kan gå till afären utan problem har vågat åka utomlands kan skriva min namnteckning på banken har börjat prata med folk kan dricka kaffe ute dock inte i pappers muggar bättresjälvförtroende benzo är grunden men seroxaten i hop med benzon är obligatorisk problemen är att man måste höja båda och har höjt seroxaten tre gånger och benzon 2 .på 13 år .men nu är jag ute här på grun av att jag har full dos på seroxaten .och kan inte höja mer så jag måste hitta någon mer medicin det har varit mina bästa år i livet hadde inget innan .

  • Av anonym krister gustafsson 3 november, 2012

    det kan vara en kombination av hemmiljön
    itresant ska prova med mögel hund .vidare så är jag ljud känslig och vill ha rätt ljud tyst i rummet alt skramell stör mig psykiskt el känslig har jag varit orkar knapt se på tv men allt detta löser sig varje gång jag höjer seroxaten tror elen har stor betydelse jag rengjör alla kontakter imitt hem det sänker impedancen och jag mår mycket bättre lampor blir mjukare alt blir mer harmoniskt skramlet försvinner alt påverkar mig dålig luft ochså så det är ett konstnärskap att hänga gardinerna jag får stämma gardinstång fönster karmar genom att lyssna och det är otroligt svårt men när jag fått till det så kan jag andas å min sykiska hälsa blir myket bättre så om det är mögel så är ju inte det bra heller men man måste ha harmoni i hemmet för om du inte får det lungt hemma var ska du annars få det elen är ett jätte problem det är väl bara operations rum på sjukhus i usa som har riktigt 4ledar system . elnätet är ett helvete som genererar väldigt mycket skrammel från alla koppar mettaler kontakter jag får slipa kontakt ytorna för att få tyst men det oxiderar snabt igen ,väggarna i ditt hem vibrerar och kontaker med dom så fortplantar sig mettal ljud snabbt grannar borrar i bettong kan förändra ditt stämda hem slå igen dörren hårt kan förstöra ditt stämda hem jag satt och lysnade på musik genom min high end hifi anlägning vilken är väldigt känslig för noise ,när någon granne borrade och ljudet ändrade sig och blev vast .en förstor modern soffa bygd av spånskivor ger en konstig frekvens kurva ochså ,vad man behöver är rätt luftflöde tyst rum som käns skönt att vara iför mycket dämpat tryckande för lite bra luft men oroligt höga ljud utifrån och inifrån papper är ett brasett att få tyst inne men samlar damm man får lysna sig fram var respektive grejer i rummet ska stå minitiöst stämma och ballansera det är en svår akt att ro i land med stötte till gardin stången i köket när jag dammade gardinerna och hemmets ljud volym ökade markant så ,sen om eresioner och mögel påverkar gjör ju inte saken lättare jag har haft en vatten skada ocså men rummet var problematiskt redan innan .det är många saker i ett hem som påverkar

  • Depression beror på inflammation i hjärnan
    http://www.sydsvenskan.se/lund/article418511/Sjalvmordsforsok-kan-bero-pa-inflammation-i-hjarnan.html
    ”Inflammationer i hjärnan kan ligga bakom depression och självmordsförsök. Det tror Lundaforskare efter studier av ryggmärgsvätskan hos patienter som har försökt ta sitt liv.”

    Min personliga erfarenhet säger mig att depression många fall är samma sak som sjuka-hus-sjukan och har sin orsak i mögel eller emissioner från byggmaterial. Jag är själv känslig för dåliga inomhusmiljöer och hos samtliga som jag känner som äter SSRI och eller en kombination av SSRI och noradrenalinåterupptagningshämmare så har jag mått otroligt dåligt då jag besökt deras bostad, irriterande ögon, känsla av tomhet, halsont och stressfylld. Detta är samma reaktion som jag drabbas av i mögelskadade hus, och med tanke på att cirka 40% av alla Sveriges hus och fastigheter är fukt/mögelskadade så är det inte så förvånande att folk är deprimerade då mögel utsöndrar gifter i olika grad, en del giftigare än andra och en del verkar t.o.m synergistiskt tillsammans.
    Då jag bodde en kort tid hos en utav mina närmsta vänner som också åt SSRI, vid den tiden Citalopram och numera Fluoxetin, så upplevde jag samma känsla som jag gör i en inomhusmiljö som är fukt/mögelskadad. Jag bestämde mig då för att ta reda på om det fanns något här och mycket riktigt så hade jag rätt, under golvet i samma rum som hennes säng står så var fanns där en väldigt stor fläck av olika sorters mögel,både gröna, svarta och vita. Jag hjälpte henne att ta borg en stor del av golvet men mycket finns kvar och hon har fortfarande inte sanerat hela golvet. Då jag reagerar på mögellukten nästintill omedelbart så fort jag kommer innanför dörren så undviker jag att vistas där. Hon själv verkar fortfarande gå i sin dvala, hennes sömnsvårigheter kvarstår, sexuallusten som var och är sämre i lägenheten men inte utomhus kvarstår. Det ska också påtalas att sömnsvårigheterna är lokaliserade till den lägenheten. Lukten av mögel är tydlig för mig som utomstående men själv känner hon inte det, dock så känner vi människor bara lukten av 2 utav 13998 olika föreningar av mögel, de mest toxiska kan inte vår näsa känna lukten av.
    En annan historia: Upplevde samma bekymmer hos en annan väg, sömnsvårigheter, känslolöshet och ögonirritation. Jag sa dock inget till honom då jag inte ville att han skulle uppfatta mig som hypokondriker. Jag såg tydligt på honom hur tröttheten ökade och han blev alltmer håglös och trött. Efter ett tag så fick han röda utslag överkroppen, problem med magen och hallucinationer. Han besökte då vårdcentralen och fick lugnande utskrivet, vilka han åt ca. två gånger. Problemen fortsatte och han blev helt snart också han känslolös och då berättade jag för honom vad jag trodde var problemet men han trodde inte på mig och fortsatte att bo där. Trots flera försök från hans sida till att utesluta div. allergener i mat och annat så fortsatte problemen och till sist så bestämde han sig för att flytta till sina föräldrar en tid. Även där mådde han dåligt, om än i mindre grad, värst var det enligt honom då han satt i köket. Då hans mamma även hon åt mediciner som hon fått utskrivet pga. psykisk ohälsa så trodde han till en början att det kanske var något ärftligt men efter ett tag så bestämde han sig i all fall för att undersöka både sin gamla lägenheten, som på ytan såg otroligt fräsch ut, och föräldrarnas bostad med hjälp av en så kallad mögeltekniker som använder sig utan mögelhund. Resultatet var enligt mig väntat, i hans lägenhet markerade den kraftigt i två innerväggar (han bor på 2:a våningen) och hos föräldrarna så markerade den i en vägg i köket. Hans pappa bestämde sig då för att slå itu väggen och då såg man genast att hunden hade rätt, en stor vattenläcka upptäcktes och givetvis mögel också. I många lägenheter så är det inge ytliga fuktskador utan skadan ligger inne i väggarna och gifterna som är i gasform tränger ut genom detta materiel och påverkar människorna inne i lägenheten. Flera utav sina förra granar som min vän talat med har också de problem, och killen ovanför honom, som också blivit dålig, drabbades utav en vattenläcka från taket under 2009, vilket troligtvis är orsaken till min väns bekymmer.

    För fortsatt läsning:
    http://www.svd.se/bostad/vanligt-med-fukt-i-smahus_5926737.svd

    http://www.lu.se/o.o.i.s?id=708&news_item=3190

    ”Allt fler sjukdomar kopplas nu bl.a. till mögel. Som exempel kan ges Fibromyalgi, ADHD, Alzheimer, cancer, Parkinson m.fl. En förklaringsmodell till varför mögel och mögelgifter kan trigga igång diverse olika allergiska symptom, stressymptom, utbrändhetsrelaterade fenomen och andra biotoxiska sjukdomar är att kroppen bildar cytokiner då man utsätts för olika föroreningar och gifter. Cytokiner kan sägas reglera immunitet och inflammation för att verka skyddande, de fungerar likt hormoner* och budbärare som talar om för cellerna och kroppen hur denna ska agera för att skydda sig. Det är ofta cytokinerna i sig som genom denna process löser ut att man på något sätt mår dåligt. Ett exempel är då vi drabbas av någon typ av virus. Cytokinerna kan indirekt leda till feber, illamående, huvudvärk, förkylning och ont i lederna. Samma verkningar kan alltså möglet som man utsätts för sätta igång.”

    http://www.lfs-web.se/mogel-cytokiner.htm

  • Av anonym 2 december, 2010

    svårt om man inte orkar nåt
    Slutade just gymnasiet skulle fa sa daliga betyg att de inte va nan ide. Nu orkar jag inget inte ens äta. De här medecinerna trodde jag skulle ândra allt m gjorde de inte. Kanske fått fel?

  • Av anonym 2 december, 2010

    Jag tror det jag just beskrev
    Jag tror precis just det jag beskrev. Att vi är människor med känslor – inte maskiner. Att vi bär på erfarenheter, reagerar på dagliga händelser och att vi alla bär på en mer eller mindre extensiell problematik i sig. Sedan växer vi upp i olika familjer, blir mer eller mindre sedda och formas genom vår uppväxt och våta anlag hur vi senare handskas sådant vi går igenom och möter i livet.

    Ofta fördjupar vi oss inte i det extensiella men när en nära anhörig dör t ex kommer den verkligen upp till ytan. Det är då man också kan få problem. Förutom känslor av sorg får nästan alla som drabbas extensiella problem och funderingar.

    Jag har enormt svårt att förstå folk som inte ser det självklara i detta, kanske har de inte själva så bra kontakt med sina egna känslor? Det är väl just då man mystifierar känslor om man inte förstår sina och andras fullt ut.

    Är man deprimerad borde det ju vara en självklarhet att först titta på orsakerna i ens liv. Man kanske mår dåligt av ett otillfredsställande arbete, en dålig relation/er av något slag etc. Jag har ALDRIG träffat någon som är deprimerad som inte har en eller flera tydliga anledningar till det.

    Alltså jag menar att det vore mycket mer konstruktivt och livsbejakande om man som behandlare, mer ser på sin roll som en coach, att man fokuserar på vad det är som man kan förändra den andres liv till det bättre.

    Det är ju just de svårigheter som möter en i livet, ja även positiva möjligheter så klart som man får, som formar en och gör så att man kan växa och utvecklas som människa. Får man inte hjälp att gå igenom saker utan bara ordineras att ta ett piller blir det ganska alienerat rent själsligt.

    Tycker också att man är naiv om man blundar för det faktum att det är sanslöst stora ekonomiska intressen i samband med dessa mediciner och forskning. Rent generellt sätter jag forskning högt men när det gäller psykmediciner är det mycket som är tvivelaktigt.

    Forskningen är i dessa sammanhang väldigt sällan oberoende utan initieras av branschen själv som har råd med det, dvs av de affärsdrivna företagen som tillverkar medicinerna och vars största intresse ÄR att öka försäljningen. Så krasst är det.

    Det finns olika riktningar och skolor, den medicinska alternativ den med en mer psykodynamisk människosyn och det är ju helt olika utbildningar och människosyn. Det finns mycket att kritisera den andra riktningens behandlingsmetoder i vissa fall också. Så detta är ett stort och komplext ämne. Det kommer alltid finnas mer och mindre passande läkare och psykologer på plats. Men den som inte ger upp utan söker nåt vettigt bemötande, och samtidigt är frisk nog att vara lite kritisk, han/hon finner.

  • Av Hanna Brodda 27 november, 2010

    Må dåligt är många olika saker
    Anonym, det är viktigt det du skriver. Många forskare och läkare provar sig fram för att förstå mekanismerna bakom depression och vad som kan hjälpa djupt deprimerade människor och andra som har en lindrigare nedstämdhet.
    Vad tror ni?

  • Av anonym 27 november, 2010

    Serotoninbrist är inget man tar prov på – det är ett antagande
    Hej Hanna! Ja det är också lätt att det blir för fjärmat när man skriver om detta på ett så teoretiskt plan. Det blir bara till mystiska ord som det gäller att stava rätt ungefär, ja och läsa på dess betydelse:) Istället för att sätta sakerna i sitt sammanhang.

    Serotonin är som sagt inget som man bara tar ett blodprov på. Det är bara ett antagande från läkarens sida att patienten skulle ha serotoninbrist bara för att persionen i fråga mår dåligt. Men det finns som sagt många skäl till att man mår dåligt.

    Man kan vara fysiskt sjuk, ha B12 brist, så kraftig att man kan behöva injektioner för att komma upp i en normal nivå. B12 brist ger depressionssymtom liksom sköldkörtelhormonbrist.

    Så i alla de fall man skriver ut serotoninhämmare görs det inte på grund av att det objektivt konstaterats via prov att man har en brist. Jag tror att det är möjligt att testa, via ryggmärgsprov kanske men det är absolut inget som tas på folk hur som helst.

    Men försök istället tänka på vad det egentligen handlar om när man mår dåligt? Det är ofta inte så mystiskt eller kemiskt styrt.

    Nästan all annan receptbelagd medicin skrivs ju bara ut efter att medicinska tester gjorts. Ej så i detta fall alltså, vilket man tycka är tvivelaktigt.

    Vi har minnen och vi har känslor. Vi formas, förutom av våra gener, också av det vi upplever och är med om. Får vi en dålig erfarenhet tar vi med oss den in i nya liknande situationer – och drar pga den ofta förutfattade slutsatser av den nya situationen pga av det vi varit med om tidigare. Det är precis sådant som man jobbar med i terapi, och speciellt i kognitiv. Så att man kan skaffa sig nya goda erfarenheter och våga pröva igen utan förutfattade meningar. Inget av det har med serotonin att göra.

    Det finns en tendens att mystifiera det mänskliga psyket – dvs om man bara fokuserar på hormoner när det gäller det psykiska måendet. Allt handlar inte bara om hormoner.

    De flesta som söker hjälp på en psykmottagning gör inte det pga av hormonförändringar utan på grund av att de är påverkade känslomässigt av saker som hänt dem.

    Antingen är det nåt som nyligen hänt, som ett dödsfall eller något traumatiskt i ens vardag, att nån gjort slut…eller så kan det bero på gamla saker som aktualiserats av nåt av de ovan nämnda exemplen på aktuella tråkigheter.

    Men det kan också vara sånt som hänt i ens barndom, sådant som varit ens vardag tidigare, återkommande hänelsr i ens dagliga liv som liten, eller nåt traumatiskt som man aldrig har fått möjlighet att bearbeta. Något som tryckts ned, eller ett dåligmående på ett mer omedvetet sätt (= saker som plågat en förr men som man inte direkt-kopplar till ens aktuella dåligmående i nuet.

    Ofta har man skaffat sig strategier för att trycka undan sånt som plågat en, som varit jobbigt – men om man har varit med om saker som satt sina spår orkar man inte hur länge som helst gå och trycka ned känslorna kring det. Det vara nåt i nuet som förlöser dem, även om man själv inte direkt förknippar dem med tidigare upplevelser.

    Så träffar då dessa akut hjälpsökande behövade personer en läkare som bara ser till serotonin och dopamin etc. Det blir det ju väldigt meningslöst.

    Det är ett sorgligt kapitel det här tycker jag.
    Lyssnar man på det här programmet:
    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3117&artikel=4186747

    påminns man ytterligare om att nästan INGA som söker hjälp erbjuds terapi.

    Vet man hur torftigt psykvården oftast fungerar, det blir man extra trött på att höra det här tjatet om serotoninbrist (som man som sagt inte ens mäter)

    Man börjar ju undra VAD ÄR DET som gör folk, ja i detta fall läkare och skribenter så fjärmade från grundläggande mänskliga känslor. Logiskt mänskligt tänkande – kontakt med sina känslor. Är det en bristvara?

    Livserfarenhet….av att leva, känna, blöda, sörja, skratta, helas, slås till marken av bördor och att resa sig igen. Kan vi få den typen av folk på plats att hjälpa andra istället för det här typerna som är fjärmandet från verkligheten med en förfrämligande människosyn.

  • Av Hanna Brodda 26 november, 2010

    Tack alla

    Ni har rätt. Bra att det blev diskussion och att journalister som skyndar förbi ett ämne inte får stå oemotsagda. Ibland är förenklingar bra, men det får inte bli missvisande. Jag ska formulera om det där.

    Hur en depression uppstår och hur signalsubstanserna då samverkar är inte helt entydigt, men det man vet är att en hämning av den mottagare som tar upp serotonin från nervsynapsen ger en bättre användning av serotoninet och det i sig gör vissa mindre nedstämda.
    SSRI-preparaten gör just det, stoppar upp upptaget.

    När det kommer till nedstämdhet är flera signalsubstanser och hormoner av betydelse, även som dopamin och noradrenalin. Det är också ett annat sätt att säga att någon mår apdåligt.

    Läs gärna mer här om forskningen på serotoninbrist och dess konsekvenser:

    Serotoninbrist kan ge diabetes hoss möss

    Spännande inlägg allihopa förövrigt och fortsätt gärna dela kunskaper och erfarenheter.

     

  • Av anonym 26 november, 2010

    orden föll fel
    Felet i dag är att man inte fokuserar på det friska hos en person. Det verkar mest som en rädsla för känslor. I checkfrågorna som inte alls går in på känslomässiga orsaker verkar det just som att man alinerar och problematiserar personen istället för att fokusera på att känna in vad för händelser och upplevelser som ligger till grund för dåligmåendet. Det har ju för mesta alltid en naturlig förklaring – inte en medicinsk. Det är inte så konstigt att reagera på saker som händer.

  • Av anonym 26 november, 2010

    Hanna Brodda skrev nog ett fel i sin artikel högst upp
    Hanna Brodda skrev nog ett fel i sin artikel högst upp: ”Fel att ge serotonin-hämmare till alla deprimerade”

    Hon skrev; ”(…) om patienten har en misstänkt depression, blir rekomendationen först ett så kallat SSRI-preparat. Det är den grupp av läkemedel som hämmar upptaget av serotonin i hjärnan. För mycket serotonin gör hjärnan ledsen, enkelt uttryckt”, skriver Hanna Brodda. Men det är ju fel!? Man blir inte ledsen av för mycket serotonin, däremot kanske speedad.

    Serotonin i sig är ju inte depressionsframkallande. Hade ju varit bra att googla på ”Serotonin” om man nu ska skriva en artikel i ämnet kan man tycka. Också svårt att ställa kritiska eller intelligenta frågor om man inte kan ämnet. Till inga motfrågor alls som t ex till det här nedan som läkaren Lars Häggström sa:

    ”Tre saker är viktiga att kartlägga för en läkare som har en misstänkt deprimerad patient framför sig, menar Häggström.

    1. Sjukdomshistorien och kanske en tidigare depression.

    2. Symptomen i dag.

    3. Skattningsskalor, hur illa det står till.”

    Vad man saknar i denna checklista över en patients nuläge är ordet ”varför”. Varför personen år dåligt och söker sig till psykiatrin, varför är personen i fråga ledsen. Det borde ju vara det viktigast kan man tycka. ”De säger att Jeppe super, men ingen frågar varför Jeppe super”.

    Mer relevant kans ju detta t ex vara, fast frågor ställda på ett mer förtroligt sätt förstås:

    1) Vad är det som hänt just nu? Vad har hänt tidigare.

    2) Hur känns det? Kan du beskriva?

    3) Varför tror du själv att du mår så här?

    och att man ställer frågor som mer söker förklaring, kanske finns en logisk förklaring. på en omöjlig situation. Att utgå från det friska, inte i en frisk persons liv istället för att från början

  • Av anonym 26 november, 2010

    Psykvården bör prioritera terapi – tyvärr gör den inte det!?
    Psykvården borde sköta sitt jobb på bästa sätt och erbjuda terapi först och främst . Tyvärr fungerar det inte som det borde. Nästan ingen erbjuds terapi idag trots tidigare reformer om att man ska prioritera det. Mediciner är kostsamt för samhället, och egentligen är det nog dyrare att sätta folk på livslång medicinering istället för ett par års terapi.

    Att man inte prioriterar terapi tyder på djup okunskap.

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3117&artikel=4186747

  • Av anonym 25 november, 2010

    Bipolär sjukdom är för det mesta en biverkning av SSRI prep
    Tyvärr har det blivit alldeles för vanligt med diagnosen Bipolär sjukdom för människor som börjat sin karriär inom psykovården med SSRI preparat.

    Därför orsaken till diagnosen är egentligen en biverkning av SSRI. Man kan få mani eller extrem upprymdhet av att intaga dessa preparat. Dock definieras det inte som en biverkning.

    Anmärkningsbart förstås, eftersom förklaringen till att det kan gå snett med medicinen är ganska uppenbar. Vem tar ansvar för det? Ingen tydligen, varken läkare eller företagen som gör dem.

    SSRI fungerar ju så att de blockerar hjärnans normala serotoninproduktion vilket gör att hjärnan känner av att det inte ”kommer fram” nåt serotonin, att det inte finns tillräckligt…producerar, ja massproducerar hjärnan det saknade ämnet serotonin. Det blir som ett skyfall av serotonin – kort sagt en överdos.

    Hjärnan/kroppen reglerar det själv, vilket ju också pekar på att den egna regeleringen fungerar. Så med andra ord verkar det som att de patienter som har en normal regelering från början – får just dessa biverkningar just för att allt funkar som det ska.
    felet var att de feldioagnosticerats och skulle aldrig givits SSRI från början.

    Men istället får de en psykiatrisk diagnos: ”Bipolär sjukdom” och ordnineras att medicinera resten av livet.

    Eftersom man inte kollar om en patient verkligen har serotoninbrist innan man så slarvigt och slentrianmässigt ordinerar denna medicin ökar följdaktligen diagnosen Bipolär ravinartat just nu. Men ingen frågar sig varför?

    En vanlig orsak till att bli erbjuden SSRI preparat är t ex sorg. Om en nära anhörig har dött erbjuds man SSRI. Om man är deppig och tycker att livet saknar mening..då ordineras man SSRI. Det är få läkare (beroende på mottagning) som ordinerar terapi och samtal istället. Eller andra saker som kan vara till stor nytta beroende på vad problemet en person har. Så tillstånd som inte blr betecknas som sjuka utan som har förklarliga orsaker frå SSRI olyckligtvis nog. Det bygger helt på okunskap.

    Om 50 år kommer man skaka på huvudet åt hur korkade psykvården fungerat.

  • Av anonym 25 november, 2010

    Till Uffe- orsaken =barndomsupplevelse inte kemiskt orsak
    Jag tycker ditt problem låter som ett tydligt känslomässigt problem med rötter och tydlig orsak i din barndom – inte kemiskt. Terapi skulle vara mycket mer effektivt sätt för dig att få ordning på ditt liv och dina känlsor.
    Kräv rätt hjälp av samhället!
    Medicinerna löser inte dina essa konkreta problem du har, de bara dömpar dina aggressiva känslor men går ej till botten med orsakerna till varför du känner som du känner.

  • Av anonym 29 april, 2010

    Det står fel om serotonin i texten
    SSRI är serotoninhämmare, men det innebär om man tar det att serotinet ökar vid medicinering. Lite förenklat förklarat så producerar hjärnan MER serotonin pga av att SSRI preparatet hindrar återkopplingen. Så man ökar indirekt serotoninet i hjärnan med det. Hur det påverkar alla delar av hjärnan vet man inte och man rekomenderar försiktighet i utskrivningen av den typen av medicin numera. Speciellt till barn och ungdom.

  • Av anonym 29 april, 2010

    INGET MYSTISKT utan en del av livet och ens utveckling
    Herregud vilken mystifiering.
    Låter som man skriver om en främmande art, ett släkte man observerar med lupp och inte riktigt förstår sig på.
    Det hela låter känslomässigt outvecklat milt sagt.

    Alla som blir deprimerande har en orsak.Är man ledsen finns det en orsak. Ju mindre kontakt med sina känslor man har desto otydligare kanske orsaken verkar. Men det finns alltid en eller flera orsaker i ens liv som gör att man blir deprimerad.

    Man behöver då hjälp konkret med att ta reda på varför och att bearbeta händelser eller förändra saker i ens liv för att må bättre. Det låter enkelt men kan kännas omöjligt och därför kan man behöva hjälp av en ”coach” eller klok person som kan hjälpa en lära känna sig själv och sina känslor bättre. Eller bara hjälp att tala om det som känns svårt.

    Men det kan även vara medicinska som t ex underfunktion på sköldkörteln eller B12 brist. Så den typen av blodprover och tester måste tas till att börja med för att uteluta fysisk sjukdom.

  • Av uffe 6 mars, 2010

    hjälp
    vill bara tala om att jag är en man skrev fel

  • Av uffe 6 mars, 2010

    hjälp
    hej jag har ätit sertralin i 1,5 år nu jag äter 100g varje dag men mitt humör svajar väldigt mycket nu jag har varit nykter i 3,5 år nu har varit alkoholist förut har haft en väldigt svår barndom med en pappa som först o främst som jag har fått reda på när jag var vuxen att han sparkade mig i huvudet när jag var så jag kröp på golvet o när jag fick reda på det så har jag haft jättemycket ilska inom mig har även det idag lite grann men betydligt bättre än för 3 år sen jag har gått en art utbildning med o den har hjälpt mig mycket men jag mår väldigt dåligt efter sen jag har haft humörsvängningar finns det nån annan medicin som kanske skulle passa mig bättre mvh uffe

  • Jag hade depression av den
    Jag hade depression av den orkeslösa sorten och fick flera olika sorters serotoninåterupptagningshämmande läkemedel. KOmmer inte ihåg vad de hette men de hjälpte inte mig ett dugg. Jag fick bara enormt mycket biverkningar och mådde ännu sämre än utan medicin. Detta var för mer än tio år sedan så det kanske var någon typ som inte finns längre. Förhoppningsvis.

Comments are closed.