Självskadande unga får hemhjälp

 Ett barn eller en tonåring som skadar sig själv kan vara förödande för hela familjen. Som förälder kan man känna sig maktlös och som ungdom kan det vara svårt att prata med någon vuxen om varför man mår dåligt.

Tyvärr är traditionella behandlingar för att hjälpa dessa ungdomar och familjer inte alltid tillräckliga. Det menar Socialpsykiatriska behandlingsteamet vid Akademiska sjukhuset.

Uppsala har de satsat på ett mobilt team som ska kunna stötta familjer som genomgår en allvarlig kris i hemmet i stället.

– Ett ungdomsproblem kan vara ett resultat av dysfunktionella relationer i familjen. Självskadebeteendet kan ses som ett sätt att hantera och reglera starka känslor och kan betraktas som en svårighet eller oförmåga att uttrycka sig på ett mer ändamålsenligt och funktionellet sätt. Att då placera utanför familjen många gånger långt hemifrån och där man blir berövad sitt kontext är endast en temporär lösning och ett ensidigt sätt att tänka och se på problem och psykisk ohälsa, säger Lars-Gunnar Eriksson och utvecklar:

– Om ungdomen kanske får nya perspektiv och kunskaper och hjälp på ett behandlingshem och sedan kommer tillbaka till den vanliga miljön som inte har fått någon nya insikter eller hjälp så är utsikterna inte så goda att det ska gå bra. Risken är att personen då upprepar gamla beteenden då situationer i miljön stimulerar till det. Då är man kanske tillbaka på ruta ett som föranledde själva placeringen.

Erfarenheter både i Sverige och utomlands visar enligt Lars-Gunnar Eriksson att behandling i hemmiljö ger bättre resultat långsiktigt än om ungdomarna skulle placerats på institution.
Teamet stöttar varje år mellan 40-50 familjer. Två personer arbetar med en familj under tre månaders tid. Behandlingen vänder sig till tonåringen med självskadebeteende men också till föräldrarna.

– Det är viktigt att föräldrarna är med då vi ser ungdomens ”uppvisade” problem som ett uttryck för ett familjeproblem. Vi behandlar och vänder oss till hela familjen utifrån tanken om att de alla behöver hjälp att hantera den kris dom befinner i när det förekommer problem av den här arten. Alla behöver hjälp att hantera det svåra för att kunna hjälpa varandra och att komma vidare, säger Lars-Gunnar Eriksson.

Teamet arbetar efter en egen metod, IKB, som står för intensiv kontextuell behandling av självskada. Målet med behandlingen är att konkurrera ut självskadebeteende med andra beteenden men också att förbättra relationerna och kommunikationsförmågan i familjen.

– Vi arbetar tätt med övriga aktörer som skola, Bup, Socialtjänst och så vidare. Det speciella är att vi har ett individ, familj och kontextuellt perspektiv där utgångspunkten och tanken är att varje människa har unika och individuella behov och är beroende av sin familj och påverkas av det kontextuella sammanhang den befinner sig i och har befunnit sig i fram tills nu.

Om ungdomarna använder läkemedel beror enligt Lars-Gunnar Eriksson på om de är remitterade från socialtjänsten eller om de kommer via Bup.

– När det är socialtjänstärenden så har de inte några mediciner och när det är från Bup så har de oftast blivit insatta på antideprissiva läkemedel. Ungdomarna kan också ha fått stämningsreglerande läkemedel och dessutom kan några patienter vara under utredning för ADHD eller ha diagnos och läkemedel för det, det vill säga centralstimulantia, typ concerta eller liknade, säger Lars-Gunnar Eriksson.

Andra exempel på läkemedel som används är Lamotrigin (stämningstabiliserande vid bipolär problematik), Strattera (vid ADHD) samt T. Flouxetin (depression). 

Ofta trappar man ned på läkemedel under behandlingen gång.

– När vi kommer längre in i behandlingens fas så brukar det lugna sig vad gäller symtom och när stabilitet råder så brukar behovet av läkemedel minska betydligt och därefter helt sättas ut.

– Det är viktigt att påpeka att det inte förekommer så mycket läkemedel då det är unga människor som är stadda i utveckling och man bör vara försiktig med att börja för tidigt. 

Satsningen görs i samarbete med Bup och Socialtjänsten och finansieras av landstingen och kommunerna i Uppsala län.