8 kommentarer

• Av Anne-Sofie 7 mars, 2011

  Hallå <3
  .
  Ni ska bara veta vad jag uppskattar
  responsen från er <3

  Det ger mig kraft & energi.

  BAMSEKRAMAR 🙂
• Av Anonym 6 mars, 2011

  Ett steg i taget…
  Tack Ann-Sofie för att du orkat med allt detta för oss sköldkörtelsjuka samtidigt som du kämpat så oerhört med din hälsa. Så ovärderligt!! Du är på väg nu mot en bättre hälsa och även om det blir en guppig resa så ge aldrig upp. Ta ett steg i taget. Du är värd att må som allra bäst! Tvivla aldrig på det!

  Kramar till dig!!
• Av Anonym 6 mars, 2011

  Helt rätt…
  Så är det faktiskt! Kan bara ta en sån sak som migrän när du inte har det kan du inte beskriva hur fruktansvärt det är! Tror att det är en försvarsmekanism för annars skulle man inte stå ut…
  Marie
• Av Anonym 6 mars, 2011

  Marie …
  … har helt klart för sig – att anteckna hur man mår är mycket bra. För har du en bra dag när du är hos läkaren kan du inte förklara hur jävligt det är när det är jävligt. Du tror inte ett ord på vad jag säger nu, men det är så. Man glömmer faktiskt hur botten känns när man börjar komma upp och det är viktigt att läkaren får del av dina anteckningar.
• Av Anonym 6 mars, 2011

  Jag vet…
  Vet precis hur det känns när man äntligen fått medicin. tyvärr går det upp och ner länge och för min del gör inflammationen att det ibland går över till hyper och det är värre… Drömmer också fortfarande om att imorgon är det nog bättre! Anteckna noga hur du mår så du kan gå tillbaka och kolla när du sen tycker att du inte blivit bättre. Ofta glömmer man annars hur det var! Så simma lugnt och ta vara på de små små stunderna. Kram Marie
• Av Anne-Sofie 6 mars, 2011

  Tusen tack <3
  .
  Va goa ni är som skriver 🙂
  Jag VET ju egentligen att jag ska
  ha tålamod men kan inte hjälpa att
  när jag nu ÄNTLIGEN fått diagnos +
  medicinering så drömmer jag om att
  bli frisk på ett kick. Hmmmm

  Men jag får väl lugna mig & låta
  det ta den tid det tar.
  BARA DET GÅR FORT!!!!!! 😉

  Kram på er
• Av Anonym 6 mars, 2011

  Levaxin …
  … är inte undergörande, men det är ett steg på vägen.

  Jag tillhör dem som kände effekt redan efter första pillret. Å det var en halv 25-milligrammare. Men bakslagen var många, väldigt många. En halv 25-are skulle jag äta enligt FHV tills jag fick komma till en specialist någon vecka senare. Denna höjde till 25 och så återbesök för provtagning efter ett par månader och de var bra och sedan återbesök efter ett år. Jag stod ut fyra månader och sedan tjatade jag mig till ett halvårsbesök. Dosen höjdes då till 50. Hade jag inte tjatat hade jag stått och stampat på 25 i ett år och det hade varit förödande för mig.

  Men oavsett vad så hade jag klara problem under de år jag åt Levaxin – bättre med tillägget av Liothyronin, men jag var absolut inte normal. Långt i från. Låååångt!

  Tålamod är dessvärre det man måste vara utrustad med som sköldpadda. Det finns inte så många genvägar. Din kropp har varit i obalans länge och nu när den äntligen får Levaxin så vet den inte hur den ska bete sig. Om det är till någon hjälp så kan jag säga att bättre blir det. Du kommer ändå att drabbas av stora dippar med ojämna mellanrum, då gäller det att härda ut dem, men det blir bättre med tiden trots allt.
• Av Anonym 6 mars, 2011

  Otålig!
  Tyvärr Anne-Sofie, otålig får du inte vara! Det tar lång tid och du måste ta det försiktigt även om man gärna vill höja. Försök vara nöjd med att du påbörjat medicinering och det kommer att väldigt mycket upp och ner. Så ta det lugnt! Kram Marie

Comments are closed.