För några år sedan fick jag diagnosen Aspergers Syndrom, AS, som också heter Autism Spektrum Tillstånd, eller bara Autismspektrum. Går igenom det som Gunnel Norrö kallat för "diagnosbearbetning". Tycker att hennes beskrivning är bra. Att få eller ha en diagnos är något mitt emellan en hobby och ett arbete. Ett hårt slit, när man hamnat i en situation som man inte begriper sig på, t ex fått sparken från ett arbete eller blivit osams med någon partner eller kamrat som man känt i flera år. Men där man plötsligt "passerat gränsen".

För några år sedan fick jag diagnosen Aspergers Syndrom, AS, som också heter Autism Spektrum Tillstånd, eller bara Autismspektrum. Går igenom det som Gunnel Norrö kallat för "diagnosbearbetning". Tycker att hennes beskrivning är bra. Att få eller ha en diagnos är något mitt emellan en hobby och ett arbete. Ett hårt slit, när man hamnat i en situation som man inte begriper sig på, t ex fått sparken från ett arbete eller blivit osams med någon partner eller kamrat som man känt i flera år. Men där man plötsligt "passerat gränsen". Har skrivit en bok om min diagnos, eller det som jag trodde, då var min diagnos, som då kallades "Schizoid Personlighetsstörning", men som idag brukar övergå till diagnoserna AS eller AST.

 Den boken fick titeln "Som man skrattar får man ligga", därför att man ibland skrattar åt fel saker eller vid fel tillfälle.

 Skrev så en roman, som fick titeln "Ödets Ironi". Den blev inte heller uppskattad, kanske därför att jag försökte vara ironisk över allvarliga ämnen.

 Ett av mina bestående problem har varit att jag har blivit så trött på eftermiddagarna. Skulle gärna rösta på förslaget att införa sömnstunder på eftermiddagen, typ "sièsta". Som man har i Sydeuropa.

 Ser mitt "kall" eller "uppdrag i tillvaron", eller "Livets Mening" som att filosofera. Inte som man gör på Stockholms Universitet, som mest verkar roa varandra med "omvänd logik", dvs att man först kommer på det rätta svaret, sedan försöker argumentera för det.

 Min favoritbok i ämnet är Michael Endes "Den Oändliga Historien". En fantasy-bok om landet Fantásien, som långsamt håller på att tyna bort och försvinna. Med allt av fantasi som försvinner då man ständigt åberopar " - Realism!"

 Men, tillbaka till sömnen. Läste just Kate McCanns bok om hennes dotter Madeleine, och hon och hennes man använder uttrycket "vänder på varje sten", för att finna deras dotter eller information om vart hon har tagit vägen. Det uttrycket vill jag också använda när jag beskriver hur jag försökt att komma rätta med min "sömnbalans". Kommer lätt in i ett tillstånd av övertrötthet och ett näst intill maniskt tillstånd, innan jag kan komma till ro och somna.

 Just nu använder jag ett s k "kedjetäcke". Det väger tio kilo allt som allt och fungerar ganska bra. Men långt ifrån alltid.

 Har testat de flesta av naturmedel, naturläkemedel, receptfria och receptbelagda mediciner. Har också testat, Chi Neng Qi Gong, akupunktur, medveten närvaro, självhypnos med Praesto, avslappning, avspänning, meditation som t ex Za-Zen, Yoga Nidra, Uneståhls olika kassettband och CD-skivor, avslappningsmusik och svalt i rummet och allt ljus dämpat.

 Har alltså inte svårt för att somna, men för att sova en hel natt i ett sträck. Utan att vakna trött för att försöka somna igen senare på dagen.

 Nu har jag nått fram till det stadiet då jag har börjat testa så kallade "nätdroger" eller "RC-droger". De har en fördel framför många av de andra medicinerna och drogerna: de fungerar!

 Enligt definitionen av "narkotika" i Sverige så är det att det antingen ger ett rus, eller att det är beroendeframkallande. Både och finns naturligtvis också som alternativ.

 Men tänk på själva ordet: narkotika. Samma ord som i "narkos", som betyder "sömn". Att sova kan väl inte vara något "rus", eller?

 Har försökt att tala om det här med alla tänkbara personer inom både somatiken och psykiatrin. Inom somatiken är svaret enkelt. det är en fråga för psykiatrin, eftersom jag redan har en diagnos och andra psykofarmaka.  Läkaren inom somatik vågade inte skriva ut några sömnmedel åt mig, eftersom hon inte visste hur de skulle fungera tillsammans med den andra psykofarmakan. Helt logiskt, men, inte hjälpte det mig nått!

 Så, det konstiga är att både läkare, psykiatriker, psykologer och arbetsterapeuter hellre "överlåter mig" till det man kan finna på nätet, än att de sätter sig ner och allvarligt funderar över hur jag ska kunna få en bättre sömn.

 Trots att läkarna har mina journaler, så börjar de med att fråga ut mig om sådant de redan kan läsa om i journalen. Jag har betalat för den tiden! Skattebetalarna har betalat för den tiden! Men läkarna verkar helt nöjda med sitt resultat när de har kommti fram till att de inte kan finna en lösning.

 Med mitt exempel och många andras exempel, är det självklart att allt fler människor misstror psykiatrin, somatiken och sjukvården. Liksom när missnöjda patienter förr sökte sig till hälsokostaffärer, kotknackare och scharlataner, hamnar man istället på sidor på nätet som inte lovar annat än att det man tar fungerar mot det man har som besvär.

 Och det läkarna gör, när de får reda på det, är att säga:

" - Vi kan bara säga att du inte ska köpa sådant på nätet."

 Men i övrigt verkar de inte se sitt ansvar i saken.