När Arvid Carlsson fick höra om Ulrika Sandén blev han nyfiken på hennes upplevelser.

Läs om Ulrika Sandéns resa efter hjärntumören.

Hon fick hjärntumör, opererades och har sedan provat sig fram tillsammans med sjukvårdens personal för att hitta bästa behandlingen. Efter tumören, eller operationen, har flera symptom tillkommit. Hon drabbades bland annat periodvis av svår minnesförlust, hjärntrötthet och en form av Parkinson.

– Hon hade turen att komma till en mycket duktig läkare, Per Odin, tillsammans har de mycket försiktigt hittat rätt läkemedel och sedan måttfulla höjningar, förklarar Arvid Carlsson.

Arvid Carlsson fick Nobelpriset i medicin 2000. Hans viktiga upptäckter kring hjärnans signalsubstanser har resulterat i flera behandlingarm, bland annat Levodopa, och ökad kunskap kring samspelet mellan kroppens rörelser och psyke.

– Det är ett kolossalt komplicerat samband, som en orkester som måste spelas i harmoni. För mycket eller för lite av någon del, om det är serotonin och dopamin, förstör allting, säger han.

För Ulrika Sandén har resan efter hjärntumören varit tuff. Den period hon mådde som bäst började hon träna, periodvis väldigt mycket. Hon löptränade dagligen med en bra tid på maraton som målbild. Efter en tid kom hjärntröttheten tillbaka och hon fick återigen sämre minne.

Kan det ha blivit för mycket träning?

– Ja, det är inte alls omöjligt. Överansträngning, eller uttröttning av dopaminsystemet under lång tid, som det blir vid hård träning, är inte alls bra, säger Arvid Carlsson. Lagom av allt ska det vara.

Träna är väl ändå bra? Eller kanske dans eller något?

–  Ja, inte bara dans, sång, musik och motion utan allt som gör livet rikare har säkert positiv betydelse. Inte minst sociala kontakter, även med sällskapsdjur, säger Arvid Carlsson.

I perioder blir Ulrika Sandén bättre och andra perioder sämre, delvis beroende på behandling, men det finns inte alltid någon tydlig koppling. Vad det är som händer i hjärnan efter en skada är individuellt men några nya hjärnceller får man inte.

– Nej, det är ett missförstånd som framförts med väldig energi, men det är inte sant. Nervceller i hjärnan måste vi vara försiktiga med. Har de blivit förstörda kommer de inte igen. Det vi har sett är att hjärnans nervceller som är kvar har en fantastisk förmåga att anpassa sig och göra det bästa möjliga av situationen efter en skada. Det växer utskott och nya banor mellan cellerna som, det som ger hjärnans plasticitet.

Arvid Carlsson är 94 år, men han blir ivrig som en liten pojke på julafton när han pratar om hjärnans möjligheter. Just nu jobbar Carlsson på en ny medicin som ska kunna stabilisera dopaminnivåerna, både upp och ner. En möjlig lösning för människor med hjärnskador, bland annat för stroke-patienter, som ofta har problem med oregerliga signalsubstanser.

Läs mer om Ulrika Sandéns resa efter hjärntumören.