Många kvinnor, var tionde närmare bestämt, drabbas förr eller senare av bröstcancer. De flesta går det bra för, men behandlinge är tuff och oron kan fortsätta under lång tid. För kvinnor med hemmavarande barn är oron för barnen en svår börda. Forskaren Karin Stinesen Kollberg vid Sahlgrenska akademin har låtit bröstcancerbehandlade kvinnor komma till tals om behandlingsperioden.

– Behandlingen kan orsaka biverkningar som påverkar kvinnornas psykosociala hälsa under lång tid. När allt fler kvinnor överlever bröstcancer blir livskvaliteten en viktigare fråga, säger Karin Stinesen Kollberg i ett pressmeddelande.

 Den kirurgiska och medicintekniska bröstcancervåren har utvecklats kraftigt och idag behandlas bröstcancer med god framgång. Men för de drabbade kvinnorna handlar det inte enbart om att överleva, utan också om hur man mår som överlevande. I sin avhandling låter Karin Stinesen Kollberg 313 kvinnor med bröstcancer beskriva sin upplevda livskvalitet och sitt behov av stöd. Avhandlingen visar att oron för de egna barnen är den faktor som starkast påverkar det psykologiska välbefinnandet det första året efter diagnosen.

Karin Stinesen Kollbergs hoppas att hennes forskning ska bidra till en mer effektiv rehabilitering. Konkret föreslår avhandlingen att kvinnor så snart som möjligt efter diagnos får träffa en psykolog eller kurator, och att särskild uppmärksamhet då riktas till mödrars oro för de egna barnen men även till den oro som förknippas med cellgiftsbehandling.

Bättre information om vad behandling med cellgifter innebär i ett tidigare skede, efterfrågar också många kvinnor i visar avhandlingen.

Avhandlingen "Psykosociala behandlingsbehov efter en bröstcancer" försvaras den 21 mars vid Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs universitet.