1. Läkemedelsbehandling

Två olika sorters läkemedel används vid överaktiv sköldkörtel. Dels betablockerare som minskar symptomen som darrningar, hjärtklappning och sänker pulsen. Och sedan finns det tyreostatika som behandlar sjukdomen och minskar sköldkörtelns produktion av hormon.

Läkemedel används om man har giftstruma, som toxisk diffus struma och toxisk nodös struma, men har ingen effekt om man har en inflammation i sköldkörteln, så kallad tyreoidit.

Det finns två typer av tyreostatika; tiamazol och propyltiouracil.

Det finns två sätt att behandla med tyreostatika. Vilken som passar bäst bedömer läkaren, men fråga gärna hur bedömningen görs i ditt fall. Det beror bland annat på hur dina värden ser ut.

a) Den ena modellen går ut på att man tar så mycket tyreostatika att den egna produktionen av sköldkörtelhormon stoppas helt. Därefter får man ett tillskott av konstgjort hormon, levotyroxin, för att hålla sköldkörtelhormonet på en lämplig nivå i blodet.

b) Den andra modellen går ut på att man tar en lägre dos tyreostatika så att nivån av sköldkörtelhormon blir lagom.

Redan efter två till fyra veckor brukar man känna sig friskare och ha bättre blodprover.

Betoablockerare används för att mildra symptomen och minska slitaget på kroppen som sker på grund av den stress som kroppen utsätts för vid överproduktion av sköldkörtelhormon.

2. Operation

Under operationen tar kirurgen bort en del av sköldkörteln på varje sida. Operation är lämplig om man har en förstorad sköldkörtel och om man som ung får ett återfall efter läkemedelsbehandling.

3. Strålning

Ges oftare till äldre personer.

1. Behandlingen är enkel och risken för komplikationer är liten. Man behöver inte läggas in på sjukhus. Efter uträkning av lämplig dos, med hänsyn till labsvar och körtelns storlek, får man i form av en kapsel eller lite vätska via munnen inta en viss mängd radioaktivt jod. Nästan allt detta jod tas upp just i sköldkörteln.
2. Under en viss tid strålar detta på cellerna i körteln, som då dör. Man försöker beräkna dosen så att en lagom mängd av cellerna i körteln dör så att bildningen av sköldkörtelhormon blir lagom, normal. Inte så sällan blir dosen i underkant så att behandlingen får upprepas efter en till två månader.
3. Ibland blir det för mycket så att den fortsatta bildningen av hormon blir för låg. Då får man ersätta detta med en lagom dos hormon i tablettform. Tabletten brukar heta Levaxin. Det blir då nästan alltid en livslång fortsatt medicinering.

Full effekt av radiojodbehandlingen ser man först efter två till tre månader.

Tidigare var man lite tveksam till att ge radiojodbehandling till yngre kvinnor, om de planerade att skaffa barn. Nu känner man sig så pass säker på att radiojodbehandlingen inte innebär någon risk för framtida graviditeter att man på de flesta ställen ger den även till kvinnor som planerar att skaffa barn. Dock aldrig under pågående graviditet.

Källa: 1177 och deras expert Anders Hernborg, Läkare, specialist i allmänmedicin.

Behandlingstiden om man lider av hypertyreos, eller toxisk diffus struma, är ofta ett till ett och ett halvt år. Efter den tiden har sjukdomen i allmänhet läkt eller så har man börjat med annan behandling såsom radiojod eller operation för att minska överproduktionen av hormoner. Oavsett vilken behandling man fått blir de flesta varaktigt friska utan återfall.

Glöm inte att vila! Så här är reglerna för sjukskrivning:

Professor Erns Nyström skriver läkarnas egen informationssajt Internetmedicin om vikten av återhämtning. De flesta unga och medelålders patienter som får diagnosen hypertyreos är mycket utarbetade och stressade. Vill patienten inte vara hemma är en halvtidssjukskrivning ett alternativ, skriver han. Enligt Försäkringskassans rekommendationer kan en nydiagnsotiserad patient vara heltidssjukskriven i fyra veckor. Sedan ska en ny bedömning göras.

Läs mer: Symptom på hypertyreos

Källor: 1177, Vårdguiden, Fass, Internetmedicin och Läkemedelsboken om tyroideasjukdomar