skoldkortelcase450

Hon hade prövat allt, yoga, bettskena, terapi och sjukgymnastik. Efter ett års sjukskrivning fick Malin diagnosen hypotyreos. "Jag är bara tacksam i dag", säger hon.

Efter lång tids sjukskrivning på grund av trötthet och värk blev Malin av med jobbet som lärare. Nu har hon fått medicin och livet har blivit normalt igen.

- Jag är inte arg på sjukvården längre, bara lycklig för att jag tillslut fått hjälp, säger hon till Dina mediciner.

Malins berättelse är inte unik. En svår graviditet slutade med långvarig värk bäckenet och Malin gick länge till sjukgymnast. Tröttheten försökte hon bota med mer och mer sömn, men stressen förstörde sömnen och när det var som värst bet Malin sönder två bettskenor. Hon höll på med yoga och gick till terapeut för att lära sig att leva med bäcken-smärtan. Vårdcentralen gav flera förklaringar till varför hon mådde som hon mådde men ingen hittade grundproblemet.

- Jag ringde faktiskt upp Wikland, vilken fantastisk farbror, jag läste om honom på nätet och tänkte att han visste mycket om trötthet.

Doktor Bo Wikland har för länge sedan passerat pensionsåldern, men jobbar fortfarande. Läs mer om Bo Wikland här. Han hade tagit emot Malin nästa dag och Malin berättar att han, precis som hon, misstänkte att sköldkörteln inte gjorde sitt jobb.

För att utreda sköldkörteln tog han fler prover än de som vårdcentralen gjort. Istället för att bara avläsa hormonnivåerna i blodet, TSH-värdet, fick Malin genomgå en så kallad finnålspunktuation. Eller biopsi, som det också kallas. Ett litet prov som tas direkt i halsen i sköldkörteln.

Under nästan ett år hade Malin varit sjukskriven på grund av sin ryggvärk. Hennes graviditet var svår och nu tror hon att också det berodde på hennes sköldkörtel. I dag har hon ett nytt jobb som forskningsassistent, men hon vill inte att hennes nya arbetsgivare ska känna till hennes sjukdomshistoria.

- Det går inte att ha en sådan här grej i bagaget, arbetsmarknaden är för tuff för det. Jag var väldigt sjuk då, men jag vill inte att någon ska tro att jag är en ”sådan” som är sjuklig av mig, det är jag absolut inte!

Nu medicinerar Malin med sköldkörtelhormon som finns i Levaxin, hon tar 50 mg om dagen, och har redan blivit bättre.

- Jag älskade mitt jobb som lärare, men det var för tufft med min sjukdom. Nu har jag ett lugnare jobb och jag trivs fantastiskt bra. Det var jobbigt att det tog så lång tid att komma till rätta med allt, men jag känner mig absolut inte bitter för det. Tvärtom. Bara positiv.

Fotnot: Malin heter egentligen något annat.

Av Dina mediciner
27 oktober, 2010

21 kommentarer

  • Av anonym 12 juni, 2016

    Rätt ålder.
    Hopas du fåt hjälp. Om inte kolla ip muskelreumatism. Symptomen påminner om det och du har åldern inne.

  • giftstruma
    jag är 33 årig tjej som just fått diagnostiserad gift struma. Har mått psykiskt dåligt sen min mamma gick bort 2003,har ätit antidepresiva osv osv. Men innan jag fick konstaterat giftstruma alla år som gått å all värk. Har i alla år haft sån värk i nacken att jag spytt ,häftiga migrän anfall,extrem trötthet,ångest depressioner ,ja jag skulle kunna fortsätta . Jag är så glad att dom äntligen kom fram till felet varför och att jag fick en läkare som inte noncha en. Men medaljen har en baksida fortsatt. Jag har tappat så mycket i vikt att min kropp tänkte säga upp sig och jag har varit och läst och sökt om trådar på google just hur lång återhämntnings tid som behövs. Min läkare sa i veckan med dom värdena jag hade så minst ett år. Jag vill inget hellre leva normalt men jag ,ärligt talat blir helt slut om jag tar en promenad som är längre än tio minutet,å inte nog med det så ägee jag en häst men detta förstått att det inte ä aktuellt att hålla på med i nuläget. Är det någon som varit eller har det som jag?

  • Av gluten? 5 december, 2012

    Det du beskriver påminner om
    Det du beskriver påminner om det jag upplevde för många år sedan. Det tog tid, men till slut upptäcktes det att jag var glutenintolerant. Kanske värt att kolla upp?

  • Av Anonym 13 februari, 2012

    Underfunktion
    Sköldkörtelsjukdomen har många olika symtom beroende om det är en över- eller underfunktion i sköldkörteln. Ibland kan sjukdomen påminna mycket om depression.

    Min underfunktion har i regel följande symtom; Ovanligt frusen, onormalt trött, viktökning, orkeslös intill seg och samtidigt väldigt irriterad samtidigt jätteledsen och glömsk. När sjukdomen fick mig till läkare för 10 år sedan hade jag dubbelseende. Min tidigare läkare var speciallist på området, anade oråd och efter en del prov kunde man konstatera underfunktion och anledningen var en infektion som jag gått och dragits med utan att den läkts ut. Lösning blev att äta Levaxin resten av livet dvs anpassa kvoten till rätt gram under några år. Har varit på nytt till en annan specialläkare, nu äter jag 825 mg/vecka och mår hyfsat även om jag börjar ana oråd igen.

    Svårigheten är ju trots allt att veta själv om det är Sköldkörteln som spökar eller om det är något helt annan symtom. Möjligen har läkarna exakt samma problem. För där måste jag nog tyvärr säga att det är spridda skurar i läkarvården.

  • Av anonym 10 december, 2011

    Vill ha livet tillbaka!
    Är en ung tjej på 32 år som kännt mig sjuk sen jag var ca 22 år. Alltså tio bortkastade år känns det som. Det började med trötthet och ledvärk i fötterna. En sån värk som gjorde att jag inte kunde gå till slut. Jag förlorade till slut mitt arbete eftersom jag inte fick vara sjukskriven längre och läkarna inte hittade något fel på mina fötter. Jag fick byta till ett sittande jobb. Men tröttheten fanns där hela tiden. Är en aktiv tjej som annars älskar att bygga, snickra, inreda och härja för fullt, men tröttheten och värken tog över. Jag har svårt att bli gravid. När jag väl blev det så fick jag missfall. Har inte kunnat bli gravid efter det. Fick plötsligt problem med magen och blev inlagd för infektion i tarmen. Tröttheten blev värre och värre och värken likaså i fötterna. Till slut blev jag sk utbränd. Gav upp att försöka hitta en läkare som kunde hjälpa mig med värken i fötterna. Är stressad i hela kroppen sen ca 5 år tillbaka och tappat modet. Ingen läkare lyssnar eller försöker göra något åt saken utan säger bara att jag är deprimerad. Varför då? Jag har allt jag behöver. Jag är lyckligt gift. jag vill bara må bra och orka göra nåt här i livet. Ibland går jag ner mig så totalt i någon slags stressrelsaterad utmattning att jag bli liggandes med ångest och oro och känner att jag vill ge upp.
    Till för någon dag sen. Det kom en vän som berättade om hans och hans döttrars problem med sköldkörteln. Jag slog upp detta problem på nätet och förstod att det måste vara det som är mitt bekymmer. Jag har nästan alla symtom på det. Nu har jag sökt läkarvård, men min läkare nonchalerar bara mig. Vart söker man sig i skåne för att få proffetionell hjälp?

  • Av Anne-Sofie 29 juni, 2011

    Hej Florens <3
    .
    Vart i landet bor du?

    Kram Anne-Sofie

  • Av anonymFlorence 28 juni, 2011

    Trött på att vara trött.
    Har haft diagnosen hypothyreos, sedan 1989 och behandlats med Levaxin. Jag reagerade kraftigt initialt, men blev så småningom bättre. Har nu sedan ca 6 år, blivit tröttare och initiativlös. Har smärtor i framför allt höft och benmuskulatur. Mina värden sägs vara normala, men jag mår alltså långt från normalt. Jag har besökt endokrinolog för att få prova Armour Thyroid, men blev närmast hånad för detta. Mina symptom är verkliga, till vem skall jag vända mig för att få hjälp? Jag är 76 och vill ha en bättre livskvalitet, som det nu är, rinner dagarna bara bort. HJÄLP!

  • Av anonym 13 maj, 2011

    Jag har varit kroniskt trött
    Jag har varit kroniskt trött sedan min sista graviditet. Det är 17 år sedan. Ingen absolut ingen har lyssnat. Förens jag kom till en Specialist i Edokrinologi. Han har nog gjort alla tester man kan. neurologiska som visade att mina muskler var påverkade. Hals kirurg som ansåg att kom igen om 10 år när den har blivit större din sköldkörtel. Ja ja sagt och gjort alla prover var normala utom mina antikroppar. Efter finnålsbiopsi så kom han fram till att jag skall äta 50mg levaxin. Jippie jag har fått mitt liv tillbaka. Och jag har inte mått såhär bra sedan jag var 22år. Är nu 40. Kämpa och byt läkare. Det finns bra och lyssnande läkare oxå i detta avlånga land. Men de är djävligt svåra att hitta. Kräv alltid att de tar antikroppar för struma. Ge aldrig upp även om det känns som ni blir motarbetade.. tillslut så får man livet åter. sen skall alla läkare skämmas för hur illa behandlade vi struma patienter blir. Skämmes på er hela läkarkåren som inte tar detta problem på fullaste allvar!

  • Av Mia 11 maj, 2011

    Svenska sjukvårdens inkompetens
    Har varit oerhört trött i hela mitt liv. Föddes trött. Men jag är frisk, har läkarna sagt och stämplade mig därmed som deprimerad och gav mig antidepressiva samt lugnande för ångesten. Det trodde jag också,att det var normalt att vara så trött, så jag förstod inte hur andra kunde orka så mycket eftersom jag antog de var lika trötta som mig.

    Nu, vid 37 års ålder, har en husläkare tagit prov på min ämnesomsättning och den visade sig vara SKYHÖG. Efter 37 år då jag har sovit bort mitt liv och inga jobb, praktiker, arbetspraktiker, kurser eller studier fungerat..NU har de tagit ett prov på sköldkörteln. Halva mitt liv är borta p.g.a. den svenska sjukvårdens inkompetens. Arg? Nej. Snarare rasande!

  • Av Madde 4 maj, 2011

    Känner igen mig så mycket i
    Känner igen mig så mycket i detta, har också varit sjuk i över tio år nu, läkarna tycker att jag nog lider av djup depression och ångest. Men jag är hur glad och positiv somhelst, och då blir man misstrodd av alla andra.

    Hur kan en läkare, som dessutom vet att jag har hypotyreos,titta på mig och säga att jag nog behöver äta antidepressiva medicner för att må bra? Det är vansinne, och jag är verkligen inte ensam. Det är för sorgligt.

    Jag har dock hittat en annan väg att gå, håranalys. Gör min hos Helen Roos i Falköping,skriver om detta på min blogg.(madelenemma.blogspot.com ) Det har blivit min räddning, för jag har varit på väg att gå under genom åren. Det har varit hemskt, nu äntligen börjar jag må bättre. Det kostar dock en hel del, och det är verkligen inte lätt när man är sjukskriven. Men för mig funkar det, så har man råd tycker jag man ska testa. Kämpa på alla fina!

  • Av Anne-Sofie 6 april, 2011

    Lilla vän <3
    .
    Jag förstår precis hur jobbigt du har det.
    Och läkarna som talar om att si & så mår man
    av det eller det…..
    VAD vet dom om hur våra kroppar fungerar????
    Vi är ju alla olika individer.

    Det enda du kan göra är att BYTA läkare.

    Jag vet att det tar på krafterna & man inte
    har ork men det var så jag gjorde till slut.

    Jag hittade en FANTASTISK läkare på
    Falköpings Specialistläkarmottagning.

    Om du inte bor för långt därifrån så RING!!!!

    Här kommer hemsidan:
    http://www.fkp.lakarmot.se/

    BAMSEKRAMAR

  • Av anonym 5 april, 2011

    Knölstruma
    Idag har jag varit hos en kirurg som sa att trycket över halsen inte kan bero på min knölstruma som han sa att jag har. Den är så liten. Den har växt sen senast men inte så mycket så jag kan ha ont av den. Han stack dock in några nålar och tog prover men sa att det knappast var troligt att det skulle visa något! Vad ska jag göra? Jag orkar inte må så här dåligt. Jag skulle vända mig till min familjeläkare sa han. Familjeläkaren som säger att jag har panikångest… Det är bara det att ”ångesten” blir värre när jag ligger ner. Men det kanske är så. Jag vet bara inte vad jag har ångest inför. Jag är ju glad och trivs med mitt liv. Förutom att jag har ont då. Snälla hjälp mig någon!!!

  • Av Anne-Sofie 4 april, 2011

    Ekonomisk förlust…
    .
    Pengar pengar pengar….

    Är ju det enda dom tänker på,
    inte människor som lider 🙁

    Kunde dom bara komma på att dom skulle
    känna mångbelopp på att hjälpa oss så
    skulle det kanske hända nåt???

  • Av Anne-Sofie 4 april, 2011

    JA HERRE GUD!!!!
    .
    En enda dag i den här skiten för dom
    skulle djävlarimej sätta fart….

    Synd att d inte går & fixa :-p

    Kram

  • Av anonym 4 april, 2011

    Man önskar att dom kunde vara
    Man önskar att dom kunde vara med i vardagen och se hur verkligheten ser ut för många…

  • Av Anne-Sofie 3 april, 2011

    Hallå mina vänner!
    Jag vet så FÖRBANNAT väl hur ni känner:-(

    Och jag känner att det var då H-vete om
    vi alla tillsammans inte skulle kunna gå
    ihop & få upp ögonen på regering, läkare
    mfl mfl. Frågan är bara HUR???

    Jag har mailat till:

    goran.hagglund@kristdemokraterna.se (hälsominister)
    socialstyrelsen@socialstyrelsen.se
    patientnamnden.mariestad@vgregion.se
    jan.josefsson@svt.se (uppdrag granskning)
    nyhetstips@dn.se
    71000@aftonbladet.se
    Expressen
    Reinfeldt

    mfl mfl

    KRAAAAAAAAM på er & FÖRSÖK hålla ut <3

  • Av anonym 2 april, 2011

    Inte jag heller…
    Jag orkar inte heller längre nu. Får jag inte hjälp snart vet jag inte…Har inflammation med antikroppar och mår fruktansvärt dåligt,men övriga värden är bra så då kan man inte må dåligt…?? Om nu inte alla mina symptom kommer från sköldkörteln så måste de ju hjälpa mig att reda ut vad som är fel!! Jovisst jag har ångest, panikattacker och efterhand blir man ju självklart deprimerad av att inte kunna delta i livet! Dock känner jag skillnaden på ångest som jag haft tidigare i livet och ångest som jag har nu sen jag fick inflammationen. Inte alls påverkbart är denna sortens ångest. Kommer man in på akuten talar de om för en att de räddar liv och ifrågasätter varför jag kommer in?? Just därför att jag inte har ett liv längre…Hur länge ska man orka kämpa?

  • Av anonym 2 april, 2011

    Jag orkar inte heller längre.
    Jag orkar inte heller längre. Känns som att jag ska kvävas men min läkare säger att jag har panikångest. Har mått dåligt minst 10år och flera gånger hävdat att jag tror det är sköldkörteln, men läkaren säger bara att alla prover är bra. Värk på olika ställen i kroppen vid olika tillfällen. Fruktansvärt trött mm mm. Men allt detta beror på att jag har ”panikångest”. Jag är alltid glad och positiv vilket gör att en del läkare samt försäkringskassan tror att jag bara hittar på. Det är så jobbigt att behöva kämpa för att dom ska godkänna läkarintygen hela tiden och aldrig veta om man får pengar nästa månad eller inte. Men, varför jag har panikångest kan jag inte förstå… Däremot har vi sköldkörtelproblem i släkten och jag har haft sköldkörtelinflammation tidigare. För ca 16år sedan men den är bra och kan inte återkomma säger läkaren. Att jag däremot har något förstorad körtel gör inget. Säger dom . Det kan man ha… Orkar inte längre.

  • Av Emme 2 april, 2011

    Orkar?
    Har brottats med Levaxin och fel doser av medicinen i flera år nu. Jag är bara 27 år. Jag har gått uoo 20 kilo i vikt och får ingenting i livet att fungera. Jag orkar snart inte mer och läkarna lyssnar inte.

    Vad gör man?

    emme_p_pluring@hotmail.com

  • Av http://blogg.expressen.se/tyreoidit/ 28 februari, 2011

    Man blir rädd…
    …när man läser om alla som är felbehandlade eller inte behandlade alls.

    VA KOSTAR INTE DET SAMHÄLLET och hur många år av patientens liv går åt att gå och försöka intala sig själv att man är psykiskt sjuk eller att man lider av någon annan sjukdom som man desperat försöker hitta för att få må bra.

    TRAGISKT!!!!

  • Av josephine mörkeberg buster@allt3.se 7 november, 2010

    jag vill ha email till Bo Wikland,så jag kan få hjälp
    har levt med felbehandling av min sköldkörtel och lever med alla biverkningar som underproduktionen ger
    trött på att tappa mitt hår, stel i lederna, jättesvullen i ansiktet,konstant trött, glömsk, kan inte gå ner i vikt hur mycket jag än anstränger mig- nu har jag levt på det här sättet i över 25 år, fick problemet när jag hade aggresiv livmoderhalscancer och det enda min läkare 25 år senare pratar om är att mina ths värden ligger bra men det känner jag och märker och min sambo märker det verkligen och nära vänner att inget händer, från att ha varit smal.

    Snälla Bo Wikland kan du hjälpa mig så man inte ska behöva dö på det här sättet!

    mvh josephine

Comments are closed.